Framme i Deje hos Carro nu. Känns skönt att komma bort från Arvidsjaur i några dagar. Kvällen har varit riktigt skön. Vi åt en god middag, spelade lite Yatzy, åt efterrätt och sen spelade vi spel med Carros familj. Jag, Carro och hennes mamma vann! Vi var bäst! Helt sjukt hur mycket man egentligen kan och kommer ihåg. Jag slutar aldrig förvånas.

Jag är lite orolig eller bekymrad inför morgondagen. Vet inte alls hur det kommer att gå. Men förhoppningsvist kan vi hålla oss lugna och samlade så att det inte skenar iväg. Men jag tyckte att en hel del löste sig under min resa ner. Hoppas bara nu att du kan stå för det du säger. För jag orkar inte att du sårar mig en gång till. För jag har börjat få nog av det!


.................................................................................................................................................

Det är helt sjukt vad vissa aktiviteter ger ifrån sig ljud. Ljud som någon med livlig fantasi skulle älska. Man skulle kunna skapa vilka miljöer som helst bara av de ljud som skapas mellan två människor. Rätt roligt faktiskt!

Nä, nu måste jag verkligen försöka sova lite. Vi har en lång och fullspäckad dag framför oss. och den börjar om ca 3 timmar. Så lite sömn hoppas jag på!

................................................................................................................................................

Förr eller senare kommer jag att krossa dig! Och det kommer göra jäkligt ont! Framförallt i Hjärtat!

sjukare brud får man ju leta efter!!

Du är ju fan dum i hela huvudet!
Du kan lika gärna försvinna från jorden!

Ingen tycker om dig och ingen vill ha dig!
Försvinn!!

Sanningen gör ont- eller hur?

Du ska veta att jag inte behöver dig
min väg var aldrig din och i spåren
som jag lämnar efter mig så finns det ingenting
jag vänder aldrig blicken bakom mig så
brinn historia brinn och svaret på din fråga blir alltid nej
du betyder ingenting

Blir besviken så fort jag ba tänker på ditt namn
alla jävla rykten så stämmer, skiten allt var sant

lura nån annan! Jag känner dig!
jag vet hur du funkar

titta på käften för tungan är vass
allting förvandlades under en kvart
älskar dig, hatar dig lögnen är svart

du är inte lika intressant längre
jag är stark nog själv!

Helt sjukt

Folk vände sig om, när du gick förbi.
Jag stod lite längre bort och vinka' in en bil
Du såg åt mitt håll, men jag låtsas som ingenting
Å mitt hjärta slog, jag hörde varje slag
Jag ville komma nära dig och jag ska göra det en dag, för..

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till,och jag vet inte varför
men varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill, är att komma dig nära
Det är samma sak, varje gång vi ses

Jag såg dig igår kväll och vi växla' några ord
Några artiga fraser om vädret, sen gick du till ett bord
Du satt och prata' med nån annan, medan du vicka' på din stol
Å jag borde gått, jag borde gett mig av,men nånting hos dig, höll mig kvar

Varje gång jag ser dig fastnar orden i min mun, jag försöker säga nånting klokt,
men allting låter dumt,och det händer varje gång jag ser dig

Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till
och jag vet inte varför men varje gång jag ser dig känner
jag att det enda jag vill är att komma dig nära
Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till
och jag vet inte varför men varje gång jag ser dig känner
jag att det enda jag vill är att komma dig nära


.........................................................................................................................

Har suttit och tänkt lite och det är helt sjukt att en människa kan få tiden att stå still bara genom att finnas och visa sig för en!

sömnproblem?

Ännu en kväll där jag inte kan sova. Är less på att det är så här. Jag försöker vända tillbaka dygnet men det går inte. Undrar om jag har problem med min ämnesomsättning. För jag har hört att det kan vara en orsak till varför vissa drabbas av sömnproblem. Jag vet inte när jag kom i säng och somnade innan klockan 02.00 senast. Jag som tidigare kunde gå och lägga mig vid 21.00 och vara dö trött. Men det kanske finns något inombords som trycker. Något som jag inte kan sätta ord på riktigt och att det är det som kunde vara orsaken. Men jag hoppas att jag efter nyår, då jag vet mer om vad som händer i mitt liv nu i framtiden, kan komma på fötter igen. Börja träna, sova och äta ordentligt. Sen hoppas jag att jag får ett jobb så att man kan börja få lite rutin i livet. Fördet är vad jag saknar mest från lumpen. Alla rutiner där man hela tiden visste vad som skulle göras och när det skulle göras. Det var inget snack om saken. Alla visste precis. Och det var så himla skönt!

På tal om lumpen. Nu i helgen träffade jag Appel från span. Vi tog en fika i Luleå. Det var mycket trevligt och det är något som vi kommer att göra igen!
Sen träffade jag Lina Berglund från BatL pluton. Var hemma hos henne i Luleå och fikade. Det var ett kärt återseende. Skönt att kunna prata med någon som förstår saknanden av livet i gröna kläder. Och positivt är att även hon saknade det livet. Men hon har det ju på ett sätt. Hon är tillsammans med en kille som läser till officer så hon får ju prata om gröna kläder när hon vill! Även Lina och jag sa att vi skulle ses igen. Så henne ska jag höra av mig till nästa gång jag är i Luleå.
Men det var iaf 2 kärleksfulla möten under helgen. Så nu har lite av den törst som saknaden är lagt sig.

Har idag skrivit mer på min jobbansökan. Ska bara kolla upp lite mer imorrn sen skickar jag in den. Hoppas nu bara att jag får jobbet. Jag behöver det för min skull och för de andras skull.
Det skulle tillföra så mycket bra saker till mitt liv!

Imorgon är det julavslutning med SSU Arvidsjaur. Vi har hyrt badet under kvällen. Där kommer det vara lite olika aktiviteter och saker att göra. Ska imorrn fundera på lite tävlingar man kan hålla och sen måste jag göra en del inköp.

På tal om imorgon. Jag satt under kvällen och gjorde en lista på allt som jag måste göra imorgon. Och då menar jag att jag måste göra det imorgon. Det är inte saker som kan vänta. Och det var ingen rolig lista. Speciellt inte med tanka på att jag sitter uppe den här tiden då jag skulle behövt gå upp vid 08.00 för att hinna med allt. Men jag får väl ta mig i kragen lite och ta mig upp imorgon. Så att allt hinns med och så att jag kanske kan komma i säng i vettig tid imorgon.

Var på Tjejkväll igår med Ulrika och Malin. Väldigt trevlig kväll med god mat och trevliga samtal. Skönt att ha människor som som dem i sin krets. De som fattar spelreglerna och som inte är speciellt komplicerade som de flesta andra.

Nyår. Äntligen vet jag vad jag ska göra! Jag åker till Karlstad! Så himla gött! Ska bo hos Carro och umgås med henne! Längtar som bara den! Sen ska det bli skönt att åka från Arvidsjaur lite. För nyår här är precis som vilken lördag som hellst. Och sånna lördagar är jag lite less.

Var hemma hos mamma och pappa idag. Lagade middag till dem. Skönt att komma hem hem. Där känner man lugnet, kärleken och tryggheten!

Nu måste jag försöka lägga mig. Jag hoppas att jag lyckas somna!
Sov gott!

Njöt varje sekund!

Än en gång har jag låtit det gå allt för lång tid innan jag kommit ihåg att jag faktiskt hade en blogg. Det har hänt väldigt mycket sedan sist. Det bästa är väl att jag mest troligt kommer att lämna livet i Arvidsjaur bakom mig för några år framöver. Har sökt jobb på en annan ort lite längre söderut. Och jag hoppas verkligen att jag får det jobbet. Det skulle bli ytterligare en ny start i mitt liv.
Ett liv där man kan komma bort från de gamla spåren och vanorna. Där nya tag kan tas. Och där jag faktiskt, trots jobb, kan börja ta tag i mig själv. Göra allt som jag vill göra!

Har börjat kolla på lägenheter. Det verkar inte vara allt för svårt att få tag i någon lägenhet som är helt ok. Så det ser jag också framemot. Att börja fixa i lägenheten, inreda och sen när allt är klart och när alla som hjälpt till har åkt, bara sätta mig ner och känna- Så himla skönt!

