Klockan är nu 01.08. Det är måndag och idag åker jag på en av mina livs resor. 10.45 sätter jag mig på flyget ner till Stockholm för att sedan ta 14.35 flyget vidare till Bangkok. Där väntar jag några timmar för att klockan 09.20, imorgon tisdag, åka vidare till Manila huvudstaden på Filippinerna.
Och det är med stor spänning och förväntan som jag åker.
Spänning för att det ligger så långt bort och att jag måsta prata engelska. Förväntan för att träffa våra systrar och bröder och uppleva en helt ny kultur och ett helt nytt land.
Samtidigt är det också med rädsla och illska som jag åker.
Rädd för att se den verklighet där så många människor måste leva med fattigdom och sjukdom. Illska för att vi , på 2000 talet, inte kommit längre.
Det går inte riktigt att vara beredd på allt man kommer få se. Det är jag väl medveten om men jag har mina bilder i huvudet. Jag vet hur det såg ut i palestina. Alla ruckel till "hus", alla barn som tiggde och vattnet som kunde liknas med ett diskvatten när vi diskat rikigt skitiga saker.
Och då är det långt ifrån allt elände som jag fick uppleva.
Trots de ekonomiska hinder, de usla levnadsförhållanderna och misären så är det en sak jag avunnas dessa människor. Och det är dess lycka. För dem kan en liten, liten sak eller handling innebära lycka i flera dagar, veckor och år. En lycka som jag tyvärr ser allt för lite av här hemma. Tänk om alla, inklusive jag, kunde känna sig lycklig för att få gå i en gratis skola, få mat på bordet varje dag och möjligheten att ta en dusch i rent vatten när man vill. Istället har iaf jag en ovana att klaga över allt för mycket. Jag måste lära mig om lyckan i enkelheten.
Det får räcka för ikväll. Jag kommer i mån av tid och möjlighet uppdatera bloggen när jag är där. Ska försöka lägga upp lite bilder också. Men ni får ha det så bra här hemma i rika Sverige! Duscha, ät och gå till skolan. Känn lycka för dessa saker och sänd gärna en tanke till de delar av världen som kanske inte har det lika bra ställt som oss.
Och Linnea- Jag kommer hem levande, inte i en kista!
måndag 27 augusti 2007
söndag 26 augusti 2007
Det är vi som är framtiden!
Att ta steget och engagera sig inom politiken är för oss unga inte alltid så lätt. Helt plötsligt har man händerna fulla med ansvar. Ett ansvar som inte alltid är det lättaste att axla med. Man ska boka in möten, åka iväg på kurser och konferenser, man ska sitta med och fatta beslut som får konsekvenser för så många andra och inte alltid bara för en själv.
Jag minns själv hur det kändes ibörjan. Jag var osäker och vågade inte riktigt säga ifrån och ställa de krav som jag och många andra unga människor faktiskt kan och har rätt till. Det är först nu, efter 8 år inom politiken, som jag har fått den självkänslan som behövs för att stå på sig, ställa krav och våga säga ifrån.
För mig är det viktigt att unga människor engagerar sig och att de vill hjälpa till att förändra Sverige och världen till något bättre. För det är vi unga som är Sveriges och världens framtid! Det är nu vi måste börja fundera på hur vi vill att vårt Sverige och vår värld ska se ut när vi tar över efter de äldre.
Det är vi unga som vet hur det är att gå i dagens skola, det är vi unga som vet hur det är en kväll ute på stan och det är vi unga som vet vilka behov vi har. Det finns ingen annan än vi som, på ett ärligt sätt, kan berätta hur det är. Därför är det viktigt att vi unga vågar engagera oss.