Är just nu i Luleå. Vi har DS möte i helgen. Ska prata om att de måste prioritera Arvidsjaur som kommun nu när jag lämnar. De flesta som är där är nya. De behöver mer kött på benen innan det kan fungera riktigt bra. Vi har ju Robin, men han har så mycket annat också och jag vill inte få honom att gå i väggen genom att ge honom för mycket ansvar över SSU. För det är ett stort problem överlag inom SSU. Kommer det en ny, duktig och väldigt engagerad människa så lastar man gärna på denne med massa ansvar. Ansvar som det inte riktigt orkar bära. Och helt plötsligt står man där, utan den här helt underbara människan. För SSU blev inte längre roligt. Det blev för mycket på en gång! Och det är väldigt farligt. Visserligen kan det vara ett bra knep om man känner sig hotat. Men gör man det så bör man skaffa den självinsikten och gå vidare. Då skulle många motgångar aldrig bli motgångar.

Imorgon kväll ska vi ha tjejkväll hemma hos Malin. Ser verkligen framemot det. Vi ska laga mat, umgås och sjunga Singstar! Sen får vi se om vi går ut. Hoppas det iaf! Och hoppas att det blir lika roligt som kvällen/natten till Lucia! En helt underbar kväll! Njöt varje sekund!

Nä, nu måste jag sova. Ska fatta viktiga beslut imorgon. Då kan det vara bra att inte vara allt för trött.

Lev väl!

Vad överlever?

Har idag gått modevisning. Var hårmodell för en av våra lokala frisörer. Det var riktigt roligt. Blev helt ok i håret. Blev en frisyr inspirerad från 20-40 talet nån gång. Rätt lik Monroe den här gången med. Så det var riktigt kul!

Pratat med Kicki en stund på Msn ikväll. Shit. Allt känns så bra. Det känns som en utveckling skett. Vad skönt!!! Äntligen! Nu väntar jag bara på de andra, men det lär nog dröja..

Ser på Sex and the City. Riktigt bra frågeställare..

Ett förhållande utan sex eller sex utan förhållande
Vilket har störst chans att överleva?

Det ska jag klura ut en dag. För vem vet när man har hamnat i en sån situation. Då kan det vara bra att veta om man ska ge upp eller om det är värt att fortsätta!


Nope. Nu stoppas datorn bort. Och sängen väntar.

Big girl you are beautiful!

Big girl you are beautiful

Walks into the room
Feels like a big balloon
I said, "Hey girl, you are beautiful"
Diet coke and a pizza please
Diet coke, I'm on my knees
Screamin, big girl, you are beautiful

You take your skinny girl
I feel like I'm gonna die
Cause a real woman needs a real man here's why
You take your girl and multiply her by four
Now a whole lotta woman needs a whole lot more

Get yourself to the butterfly lounge
Find yourself a big lady
Big boy come on around
And they'll be calling you baby
No need to fantasize
Since I was in my braces
A waterin hole with the girls around
Curves in all the right places

Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful

Walks into the room
Feels like a big balloon
I said, "Hey girl, you are beautiful"
Diet coke and a pizza please
Diet coke, I'm on my knees
Screamin, big girl, you are beautiful

You take your girl and multiply her by four
Now a whole lotta woman needs a whole lot more

Get yourself to the butterfly lounge
Find yourself a big lady
Big boy come on around
And they'll be calling you baby
No need to fantasize
Since I was in my braces
A waterin hole with the girls around
Curves in all the right places

Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful

Get yourself to the butterfly lounge
Find yourself a big lady
Big boy come on around
And they'll be calling you baby
No need to fantasize
Since I was in my braces
A waterin hole with the girls around
Curves in all the right places

Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful
Big girl you are beautiful

Get yourself to the butterfly lounge
Find yourself a big lady
Big boy come on around
And they'll be calling you baby
No need to fantasize
Since I was in my braces
A waterin hole with the girls around
Curves in all the right places




En så himla bra text och låt!

Mika!- Ett stort tack till er som äntligen vågar gå mot strömmen och visa att ett hälsosamt kroppsideal äntligen duger i den värld där det under allt för lång tid har varit och är sjuka ideal som för många senare slutar i svår sjukdom och i vissa fall även död!
Tack för den här underbara hyllningen! Jag älskar er!

I want to live like animals

When superstars and cannonballs are running through your head
And television freak show cops and robbers everywhere
Subway makes me nervous, people pushing me too far
I've got to break away
So take my hand now

Cause I want to live like animals
Careless and free like animals
I want to live
I want to run through the jungle
With the wind in my hair and the sand at my feet

I've been having difficulties keeping to myself
Feelings and emotions better left up on the shelf
Animals and children tell the truth, they never lie
Which one is more human
There's a thought, now you decide

Compassion in the jungle
Compassion in your hands, yeah, yeah
Would you like to make a run for it
Would you like to take my hand, yeah, yeah

Cause I want to live like animals
Careless and free like animals
I want to live
I want to run through the jungle
With the wind in my hair and the sand at my feet

Sometimes this life can get you down
It's so confusing
There's so many rules to follow
And I feel it
Cause I just run away in my mind

Superstars and cannonballs are running through your head
Television freak show cops and robbers everywhere
Animals and children tell the truth, they never lie
Which one is more human
There's a thought, now you decide

Compassion in the jungle
Compassion in your hands, yeah, yeah
Would you like to make a run for it
Would you like to take my hand, yeah, yeah

Cause I want to live like animals
Careless and free like animals
I want to live
I want to run through the jungle
With the wind in my hair and the sand at my feet

Tänk vad skönt om man kunde leva så..

Jag hatar men jag älskar..

Jag hatar att människor far illa
Jag hatar att människor göms
Jag hatar att människor mister det lilla
Jag hatar att människor glöms

Jag hatar att människor saknar vatten
Jag hatar att människor inte ser
Jag hatar att människor ej sover om natten
Jag hatar att människor trycks ner

MEN

Jag älskar att människor kämpar
Jag älskar att människor samlas till kamp
Jag älskar att människor slåss tillsammans
Jag älskar att människor står upp för varann

Jag gillar tanken på FRIHET
Jag önskar tanken om JÄMLIKHET
Jag värnar tanken om SOLIDARITET
Jag älskar att vara RÖD!

Om att välja vem man omger sig med

“Valet av rådgivare är inte av ringa betydelse för en furste; det beror på furstens klokhet om de är goda eller dåliga. Det första intrycket man får av en furstes begåvning är när man ser de som han har i sin omgivning. Om de är kompetenta och trogna kan man alltid anse honom vis, ty han har insett deras kunnighet och behållit deras trohet“

Niccoló Machiavelli.

Det här inlägget hittade jag på en väns blogg. Och just nu känns det som som en fullträff!
För detta är ord som många som jag känner bör fundera lite kring.
Kanske finner vissa svar på varför jag har valt bort dem!...

Norsk humor! As bra!

En fe sa til et gift par: "Fordi dere har vært gift i 32 år, skal dere få et ønske hver.""Jeg vil reise verden rundt med min kjære mann", sa kona. Feen slo sin tryllestav og vips kom 2 billetter. Nå var det mannens tur. Han tenkte litt og sa: "Sånn en sjanse får man kun én gang. Så... Beklager elskede, men mitt ønske er en kone som er 30 år yngre enn meg". Vips, der var han 90 år. Menn er kanskje egoister, men feer er alltid kvinner.

Helgen som varit

Fredagen satt jag i förhandlingar med nämnden hela dagen. Inte alltid så lätt att förklara att kommunen har besparingskrav och att föreningen får mindre i bidrag. Men man får försöka göra det bästa av situationen.

Kvällen bestod av ett samtal som jag vänata på länge. Och som tur var gick det väldigt bra. Nu är luften rensad så nu får vi se hur resultatet blir. Sen blev det fest hos Malin. En riktigt bra fest med Sing star och roligt folk!

Lördagen började tidigt med skjutning på K4s skjutbanor. Mellan 9-13. Så de tblev många skott och förbättringar hela tiden. Så det kändes riktigt bra!

Eftermiddagen tillbringades också på K4. Men i sporthallen för att titta på innebendy. Och till min stora förvåning så spelade en kompis till mig i motståndarlaget. Så det var kul att prata lite med honom.

Kvällen, då var dte dags att gå på Partifest! Jag var den enda under 30 så det var väl inte jätteroligt. Vi åt god mat på Lappis sen så drog jag vidare till röda villan. Fest med grabbarna och lite annat folk. Riktigt roligt! Utgång på stalo senare under kvällen och innan sängen så blev det gratis mat på Cazba. Så det var också en bra kväll.

Söndagen sov jag nästan hela dagen. Sen kom Rut förbi en stund. Skulle se en film med Johan, Johnny och Mattias. Men den var så dålig så jag gick hem. Fick sällskap av Simon. Sen gick vi ut på en lång promenad. Skönt!

Nu väntar sängen och en ny vecka! Jobbar på torsdag och längtar som fan!

Tack och hej!

Hinner inte med...

Har haft massor att göra nu senaste tiden. Därför har uppdateringen varit lite halvt dålig. Har jobbat några dagar och kvällar. Sen sitter man i möten med Kultur- och Fritidsnämnden väldigt ofta just nu. Vi behandlar verksamhetsstöden som ska ges till olika föreningar. Och det blir många siffror och mycket att hålla koll på. Så jag är alldeles slut när jag kommer hem. Därför ska jag försöka gå och lägga mig när jag skrivit klart detta. Bara för att försöka sova innan klockan 00.00. Något som jag inte lyckats med på väldigt länge.

Imorgon ska jag jobba på Särskolan på vår högstadieskola. Det är så himla roligt att jobba där. Man har så mycket att lära sig och man får så mycket tillbaka från dessa elever. Så jag ser framemot att gå till jobbet imorrn!

En del annat som jag MÅSTE göra har dock hamnat lite bakom. Så jag måste ta och göra det imorrn. För det handlar om saker som måsta vara klara till på Fredag.

Nä, God natt nu! Sov gott!

Danskt val!

Danmark går till val idag! Nu hoppas vi bara att vi slipper en regering som agerat respektlös mot människor med icke danskt ursprung. Hoppas att det sker en förändring så att även Danmark öppnar upp och tar till vara på allt bra som ett mångkulturellt samhälle kan bidra med!
Danska sossarnas nya partiledare gjorde att bra jobb under senaste partiledardebatten. Hoppas bara att det går lika bra i valet!

Jag jobbar idag. På skolan. Ska bli roligt att prova lite annat för en gångs skull.
Skriver mer senare.

Snön är här för att stanna!

I natt har det snöat ca 50 cm. Och det kommer bara mer och mer hela tiden. Så jag antar att snön är här för att stanna. Så bara det nu fryser is på sjöarna så att man kan plocka fram skotern och börja köra.

I helgen åker jag till Boden. Äntligen gröna kläder igen! Dock bara för helgen. Men jag ser verkligen framemot det!

Hörs sen!

Efter regn kommer solsken

Även om allt som händer i ens liv inte alltid är lätt att hantera. Saker som gör en besviken, ledsen och ibland jävligt arg. Allt kan se så mörkt och svårt ut.
Men en sak här jag lärt mig- Efter regn kommer solsken!

Det har varit väldigt körit en period nu. Känner att jag tappat lite kontroll över min tillvaro. Och det är många gånger som allt har kännts hopplöst och olösligt. Men idag började jag tänka efter.
Det är nu många som jag umgås med som jag inte umgåtts med på ett tag, eller väldigt många år. Men nu har jag haft tiden att ta igen lite av vad jag missat av att inte bo här i Arvidsjaur och det beror bara på att allt inte varit så bra. För jag har inte kännt mig låst till någon och jag har stött på folk på de mest oväntade ställen. Folk som velat hitta på något och ses. Det känns så bra! För man märker en tydlig skillnad på nu och då.

Men jag har ändå, trots att allt börjar få ett flyt här, att flytta. Om jag nu får det jobb som jag söker så tar jag mitt pick och pack och åker. För jag vill inte bli fast här!
Jag vill nått mer än leva småstadsliv!

Ladette to Lady

Tittar på tv och ser ett program som heter Ladette to Lady. Ett program som handlar om att göra engelska "pojkflickor" till riktiga damer. De ska lära sig tala ordentligt. klä sig ordentligt, gå ordentligt, laga mat och så många andra saker.
Ett helt sjukt program enligt mig. Jag hatar tanken att man på 2000 talet inte kan låta var och en vara sin egen individ och att man fortfarande vill behålla könsrollerna. Där en tjej ska vara tjej och en kille ska vara kille utifrån de normer som samhället skapar. Normer som gör att kraven på oss som människor blir så höga att många inte klarar av dem. Jag skulle inte säga att jag är den där tjejen som lever upp till den kvinnliga normen. Men det finns säkert de som skulle säga att jag gör det. Och jag vill inte heller vara den där tjejen som älskar rosa, älskar att laga mat, är den som sköter om hemmet och allt vad den kvinnliga normen innehåller.

När ska samhället visa att det hinner med människors förändring? För allt är inte lika inrutat som det varit tidigare. Kvinnan har börjar frigöra sig och börjat klara sig och stå på egna ben. En kvinna är inte i dag beroende av en man men samhället vill inte riktigt förstå det.

Att program som LADETTE TO LADY fortfaramde får visas och att man ens vill göra ett sådant program är väl att dölja sanningen? Sanningen om kvinnans frigörelse och människans sociala utveckling.

Halloween når sitt slut

Så har årets Halloween nått sitt slut. Kvällen blev rätt lyckad trots att jag fortfarande inte är helt frisk. Drack knapp något. 1½ drink och 1 cider. Kunde egentligen varit utan.

Kvällen iaf. Den började med middag med Simon, Johan, Johnny och Mathias. Vi lagade Pastagratäng med kyckling och ostsås. Det blev sjukt gott. Sen skyndade jag mig hem, tog en dusch och blev hämtad för att åka till mamma och pappa. Där skulle jag hämta en klänning som jag har gjort. Men det var snabba puckar. Jag skulle få främmande hit till lägenheten så jag hade inte allt för mycket tid på mig.

Kom hem, tog på mig klänningen som är gjord i sopsäckar och plastpåsar och tog bilen tillbaka till lägenheten. Där utanför satt Johan, Johanna och Daniel och väntade.
Snabbt upp igen. Johanna fick hjälpa mig att tejpa ihop klänningen vid ryggen så att den skulle sitta. Sen fick man snabbt hitta på hur sminket skulle se ut. Sen bar det iväg på fest hos Hägga.

Efter ca 2 timmar hos Hägga så blev det snabbt hem igen för att fixa det sista och packa med sig det som skulle med ut. Drog sen till Lappis och har nu precis kommit hem.

På Lappis såg man alla möjliga utklädnader. Allt från Cruella Devill till Turtles, delar ur Flintstones och the Simpsons, snövit och många till. Jag älskar när man kan klä ut sig och när det är så många som gör det.

Sitter nu hemma. Ska gå och lägga mig.
Ska fika med Malin imorrn och sen slappa med Rut på kvällen. Ska bli så gött!

Karin och Carro!

Ibland blir jag bara så glad över att tekniken har utvecklats så mycket.
Internet som ett exempel.
Utan internet skulle jag aldrig höra av Pontus nu när han finns i Italien för studier. Varje gång det dimper ned ett mail från honom blir jag alldeles varm i hjärtat.
Det är så roligt att höra att det går bra för honom och att han mår bra. När man läser hans mail så vet man vad vänskap är. Och det är skönt att få vänskapen bekräftad även om man befinner sig i olika länder. Och allt detta kan vi tacka internet för.

På tal om vänskap.
Vad är egentligen en riktig vän?
En som säger att den älskar en? En som lyssnar och stöttar när du mår dåligt?
Någon som du alltid kan ringa till oavsett tid på dygnet?

Jag vet inte. För ofta säger och gör människor som kallar sig mina vänner det. Men många gånger har jag svårt att tro att de gör det för att de vill. Det kan ibland uppfattas som att de gör det bara för att de känner att det är en plikt.
Och jag vill inte att vänskap byggs på plikter. Vilket många av mina vänskapsrelationer här hemma i Arvidsjaur verkar byggas av.

För jag undrar.. Det är många här hemma som jag kännt sedan länge tillbaka, sen tiden när man sprang i blöjor eller just hade börjat skolan. Men jag känner ändå inte att det är äkta.