Det är svårt att förbättra något när man står ensam, men genom sammarbete och gemensamma krafter kommer man mycket längre. Där kommer SSU med in i bilden. Med SSU åker man på kurser och läger för att träffa andra SSUare från hela landet. Man får chansen till erfarenhetsutbyten som man har stor hjälp av hemma i sin kommun eller sitt distrikt. Där handlar det om att vi tillsammans hjälps åt för att förbättra unga människors livsvillkor både inom politiken och utanför.
Sammarbete är också viktigt mellan generationerna. De äldre har ett ansvar gentemot oss yngre inom politiken. Det handlar om att de ska lära oss hur saker och ting fungerar. För det är inget vi kan bara så där. Men vi yngre har också ett ansvar gentemot de äldre. Vi måste visa att vi vill och att vi klarar av att ta över. Därför är det viktigt att vi lyssnar och tar till oss av den hjälp de äldre ger oss.
Det är du och jag som är Sveriges och världens framtid. Det är vi tillsammans som tar över när de äldre måste gå. Det är i våra händer Sverige och världen vilar. Kom ihåg det!
Jag minns själv hur det kändes ibörjan. Jag var osäker och vågade inte riktigt säga ifrån och ställa de krav som jag och många andra unga människor faktiskt kan och har rätt till. Det är först nu, efter 8 år inom politiken, som jag har fått den självkänslan som behövs för att stå på sig, ställa krav och våga säga ifrån.
För mig är det viktigt att unga människor engagerar sig och att de vill hjälpa till att förändra Sverige och världen till något bättre. För det är vi unga som är Sveriges och världens framtid! Det är nu vi måste börja fundera på hur vi vill att vårt Sverige och vår värld ska se ut när vi tar över efter de äldre.
Det är vi unga som vet hur det är att gå i dagens skola, det är vi unga som vet hur det är en kväll ute på stan och det är vi unga som vet vilka behov vi har. Det finns ingen annan än vi som, på ett ärligt sätt, kan berätta hur det är. Därför är det viktigt att vi unga vågar engagera oss.
Det är svårt att förbättra något när man står ensam, men genom sammarbete och gemensamma krafter kommer man mycket längre. Där kommer SSU med in i bilden. Med SSU åker man på kurser och läger för att träffa andra SSUare från hela landet. Man får chansen till erfarenhetsutbyten som man har stor hjälp av hemma i sin kommun eller sitt distrikt. Där handlar det om att vi tillsammans hjälps åt för att förbättra unga människors livsvillkor både inom politiken och utanför.
Sammarbete är också viktigt mellan generationerna. De äldre har ett ansvar gentemot oss yngre inom politiken. Det handlar om att de ska lära oss hur saker och ting fungerar. För det är inget vi kan bara så där. Men vi yngre har också ett ansvar gentemot de äldre. Vi måste visa att vi vill och att vi klarar av att ta över. Därför är det viktigt att vi lyssnar och tar till oss av den hjälp de äldre ger oss.
Det är du och jag som är Sveriges och världens framtid. Det är vi tillsammans som tar över när de äldre måste gå. Det är i våra händer Sverige och världen vilar. Kom ihåg det!
måndag 20 augusti 2007
Ovisshet- vän eller fiende?
Varför krävs det alltid så många svar. Kan man inte acceptera att allt kanske inte har sin förklaring. Ogillar när folk vill veta allt, veta mer än vad man själv gör trots att orden som blev sagda kommer från en själv.
I lumpen fick vi alltid höra
- Ovisshet är soldatens värsta fiende.
Men jag säger nog så här
-Ovisshet är MÄNNISKANS värsta fiende.
Förstå vad många människor som gräver ner sig totalt bara för att de lever i ovisshet.
Tycker synd om dessa. De kan inte vara ett roligt liv att leva.
Tänk vad många roliga saker man skulle förlora om man levde utan ovisshet.
Inga roliga möhippor/svensexor
Inga överraskningspartyn
Inga Sista-minuten-resor
Inga spontanhångel på krogen
Listan kan göras längre.
Jag vill inte leva i en värld där tavlan redan har ett motiv..