Men tittar jag istället på Karin och Carro så känns det helt annorlunda. Vi lärde känna varanda när det bara var några få månader kvar av lumpen. Det var inte länge sedan. Men det känns redan som om jag känner dessa två tjejer mycket bärrte än alla som jag "har" här hemma.
Jag, Karin och Carro kan prata om allt! Och då menar jag allt! Vi ringer till varandra ibland eller så får man ett vykort i brevlådan. Och även om vi inte har hörts vid på ett tag så känns det som om det var igår när vi väl pratar med varandra.
Det var som nu när jag åkte till Karlstad. De båda åkte hem då bara för att kunna träffa mig. Då har vi inte träffats sedan Juli den här sommaren.
Men när jag träffade Karin där på torget så kändes det som om vi aldrig varit från varandra. Det kändes som om vi aldrig hade varit från varandra mer än 1 eller 2 timmar. Sen när jag på kvällen träffade Carro. Det var helt underbart. Kändes som det enda avbrott vi haft från varandra var att någon gick på toa i nån minut. Allt fanns redan där. Inga bekymmer och inga besvär! Och det kanske är det som är äkta vänskap. Vänskap utan plikter, vänskap som byggs längtan och vilja. Vänskap som saknar gränser.


Karin och Carro- Ni är de underbaraste människor jag någonsin stött på! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er. Ni är för mig ett tecken på äkta vänskap!




Håller det på att lösa sig nu?
Ett jobbigt samtal i telefonen samt en hel del sms.
Och en hel del erkännanden som gör mig förvånad.
+ Att ett till jobbigt samtal som väntar imorgon.



Hoppas jag är frisk imorgon så att jag kan gå ut med Rut, Elin och Silje och grabbarna så klart!
Middag med grabbarna imorrn. Ska bli roligt!


Ska till kyrkan i Glommersträsk imorgon. Ska höra när de läser upp farfars namn.
Tänk, nu har det snart gått ett år sen han dog.
Ibland tänker jag inte på det men ibland kan tankarna komma.
Och det är rätt jobbigt. För det var många gånger som jag verkligen inte gillade farfar.
Jag tyckte att han behandlade oss barnbarn rätt orättvist och att han värderade vissa högre än andra. Och jag blev mest arg när han behandlade oss utifrån våra kön.
Men han var min farfar. Och trots att jag ibland var jätte arg på honom så älskade jag honom.
Och det finns en hel del saker som jag skulle vilja ha sagt. Men det går inte nu. Tyvärr.

Min lilla ängel

En ängel utan vingar, bortglömd av livet fortsätter han gå när hans inre är upprivet.
Han fördriver tiden med tankar på poesi Han snackar om saker som har hänt i hans liv
Han sluter sina ögon, faller in i sömnen
Möts av blickande, väcks av drömmen.
Hur länge ska hans liv sväva på lögner?
Han tar klivet framåt.Tittar över kanten, tittar upp mot himlen och lämnar marken.
Han letar efter saker som han tappat, han tänker på saker som han borde fattat.

Min lilla ängel vart tog du vägen, Vart fortsätter du gå när du missat vägen?
Ingen vet vart du ska nu.
Vart tog du vägen när vägen tog slut, vart tog du vägen, mötte du ditt slut?
Om jag fick en önskan hade jag önskat att allt var som det var förut.
Tårarna rinner när allt försvinner
Jag tänker tillbaka, tankar och minnen
Vart tog du vägen?
Vi möts någonstans i den andra världen.

Vilken miss Reinfeldt!

Reinfeldt- Kanske var lite tidigt att dömma den socialdemokratiska regeringen och Laila Freivalds för deras agerande och deras sätt att sköta krisberedskapen. Ett teaterbesök med familjen, nykter är väl ingenting om man jämför det med en krognota på över 1000 kr, en full statssekreterare som dessutom kysser en reporter. Tydligen är inte er regering så mycket bättre!

Så några kloka ord till dig Reinfeldt- Ransaka dina egna och döm inte andra så himla lätt.

Sen är det sjukt med alla fallskärmar som ges. Schenström valde själv att avgå, efter att ha ljugit för självaste statsministern och för det svenska folket. En stor vinst för henne när hon nu kan hämta ut 2 miljoner.

Och efter sig lämnar Schenström och den nuvarande svenska regeringen ännu större anledning till det svenska folket att misstro svenska politiker.
Bilden som nu ges runt om i världen av den svenska regeringen och svenska politiker är inte längre posotiv. Vilket är en synd och skam. Det är rent pinsamt.

Vad hände med politiker som Palme, som det talades gott om runt om i världen? Som jobbade för Solidaritet mellan människor och som inte förstörde det svenska ryktet runt om i världen.

Vart är alla politiska förebilder nu för tiden? För just nu i den regering som tyvärr fått förtroendet att styra sverige finns det inte en enda politiker som jag kan se som en förebild.
De anställer svart arbetskraft, betalar inte tv avgifter, super sig fulla och ljuger, sänker bistånden och förstör för hela det svenska folket och för våra medmänniskor runt om i världen.
Och det ska vara människor som vi ska kunna lite på? Vilket skämt!

Snart är vi inne på år 2008. Det innebär bara 2 år kvar innan svenska folket har chansen att ändra på det här. Och jag hoppas att folket tar sig i kragen och inser vad som har hänt. För jag vill inte leva i ett Sverige som styrs av dessa politiker.
Jag vill leva i ett sverige där politikerna jobbar för människornas bästa och inte för sin egna vinnings skull.

Bifall- Ny regering efter valet 2010
Avslag- Reinfeld, Schenström och moderat politik!

så var det samma sak igen.

Fått nog med bekräftelse för att förstå. Än en gång samma sak. Fattar inte att folk aldrig lär sig. Speciellt när de gjort det en gång och såg konsekvenserna av dte redan då. Men att sen göra om samma sak igen.. Då fan kan man kalla människan för idito!


Tänkte skriva lite om min tripp till Åland. En rätt ok resa. Men jag han bara kliva på båten sen började det kännas. Jag kommer bli sjuk. Ögonen rann och näsan också. Huvudet dunkade som aldrig förr. Men jag tog en liten stund i hytten, sov 2 timmar och sen blev det bättre. Och tur var väl det. För hela den kvällen var galen. Mycket galen!

En kompis drog hem en kvinna till sin hytt. Han är typ 22 och hon var typ 45. HAHA skrattade nästan ihjäl mig när jag fick höra. Och ännu mer skratt blev det när jag sa att kvinnan han hade varit med var äldre än min mamma. Då skulle ni ha sett hans min. HAHA.

Det var rätt mycket folk dock var det mycket gamla och barnfamiljer. Men lite yngre människor fanns det. Träffade en grymt trevlig kille som hette Henrik. Och det var roligt.

Handlade en hel del på taxfree. Ett flak och lite sprit. Så nu är förråden fyllda för ett tag framöver.

Kom till Stockholm igen på tisdagen. Var helt slut. Hela kroppen gjorde ont och huvudet höll på att flyga från kroppen.

Men Emma mötte upp mig på centralen och sen kom Amelia. Vi tog en lååång fika. Mycket tevligt! Så skönt att träffa dem igen. Där pratar vi verklig vänskap!

Tog mig sedan till Petra för en dusch och sen lite sömn innan jag skulle upp för att hinna med flyget. Sitter nu hemma efter att ha hängt med grabbarna lite. Skönt att ha dem i sin krets.
Ska snart sova. Bara en liten stund till vid datorn.

Mer bloggande senare.

Och till dig som sa att du var min vän och att allt skulle vara som förr..
Ditt val, Ditt misstag, din förlust! Glöm inte det!
Jag klarar mig jävligt bra utan dig!

Leve Yttrandefriheten!

Detta är ett tal som jag också har skrivit med hjälp från Kennys blogg. Kenny höll det i helgen på Torget i Karlstad. Och det fungerar lika bra som ett inlägg på bloggen om man bara ändrar orden stå och tala till skriva. För det får samma betydelse ändå. Och det här är något som alla ni som läser det här bör tänka på. För vi har det faktiskt så bra att vi kan uttrycka oss och säga vad vi står för och tror på.


Jag är glad över att stå här och tala idag.

Jag är glad att jag kan stå här och uttrycka mina åsikter utan att ha något större hot mot mig.

Jag är glad över att vårt land har kommit så pass långt i demokratiarbetet.

Genom yttrandefriheten, kan jag stå här, just idag, och utrycka mina åsikter.

Stå här och säga vad jag tycker och vad jag vill.


Men alla har det inte lika bra som jag, och det gör mig ledsen.

Jag blir ledsen när jag vet, att min kompis i Sydafrika riskerar sitt liv genom att göra

precis samma sak som jag är här för att göra idag.

Jag blir ledsen över att min kompis riskerar att bli mördad av den anledningen att han kämpar för frihet och demokrati.

Jag blir ledsen när jag vet att det i många länder förekommer liknande hot som mot min kompis i Sydafrika.



Vi socialdemokrater pratar mycket om att alla människor är lika mycket värda.

Men hur kan det komma sig att min vän i Sydafrika riskerar sitt liv när han uttrycker sina åsikter, när jag kan stå här och kan uttrycka mig utan det minsta hot om att förlora mitt liv?

Världen är bra orättvis.


Att folk har blivit mördade på grund av sina åsikter är sånt som hänt i historien, bland annat inom Förintelsen.
När jag för 2 år sedan besökte, Polens koncentrationsläger, Auschwitz och Birkenau
och fick se på massgravarna, kunde jag på olika ställen se listor på människor som tror på samma sak som jag - socialdemokratin.

Jag såg dödslistor på socialdemokrater. Dödslistor på människor som trodde på rättvisa och mänsklig frihet.Men det är inget man får veta något om. För det finns ingenstans där man kan läsa som det här.

Ingenstans skrivs det om hur historien upprepar sig, om hur folk mördas på grund av sina åsikter om frihet och fred.

Jag förstår inte! Hur kan media vara så...blinda?

Eller är det ingen tillräckligt bra nyhet? Det kanske passar bättre med att skriva om att Carola sminkar sig på balkongen, eller att Persbrandt supit loss på någon krog och krossat sin dyra bil.

Det borde skrivas mer om sann fakta, fakta om vad som verkligen händer runt om i världen.

Det krävs att det blir fler som kämpar för den internationella solidariteten och vi behöver media på vår sida. Media har en otrolig makt över oss människor.

Och genom media tror jag att fler ögon skulle öppnas för den internationella solidariteten. Människor måste få se det i tv, i tidningar och höra om det på radion.

Vi behöver se och höra det genom media för att verkligen förstå och få ett engagemang för det.

För visst väcks ett engagemang när löpsedlarna pryds med ensamma hundar eller nya bantningsdieten? Det är sjukt!
I världsdelar som Afrika & Asien förföljs människor på grund av deras åsikter, i dessa världsdelar dödas folk på grund av att de tror på något och för att de valt att engagera sig för en bättre värld.
Det som skrämmer mig är att allt det här händer idag, i vår tid, i vår värld!

Är det acceptabelt att detta sker? Bryr vi oss inte? Det är våra kompisar, så visst borde vi bry oss! Det är handlar om våra medmänniskor!Det handlar om människor som blir dödade. Det handlar om människor som jag och många andra här, som tror på rättvisa, solidaritet och jämlikhet.

Men när allt det här händer runt om i världen, är det då värt att fortsätta kämpa för rättvisa och frihet?
Jag tror på socialdemokratin, att det gynnar fler människor än vad andra politiska ideologier gör.
Och jag tror på människor, deras drömmar och deras åsikter.


Så visst är det värt att kämpa för alla människors frihet och rättvisa!

Det är fakta att vi lever i en värld där historien till viss del upprepas. Sverigedemokrater och nationalister har gjort dödslistor på sånna som vi.
Listor på människor som de vill ta livet av för att de inte har samma åsikter som de själva. Men vi överlever, vi klarar oss.Men i andra delar i världen så fullföljer man planerna. Varje dag dödas någon för dess åsikt. Nästa gång kan det vara min kompis i Sydafrika. Och det är inget som jag kommer att acceptera.

Om Mellanöstern, frihet och fred

Vänner

Det här är ett tal som handlar om varför jag har valt att engagera mig, varför jag har valt att bry mig och varför jag har valt att kämpa för frihet och fred!

Om du stanna upp och lyssnar så förstår du säkert varför.


Den värld som vi idag lever i, är full av orättvisor.

Just nu, i denna stund, som vi står här.

I trygghet och utan hot mot varken oss som människor eller mot vårt land

kan en person i Gaza stoppas vid en vägspärr, kanske kläs av naken och visiteras.

ett barn kan skjutas på gatan i Ramallah

och en kvinna kan tvingas föda vid vägspärren i Nablus, för att hon av den israeliska militären inte får ta sig till ett sjukhus.

Våldet i Mellanöstern skapar lidande för hela befolkningen,

men de människor jag tänker på allra mest är de barn som varje dag behöver vara rädda,

De barn som tvingas leva i en värld fylld av hat, våld och krig.

De barn som är de oskyldigaste av alla

När våra barn får uppleva trygghet, värme och kärlek

Upplever barnen på Västbanken, Gaza, Irak eller Afghanistan,
pansarvagnar och beskjutningar, minor och bombhot.


Det är vardagen för hundratusentals barn i Mellanöstern.

Jag menar inte att vi har det allra bäst här eller att vi inte ska klaga över tillvaron,

men det råder ingen tvekan om att tillvaron för barnen i Israel och Palestina är dystrare än för våra barn här i Sverige.

Våra barn kan, när de vill, gå ut och leka, de kan själva gå till och från skolan och de behöver aldrig vara rädda.

Men ett palestinskt barn som går till eller från skolan vet aldrig om han eller hon blir beskjuten av en Israelisk bosättare.

Ett israeliskt barn vet aldrig om han eller hon befinner sig i närheten av en Palestinsk självmordsbombare som när som helst kan utlösas.

Jag väljer att prata om det här för att jag själv har sett det med egna ögon.

För 5 år sedan åkte jag själv till Palestina och Israel tillsammans med några andra socialdemokrater, alla mycket äldre än mig.

Redan på flygplatsen fick jag ta del av den orättvisa behandlingen man utsätter människor för. Jag fick svara på flera frågor om varför jag var där, jag blev förd in i ett rum för att prata med polisen, men det var bara jag. Ingen annan i mitt sällskap blev utfrågade och förda till ett annat rum.

Orsaken kan ha varit den att jag var ung och vit och jag kunde vara ett hot.

När vi en dag skulle till Gaza blev vi fast i en check point. i över 6 timmar fick vi vänta.
I 6 händelserika timmar.

Bilar stannade och genomsöktes, människor visiterades och mitt i allt utbryter en skottlossning mindre än 500 meter från platsen där jag stod.

Som tur var, får jag väl säga, hände det på andra sidan muren som omringade Check pointen. Men jag hörde skotten, jag hörde människor skrika och jag märkte av oron bland de människor som stod där med oss.

När vi åkte ut på landsbygden och stannade för en bensträckare, samlades barnen runt oss. De kom från alla olika håll, vissa sprang mot oss och andra var mer tillbakadragna och stannade på avstånd.

De rörde vid mig och tittade på mig med stora mörka ögon, ögon som talade sitt tydliga språk.

De ville inte leva i den värld som de tvingades att leva i.

Det var ett ögonblick som aldrig kommer försvinna, ett ögonblick som alltid kommer att finnas kvar, djupt inom i mig.

Jag minns besöket där muren hade upprättas mitt genom en byn. Man hade skilt vänner och släktingar åt. Och jag minns hur jag hjälpte den gamla kvinnan att få sig upp på muren och sen över genom att putta på henne samtidigt som en ung palestinsk kille stod på muren och drog i kvinnans arm.

Jag minns besöket på högkvarteret i Ramallah, där jag fick möjligheten att träffa Yassin Arafat. Tala med honom och höra hur han med egna ord säger
- jag tror och jag vet att en dag så kommer det bli fred här i Mellanöstern.
Men jag tror och jag vet också att detta inte kommer att ske under den tiden som jag finns i livet.

Ord som beskriver hopp och drömmar, ord som sitter som klister vid min ryggrad. Ord som jag hör i mitt huvud, varje gång jag ser att det händer något nytt i Israel och Palestina.

Och jag minns när vi skulle hem, hur jag på flygplatsen, bland säkert 100 med resenärer, plockas ut.
Hur jag blir förd av säkerhetsvakter in, i en vad vi skulle kalla provhytt. Jag fick klä av mig till bara underkläderna, för att sedan kroppsvisiteras.