Jag vill leva livet som en omålad duk där mina erfarenheter och upplevelser blir det som bildar motivet.
I lumpen fick vi alltid höra
- Ovisshet är soldatens värsta fiende.
Men jag säger nog så här
-Ovisshet är MÄNNISKANS värsta fiende.
Förstå vad många människor som gräver ner sig totalt bara för att de lever i ovisshet.
Tycker synd om dessa. De kan inte vara ett roligt liv att leva.
Tänk vad många roliga saker man skulle förlora om man levde utan ovisshet.
Inga roliga möhippor/svensexor
Inga överraskningspartyn
Inga Sista-minuten-resor
Inga spontanhångel på krogen
Listan kan göras längre.
Jag vill inte leva i en värld där tavlan redan har ett motiv..
Jag vill leva livet som en omålad duk där mina erfarenheter och upplevelser blir det som bildar motivet.
Hyllning till de som byggde järnvägen...
De var alla pionjärer.
Bröt mark så rakt som ingengören kunde rita.
Ung skog föll, urskog föll.
Män stupade och begravdes enkelt i heta sommardagar
vid sidan av det som skulle bli järnväg.
De kallades rallare och kom från fattiga trakter,
där syskonskaran var för stor och jordtegen för liten.
Inlandsbanan blev deras monument,
en rälsbana genom fattiga moränsverige.
När du hör tågets dunk mot rälsen,
minns deras släggslags fasthet och rytm.
Minns de män som närmande Sverige!
Bröt mark så rakt som ingengören kunde rita.
Ung skog föll, urskog föll.
Män stupade och begravdes enkelt i heta sommardagar
vid sidan av det som skulle bli järnväg.
De kallades rallare och kom från fattiga trakter,
där syskonskaran var för stor och jordtegen för liten.
Inlandsbanan blev deras monument,
en rälsbana genom fattiga moränsverige.
När du hör tågets dunk mot rälsen,
minns deras släggslags fasthet och rytm.
Minns de män som närmande Sverige!
lördag 18 augusti 2007
Inte mer än ett samtal bort...
Fick ett telefonsamtal idag. En kille som heter joel ringde från Malmö. Men jag känner ingen från Malmö som heter Joel. Han verkade inte känna mig heller. Så det hela var verkligen konstigt.
Men sen blev det ännu konstigare. Jag fick ett sms av samma nummer och fattade direkt att det var den här Joel. Han sa att han kom ihåg mig. Han låg inne på K3 och han hade träffat mig på krogen i Skövde i våras.
SHIT! Tänkte jag. Undra vad jag har gjort med honom. Jag vet att vi inte låg med varandra. Det är jag 100% säker på. Men hånglade vi? Pratade vi bara? Eller vad gjorde vi egentligen?
Det här är helt sjukt. Ibland undrar jag varför man dricker alkohol, speciellt när man inte kommer ihåg allt dagen efter. Tur är väl det att det inte händer allt för ofta!
Men det är väldigt kul att han hörde av sig! En till man kan hålla kontakten med! Alltid roligt!
Ringde till Jonas från SSU Jämtland(men han bor i Uppsala) här om dagen. Ett riktigt trevligt samtal. Väldigt oväntat dock. Men jag kände att jag vara tvungen ringa och prata med honom. För trots sin kostym (ha ha), så är han jävligt rolig! Och det är väldigt lätt att prata med honom. Så jag hoppas bara att jag tar tjuren i hornen och ringer honom fler gånger!
Ta tjuren i hornen bör jag göra oftare. Ta och höra av mig till fler kompisar. Framförallt SSU kompisar. Skulle bara kunna slänga iväg ett sms för att höra hur allt står till. För det är så sällan jag träffar vissa av dem och det skulle göra mig gott att höra av dem lite oftare. Men det handlar om att ge och ta.