Allt detta upplevde jag när jag nyss fyllt 17 år. Jag var bara ett barn då och jag vet vilka känslor som fanns hos mig.

Jag var arg, ledsen och det gjorde så ont inombords.

Samtidigt var det svårt att förstå. Förstå att det jag upplevt under en vecka, upplever dessa människor och barn varje dag.


Det är som sagt en orättvis värld vi lever i och den måste bli mera rättvis.

Rättvis för dessa barn som varje dag måste leva i en värld full av ilska och hat, hot och våld, krig och rädsla. I en värld som de inte själva valt att leva i.


Alla barn bör ha rätt till en trygg uppväxt i en miljö som inte präglas av hat, våld och allra minst krig


Kära vänner,

Vi har alla ett gemensamt ansvar att tillsammans fortsätta kämpa, kämpa för våra systrar och bröder runt om i världen. Vi ska kämpa för våra gemensamma rättigheter, våra gemensamma möjligheter och våra gemensamma drömmar om en värld fri från våld och krig.

Anser vi att alla människor på denna jord är av lika värde, har vi samtidigt även ett ansvar att kämpa för varandra och beskydda varandra. Det är vår plikt som medmänniskor.

Vi kan inte längre blunda för allt som händer runt omkring oss. Vi måste säga ifrån!
Vi måste säga ifrån för det handlar inte om min värld, om din värld, det handlar inte om någon annans värld.

Det handla om vår gemensamma värld där vi lever tillsammans som systrar och bröder, där vi alla är skapta av samma kött och blod!

Och så länge vi blundar och håller tyst så godkänner vi och accepterar vi våldet, förtrycken och krigen som sker runt om i världen.


Det handlar om solidaritet, min vänner! Om Solidariteten som en förutsättning för frihet och fred.

Den ömsesidiga solidariteten är inte bara ett begrepp som vi socialdemokrater använder för att det klingar positivt.

Den individuella, den internationella och den gemensamma solidariteten är en förutsättning för att uppfylla, Olof Palmes dröm om, alla människors frihet och hela världens fred!

Toppen!, En strålande dag!, Sååå roligt!

Framme i Stockholm nu. Är hos Petra. Vi har druckit te och pratat en hel del. Nu sitter hon och jobbar så jag sysselsätter mig med det här ett tag tänkte jag.

Dagen idag har varit rätt rolig. Hjälpt till att göra mackor till alla ssuare. Det var kaos, men det gick bra och alla fick sina mackor. Sen när de flesta hade börjat droppa av så spelade jag och Jonathan spel med våra norska vänner, Sarah och Hermud, från AUF. Spelet MED ANDRA ORD. Så himla kul det var. Riktigt sjuka förklaringar och beskrivningar av ord.

Jonathans förklaring av Madagaskar och ett hålfotsinlägg ägde!
Och norskans Sarahs förklaringar av de mesta var sjukt roliga att lyssna på.

Sen när vi skulle stänga expen och ta oss till stationen så hittade jag inte mig jacka. Det visade sig att den var kvar inne på CCC. Men det var ett problem. De hade låst igen det och det fanns ingen där. Vi prövade att ringa på flera nummer men inget svar. Sen ringde vi Securitas men de hade inte nycklar. Så det började se rätt mörkt ut för min del. Min nyckel till lägenheten fanns i jackan och om den inte hade gjort det så hade det inte varit hela världen.
(Så nu förstår jag varför jag bör ge mamma min extranyckel. Vilket hon ska få nu när jag kommer hem!)

Sen skulle jag försöka ta mig upp på taket för att se om dte fanns några gäster på hotellet och då stötte jag på några som bor i hyreshuset brevid CCC. Jag frågade dem om de kände någon som jobbade där och vilken tur jag hade. En man kände en annan man, Ulf, i huset och han i sin tur kände VDn för CCC. Så jag fick följa med dit och de ringde VDn. Han kom senare och öppnade. Så nu har jag min jacka. Vilken tur man har ibland!

Men man kände sig som en ny medlem som åker på sin första stora aktivitet. Man har så roligt att man glömmer tänka lite. Men vi hade iaf jätteroligt jag, Sara och Jonathan.

Åkte sen till stationen och satt mig på tåget och nu är jag här i Stockholm som sagt.

Funderar på att lägga ut de tal som jag skrivit under helgen. Mitt tal och sen ett tal som jag skrev till Kenny. För de blev faktiskt helt ok.

Kenny har gjort ett bra jobb under helgen! Mycket att hålla koll på och massor av stress. Men det fungerade bra! Så Kenny- BRA jobbat!

Det var så kul att träffa SSUare från olika ställen. Och det var så roligt att träffa Percy från Filippinerna! Lovade Percy att han skulle få äta älgkött när de kommer till norrbotten i mars. Sen skulle de från AKBYAN YOUTH få åka skoter med mig. HAHA.

Imorgon kommer Mari in till stockholm och sen blir det färja till Åland! Ska bli så himla roligt!
Ska träffa Wester imorrn också. Va kul!

Ska prata mer med Petra nu!

Hejsvejs!

Sinar mot sitt slut

Är sjukt seg idag. Först en hel dag med seminarium och sen aktiviteter på torget. Höll mitt tal också, som gick sjukt bra. Sen var det middag med dans och musik. Dansade med min vän Percy från Filippinerna. Han är så sjukt rolig. SSUarna var de som rockade mest. Gladast och bäst på att dansa.

Sen gick jag vidare för att möta upp folk från lumpen. Lärka, Mathiasson, Fransén, ErikssonX2, Tömmerås samt folk från LVKV. Gick först till Jenny, en kompis till Carro. Träffade en som låg inne på T2 samtidigt som oss. En trevlig prick!

Gick sen till nöjesfabriken. Ett riktigt stort ställe. Iaf för mig som kommer från lilla Arvidsjaur.

För vissa slutade kvällen lite väl tidigt efter att ha supit sig själv under bordet. men detta gällde inte mig. För det var vatten som dracks.

Ska åka till Sthlm ikväll. Så nu börjar min tid här i karlstad sina mot sitt slut.

Det har varit en väldigt rolig och intressant helg. Mött många trevliga och goa SSUare. Vissa nya och andra gamla.

Kommer att sakna det här!

Skriver sen på tåget.

Framme nu!

Nu är jag äntligen framme. Sitter på expen i Karlstad med Kenny. Måste försöka skriva ännu ett tal.

Vi tittar på klipp från palmemordet och Palmes begravning. Talet som Anna Lindh höll gav mig rysningar. Så lung och så sammanbiten. Helt otroligt. Lyssnade även på klipp från när Anna Lindh mördades. Två av Sveriges genom tidernas största politiker! Som tvyärr fick ge livet till för några instabila människor.


Fika med Lärka imorrn. Ser framemot det!

Är sjukt trött. Men inte dags att sova än på ett tag. Måste ringa Emelie så att hon inte behöver oroa sig över att det hänt nått.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Arlanda Express

Sitter nu på Arlanda Express. Snart framme på centralen i Sthlm. Är sjukt trött men jag får skylla mig själv som inte sov nått i natt. Men jag han göra allt som behövdes innan. Så det är smällar man får ta.

Fatta förvånad man blev när jag klev på planet imorse. Sofie, en kompis som jag inte hört av på väldigt länge hälsade välkommen i planet. Hon har börjat jobba som flygvärdinna. Helt sjukt! Vi ska iaf träffas när jag kommer hem från Karlstad. Så det ser jag framemot.

Fortsätter att skriva senare. För nu är vi snart framme och dte är dags att slå igen datorn.
Inte många timmar kvar nu!!!!

Äntligen!

Nu är klockan 04.40. Om 1 timme så kommer mamma och hämtar mig för att köra mig till flygplatsen. Sen är jag äntligen på väg till Karlstad. Framme där vid 13.oo-13.30. Då blir det en träff med Kenny. Kanske med Lärka, en kille från min pluton.

Sen ska jag i natt sova hos Emelie. En av Carros kompisar. Ska bli roligt och spännande. Kul att träffa nya människor i alla fall.

Imorgon ska Kenny hålla öppningsanförandet. Ser verkligen framemot det. Han är så sjukt duktig! Och på tal om det så måste jag fixa det sista med mitt egna tal. Det är egentligen klart. Men man kan ju göra lite fler justeringar. Bara för att få det precis som man vill.

Jag har varit vaken hela natten. Packat, gjort ett hemma spa med lång dusch och nagelvård, och plockat ihop lite. Har egentligen en hel del tvätt som måste vikas och stoppas in i garderoben med det får vänta tills jag kommer hem. Och sen så skulle jag behöva städa lite mer men det får också vänta tills jag är hemma igen.

Hade medlemsmöte igår kväll. Det var 14 st som kom och det är så skönt att det bara rullar på. Man får ett lugn i kroppen då, samtidigt som det bara sprudlar av glöd.
Vi körde lite värderingsövningar, pratade om varför vi gick med i SSU och fikade.

Nu måste jag gå. Måste fixa det sista inför resan. Men jag skriver när jag sitter och väntar på tåget i Stockholm.

Ha det bra så länge!

Snart Karlstad!

Jobbar i natt på Ringelsta. Hoppas att den här natten blir lugnare än förra.

Sen är deT bara dagen imorrn kvar och sen resan på torsdag förmiddag.

Då blir det- ÄNTLIGEN KARLSTAD!
Måsta bara skriva ut talet och fin justera det innan.

Imorgon är det medlemsmöte här. Vet inte riktigt än vad jag ska ta upp och vad det ska handla om. Men vår ombudsman Linnea ska vara med. Så nått hittar vi väl på med våra medlemmar.

Facebook går bättre och bättre. Har nu börjat förstå hur vissa saker fungerar där.
Helt sjukt egentligen att en sida genast kan bli så populär!

Bloggar mer under natten. Om den blir lugn.

Sanningen om mig?

Hittade en sida på internet där man skulle svara på lite frågor.

Svaret jag fick fram finner ni här nedanför- och det stämmer sjukt bra


Du hör inte till dem som sitter och tänker i fem minuter innan du vågar formulera dina åsikter i ord. Du säger impulsivt vad du tänker och ibland kan du därför såra människor utan att du menar det.
Du blir också så otålig när människor inte kan uttrycka sig tillräckligt snabbt - du faller dem i talet och avbryter dem.
En del säger att du är ohyfsad, särskilt äldre människor.
Men de flesta tycker ändå om dig för ditt glada humör och ditt charmiga uppträdande.
Du älskar att försöka glädja ensamma och sjuka och din medkänsla för dem känner inga gränser. Men fastän du är älskad av de flesta har du också en hel del fiender.
Med ditt impulsiva sätt har du en förmåga att säga människor "sanningar" som sårar och som de minns långt efter det du själv glömt bort vad du sagt dem.

Du styrs mer av dina känslor än av ditt sunda förnuft, du handlar ofta impulsivt, utan att tänka på följderna.

Ditt känsliga temperament kan också reta många. Ena dagen kan du vara strålande glad och lycklig men dagen därpå kan du känna dig så nedstämd och dyster att du knappast orkar prata med någon. Dina vänner tycker att du är svår att förstå sig på.

Många tror att du är kall och omänsklig men det stämmer inte med verkligheten. I själva verket har du ett mycket gott hjärta. Du känner dig ofta ensam, för du har inte så lätt att få goda vänner. Ingen kan ana vad du innerst inne känner bakom din stolta fasad

Du bör noga se upp med hur du behandlar dina medmänniskor, annars kan det bli så att även dina bästa vänner överger dig. Tro inte att alla i din omgivning har samma syn på livet som du själv, kanske orkar de inte alltid anstränga sig till det yttersta bara för att du själv gör det. Du är mycket kritisk, både när det gäller dig själv och andra, och därför har du inte så lätt att få vänner.

De få verkligt goda vänner du har älskar dig. De vet att de alltid kan lita på dig, att du alltid ställer upp för att hälpa dem. Men du har fler ovänner än du har vänner. Med dina krav på omgivningen och dina höga tankar om dig själv har du lätt för att såra andra. Och du glömmer aldrig ett ofördelaktigt ord någon sagt dig.

Människor säger att du är mycket svår att komma underfund med och många av dina bekanta är helt enkelt lite rädda för dina kritiska omdömen och ditt lite burdusa sätt. Men dina få utvalda vänner vet, att mot dem du tycker om är du alltid lojal och kamratlig.

Du tycker om de allra flesta du kommer i kontakt med - bara inte dem som sårar någon du älskar! Då visar du verkligen att också du kan bli rasande.

Du vill inte se några tråkmånsar i din bekantskapskrets, du vill att alla ska vara som du, ha samma aptit på livet som du. Därför är det många som anser att du är självupptagen och bara tänker på dig själv.

Du har en mycket stark vilja, du är bestämd i dina åsikter och oberoende av andra människor
Du är full av idéer och uppslag och påverkas inte så lätt av vad andra tycker och tänker. Du går din väg rakt fram - vilket ibland kan ha sina nackdelar. Du drar dig nämligen inte för att trampa på dina medmänniskor på din väg mot målet. Ingen får hindra dig att genomföra dina planer. Du kan ofta visa dig generös mot andra - det vill säga så länge ingen står i vägen för dig. Men lika ofta kan du uppföra dig själviskt, tanklöst och hänsynslöst.

Du är en sådan typ som alla genast lägger märke till. Ditt glada humör och din friska aptit på livet gör att människor dras till dig. Du älskar att ha fullt upp att göra, du tycker om att resa, att träffa nya människor och skaffa nya intryck. Du har en stor portion humor. Du växlar lätt mellan skratt och gråt. Du har många beundrare, men dina riktigt goda vänner är få. Du är tanklös nog att stöta dig med många av dina medmänniskor. Mitt i ditt glada uppträdande är du ändå ständigt på din vakt. Det är bara tillsammmans med dina verkligt goda vänner som du kan koppla av och visa en varmare och mjukare sida av dig själv. Bakom din glättiga mask är du mycket sårbar.

Du väljer gärna en partner som du kan dominera. Dina känslor är oftast mycket varma och djupa men ändå misslyckas du gång på gång i dina kärleksupplevelser. Du har svårt att underordna dig en annan människa och din vilja att hela tiden vara den starkare förstör mycket för dig.

Ofta känner du dig rastlös, du skyndar fram genom livet och har egentligen inte tid att stanna vid någonting.

Resor tycker du om - och helst reser du till platser som ligger långt ifrån de vanliga turiststråken.





Det var en lite svår text med mycket hopp mellan sakerna.

Men det stämmer tycker jag iaf. Sen vet jag ju inte vad ni som läser min blogg har för uppfattning om mig. Lite får ni gratis genom att läsa det här. Men snälla, låt er inte skrämmas allt för mycket av det!

Skål!

Jag har funderat lite efter att ha läst både Kennys och Kalles bloggar.
De pratar om vad borgarna gör och om hur lite borgarna bryr sig om ungdomar och dess fritid.
Jag förstår precis vad de pratar om. Men samtidigt är det lite svårt.
För här hemma gick det så himla bra för oss sossar i valet. Sossarna fick 60% av rösterna och vi har egen majoritet. Hos oss har vi inte problem med borgarna, iaf inte på kommunnivå.

Fick höra från en sosse som sitter i Barn- och ungdomsnämnden att borgarna sitter och sover under sammanträderna. Det var roligt att höra samtidigt som det skrämmer mig. Det är den nämnd där man pratar om deras skolgång och framtid. Och att då få höra att folk sitter och sover skrämmer mig. Varför sitter dom då där på dessa positioner när de skiter fullständigt i barn/undomar och deras framtid. De vill inte vara med och göra dessa unga människors drömmar möjliga.

Det gör mig riktigt förbannad!

Politik är inget man ska skämta om, det är inget man ska ta för givet.
Det krävs en hel del för att klara av att sitta i en nämnd i sin kommun. Det krävs mycket för att klara av att sitta på en av stolarna i riksdagen. Men den informationen verkar ha undgått en hel del människor.

Därför vill jag nu bara höja ett glas och säga skål för alla dessa sossepolitiker som tar sig tiden, som har viljan och orken att fortsätta förbättra världen från borgarnas sjuka politik!

SKÅL!

Facebook...

Japp, nu har jag också åkt dit för frestelsen. Skaffade idag Facebook. Har egentligen ingen förklaring till varför. Men lite påtryckning av vänner och förfrågningar på mailen kan spela en roll. Men det är ett problem- Jag har inte så stor koll på alla funktioner som finns där. Så det lär ta ett tag innan jag har kommit in i det.
Men ni kan adda mig nu iaf.