Idag fredag flyttar Carro till Oslo. Hon har fått jobb där. Jag kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting. Hon är en av mina nyaste vänner. Vi har bara känt varandra i ca 6 månader men ändå vet hon mer om mig än mina vänner här i Arvidsjaur. Men vi funkar helt enkelt så jävla bra ihop! Hon känns som min syster. Inget slår den tid jag får tillbringa med henne. Och ingen slår oss när vi är tilsammans! Vet inte vad det är. Men vi kompletterar bara varandra så bra!
Trots att de flesta av mina absolut närmsta vänner bor så långt bort är de inte mer än ett samtal bort...
Tack för telefonen-Alexander Graham Bell!
Men sen blev det ännu konstigare. Jag fick ett sms av samma nummer och fattade direkt att det var den här Joel. Han sa att han kom ihåg mig. Han låg inne på K3 och han hade träffat mig på krogen i Skövde i våras.
SHIT! Tänkte jag. Undra vad jag har gjort med honom. Jag vet att vi inte låg med varandra. Det är jag 100% säker på. Men hånglade vi? Pratade vi bara? Eller vad gjorde vi egentligen?
Det här är helt sjukt. Ibland undrar jag varför man dricker alkohol, speciellt när man inte kommer ihåg allt dagen efter. Tur är väl det att det inte händer allt för ofta!
Men det är väldigt kul att han hörde av sig! En till man kan hålla kontakten med! Alltid roligt!
Ringde till Jonas från SSU Jämtland(men han bor i Uppsala) här om dagen. Ett riktigt trevligt samtal. Väldigt oväntat dock. Men jag kände att jag vara tvungen ringa och prata med honom. För trots sin kostym (ha ha), så är han jävligt rolig! Och det är väldigt lätt att prata med honom. Så jag hoppas bara att jag tar tjuren i hornen och ringer honom fler gånger!
Ta tjuren i hornen bör jag göra oftare. Ta och höra av mig till fler kompisar. Framförallt SSU kompisar. Skulle bara kunna slänga iväg ett sms för att höra hur allt står till. För det är så sällan jag träffar vissa av dem och det skulle göra mig gott att höra av dem lite oftare. Men det handlar om att ge och ta.
Idag fredag flyttar Carro till Oslo. Hon har fått jobb där. Jag kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting. Hon är en av mina nyaste vänner. Vi har bara känt varandra i ca 6 månader men ändå vet hon mer om mig än mina vänner här i Arvidsjaur. Men vi funkar helt enkelt så jävla bra ihop! Hon känns som min syster. Inget slår den tid jag får tillbringa med henne. Och ingen slår oss när vi är tilsammans! Vet inte vad det är. Men vi kompletterar bara varandra så bra!
Trots att de flesta av mina absolut närmsta vänner bor så långt bort är de inte mer än ett samtal bort...
Tack för telefonen-Alexander Graham Bell!
onsdag 15 augusti 2007
Vi bör lära av historien...
Läser just nu en bok som vi fick i samband med kongressen. Boken handlar om SSU och dess 90 år i rampljuset. Har dock inte hunnit speciellt långt, men det är mycket som man redan nu funderar över och tänker på.
Väldigt intressant att läsa om vikten av att vara lojalt mot partiet. Intressant att läsa om diskussionerna hur vida man skulle vara försvarsnihilister eller ej. Och läsa om de konflikter och åsiktsolikheter som sorterade in förbundet i olika riktningar.
Och det är jävligt intressant att läsa om alla dessa MÄN! Män, Män, Män (ironi)
Klart att det bara var män med i bilden. Kvinnorna fick ju inte ens rösta. Så hur skulle kvinnorna kunna tillföra historien något? När en kvinna på den tiden inte vara mer än en slav som skulle passa upp på mannen hela tiden. En hel del recept och städtips fick man kanske ut från det. Men nog hade jag hellre sett kvinnans frihet och delaktighet gå före receptet på köttsoppa med klimp.
Men trots allt..
Är det kanske ändå bra att titta tillbaka i historien. Den har nog en hel del att lära oss. Kan man historien så bör man inte begå dess misstag. Då bör det vara enklare att förutse skadan och åtgärda den innan skadan är skedd. Kanske kan historien få oss att öppna ögonen en liten bit till. Få oss att ta in det där lilla extra under en föreläsning eller en debatt. Få oss att inse att vi bara har den värld vi lever i och SSU som ett lån. Vi måste se till att lämna efter oss något som inte är trasigt och eländigt. Vi måste lämna ifrån oss en värld som klarar av oss människor. En värld som inte ständigt hotas beroende på vad vi människor väljer att göra eller inte göra. En värld som trots sin ålder klarar av att leva i många hundra år till.
Vi måste också lämna ifrån oss ett SSU som är enat. Inte ett SSU där 90 åriga konflikter fortfarande finns kvar. Vi måste lämna ifrån oss ett SSU som är starkare än tidigare och ett SSU som strävar för att gå mot samma håll. Självklart måste vi vara partiet lojalt. Men vi måste också stå för de ungas röster och vara en lite mer radikal rörelse än partiet. För många av de beslut som fattas i riksdagen kommer i grunden från oss unga människor i SSU. Det visar att när vi i SSU går tillsammans, mot samma håll, så blir vi en otrolig kraft som inte många orkar stå emot. Och det är genom våra viljor som vi kan förändra! Och det är upp till oss att lämna över SSU och världen i ett bättre skick än vad vi fick dem i!
Väldigt intressant att läsa om vikten av att vara lojalt mot partiet. Intressant att läsa om diskussionerna hur vida man skulle vara försvarsnihilister eller ej. Och läsa om de konflikter och åsiktsolikheter som sorterade in förbundet i olika riktningar.
Och det är jävligt intressant att läsa om alla dessa MÄN! Män, Män, Män (ironi)
Klart att det bara var män med i bilden. Kvinnorna fick ju inte ens rösta. Så hur skulle kvinnorna kunna tillföra historien något? När en kvinna på den tiden inte vara mer än en slav som skulle passa upp på mannen hela tiden. En hel del recept och städtips fick man kanske ut från det. Men nog hade jag hellre sett kvinnans frihet och delaktighet gå före receptet på köttsoppa med klimp.
Men trots allt..
Är det kanske ändå bra att titta tillbaka i historien. Den har nog en hel del att lära oss. Kan man historien så bör man inte begå dess misstag. Då bör det vara enklare att förutse skadan och åtgärda den innan skadan är skedd. Kanske kan historien få oss att öppna ögonen en liten bit till. Få oss att ta in det där lilla extra under en föreläsning eller en debatt. Få oss att inse att vi bara har den värld vi lever i och SSU som ett lån. Vi måste se till att lämna efter oss något som inte är trasigt och eländigt. Vi måste lämna ifrån oss en värld som klarar av oss människor. En värld som inte ständigt hotas beroende på vad vi människor väljer att göra eller inte göra. En värld som trots sin ålder klarar av att leva i många hundra år till.
Vi måste också lämna ifrån oss ett SSU som är enat. Inte ett SSU där 90 åriga konflikter fortfarande finns kvar. Vi måste lämna ifrån oss ett SSU som är starkare än tidigare och ett SSU som strävar för att gå mot samma håll. Självklart måste vi vara partiet lojalt. Men vi måste också stå för de ungas röster och vara en lite mer radikal rörelse än partiet. För många av de beslut som fattas i riksdagen kommer i grunden från oss unga människor i SSU. Det visar att när vi i SSU går tillsammans, mot samma håll, så blir vi en otrolig kraft som inte många orkar stå emot. Och det är genom våra viljor som vi kan förändra! Och det är upp till oss att lämna över SSU och världen i ett bättre skick än vad vi fick dem i!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)