Har sett film hos Rut idag. Med Johnny och Malmen. Sjukt skönt med en lugn söndag.

Kvällen igår slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det blev utgång, nykter utgång, även om det inte var planerat.
Men jag hade grymt roligt iaf.
Var bara en liten händelse som var mindre kul.
Han förtjänade det så egentligen var det inte så tråkigt. Vad har jag gjort dig? Vilken jävla dum fråga. Om han bara tänkte efter själv så skulle han ju fatta! Och se försöka ta det där, när han har haft flera veckor på sig att höra av sig. Det handlar ju bara om ett samtal eller ett SMS.
Men han vill ta det ute, bland massa folk. Undrar hur han tänker ibland. För om vi hade tagit det då så hade inte jag velat vara han. För just nu finns det mycket inombords som egentligen måste komma ut snart, innan jag kokar över.

Men senare under kvällen gjorde han en sak som gjorde mig sjukt glad! Jag kände skadeglädjen växa inombords. Så jävla underbart! Lite bekräftelse på mina önskningar fick jag!

Det är sjukt svårt att veta om någon är intresserad av en. Jag är bra på att ge mina vänner tips och råd, men när det kommer till mig själv så funkar det inte alls.
Tänk vad världen och kärleken skulle vara enklare att förstå sig på om människor var ärliga mot varandra. Tänk om man bara kunde säga till en människa att jag tycker om dig, och det kanske mer än bara som vän. Efter ett antal gånger ute, med samma slut, så börjar man fundera om det kanske finns något mer. Men det får väl tiden utvisa!

Tänkte avsluta inlägget med ett roligt skämt.

Vad heter en av världens tunnaste böcker?
-Vad män vet om kvinnan

Ha ha ha.... Sjukt roligt!

Nu är det Lördag...

Sitter än en gång upp till sent in på natten. Lyssnar på musik och skriver insändare.
Har skrivit en insändare om våldtäkter. Får se om jag skickar in den.

Har haft fullt hus här ikväll. Trevligt med sällskap. Trevligt med folk som bryr sig om en.

Haft en liten pratstund med Kenny också. Där har ni en go kille.
Längtar till Karlstad då man får träffa honom och alla andra!

Nu är det lördag.
Och vad ska man göra ikväll?
Rut skulle höra av sig. Vi tar det lungt tror jag.
Skönt.

Ska sova nu

God bless that day...

Den enda relation vi hade var en proffesionell relation.
Jag var tvungen att hålla mig väl med dig för att vi skulle kunna lösa uppgiften.

HA! vilket skämt!

Inte ens det fungerade ju. Och att du inte hunnit mogna och fatta någonting alls efter allt!
Det är sjukt synd om dig grabben! Sjukt synd!

Tur att alla inte är lika insnöade.

Känner att vissa saker blir ältade om och om igen.
Men jag kan inte riktigt släppa det.
Och hon snackar om att hon vet vilka som är hennes riktiga kompisar, att det är glada över allt som hänt och glada för hennes skull.

Men då har hon glömt hur allt gick till och att hon själv inte alls är en bra eller riktig kompis. För då gör man bara inte sånna saker som hon just nu har gjort för andra gången i rad.

Men ibland saknas det vissa bitar i huvudet och hon fattar tydligen inte att hon beter sig förjävligt illa!

Men en dag så kanske dte finns någon som kan trycka in de bitar som fattas och hon börjar bete sig som en vanlig, vettig människa.

GOD BLESS THAT DAY!

Och nä jag vill inte se. Jag finner inget syfte i det!

By the way....

Psykologisk krigsföring är något av min starka sida. Så vänta bara.

IT´S
PAY
BACK
TIME!

Sång på min begravning...

Jag har hittat sången som jag vill ska spelas på min begravning.
En känd låt som jag känner är rätt för mig.


Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv




En otroligt vacker låt som säger så mycket!

Debatt i riksdagen!

Tittar på svt24. Debatt från riksdagen.

Statsministern pratar om den otroligt bra arbetsmarknadspolitik Alliansen driver.
Hur Reinfeldt, Olofsson, Hägglund och Björklund m.fl. Skulle stärka de svaga och ge dem ett bättre liv. Om hur alla får mer pengar kvar i plånboken varje månad och om att kvinnor ska jobba heltid.

Men de tänker aldrig på människors egna val. Alla vill kanske inte jobba heltid. Men det är det ingen av dem som har tänkt på. Eller de har iaf inte tagit hänsyn till människors önskemål.

Självklart ska dte vara en rättighet att arbeta heltid. Men det ska samtidigt vara en möjlighet att arbeta en deltid. Det ska vara upp till var och en att bestämma hur mycket han eller hon vill arbeta. Man måste tänka på en människas privata. Alla har kanske inte pga privata skäl, möjlighet att ta ett heltidsjobb. Och då är det väl inte mer än solidariskt att låta den välja deltid.

Mona pratar... GO Mona! Så himla rätt i det hon säger!

Maktskifte nästa 2010! Yippie!

"Det handlar om solidaritet..."

Ännu en halv natt har passerat. Och jag sitter fortfarande vaken.
Så många tankar och funderingar som åker fram och tillbaka genom huvudet.
Så svårt att sova.

Är det verkligen värt att bo kvar här i Arvidsjaur.
Det som har hänt var inte direkt något som jag hade väntat mig och planerat.
Känner att jag inte längre får ut något av att vara här.

En tanke som har slagit mig är att jag aldrig har haft en riktig vän här i Arvidsjuar.
Folket här sviker en bara om och om igen.
Det finns ingen här som man verkligen kan lita på.
Människorna här vänder kappan efter vinden hela tiden.
Ingen vågar stå med fötterna på jorden och
säga ifrån när de tycker att något är fel.

Precis som jag ibland kan känna för regeringarna som styrt och styr, både blåa och röda.
Runt om i världen händer det ständigt saker som förtrycker och skadar människor.
Saker som kränker och inte alls tar hänsyn till de mänskligarättigheterna.

Och vi blundar bara. Låtsas som om ingenting händer. Vilker inte gör oss till bättre människor än mina så kallade "vänner" här i Arvidsjaur.

Och jag blir så förbannad!

Är det verkligen så svårt att säga att man inte har tid att ses just den dagen?
eller
Är det verkligen så svårt att säga att att det är fel att skjuta ett barn på Västbanken bara för att det leker med en leksakspistol?

Folk måste fan ta sig i kragen lite! Bryta sig loss från normen och inlärda mönster.
Folk måste fan i mig skaffa mer vett!

"Det handlar om solidaritet och omtanke om varandra!"
Precis som Olof Palme en gång sa!

Petra hade lite jobb på gång. På flera olika håll. Och det lät verkligen lockande.
Jobb på Gotland, kanske i Dalarna eller på något annant ställe.
Sjukt skönt skulle det vara att komma bort iaf!

Ska försöka sova nu

God natt!

Till mamma

mamma är du ledsen varför ler du ej
vill du jag ska måla någonting åt dig
många vackra färger har jag ännu kvar
gråt ej lilla mamma allt ska bli så bra
jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag
att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha
alla blommorna du gärna ville köpa
lilla mamma jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig
önska lilla mamma, önska vad du vill
färgerna är många och de räcker till
himlens alla stjärnorsagans alla slott
allting kan jag måla mamma önska blott
jag ska måla hela världen lilla mamma
full av solsken varje dag
att det regnar och är grått det gör detsamma
du ska solsken i ditt fönster ändå ha
alla blommorna du gärna ville köpa
lilla mamma jag ska måla dem till dig
jag ska måla hela världen lilla mamma
och allt ska bli så ljust och glatt för dig

Längtar till Karlstad

Varit på filmkväll med SSU idag. Vi var ca 10 personer. Det är så sjukt roligt att det går bra för SSU Arvidsjaur. Och allt började nu i höst måste jag säga. Vet inte när vi hade så här mycket aktiva senast. Helt sjukt! Fattar bara inte hur jag ska klara av att sköta all verksamhet och alla aktiviteter de vill ha. För de vill så mycket men det finns för lite tid. Tråkigt nog!

Måste verkligen sätta mig och få ordning på talet. Så att jag kan börja läsa in mig i det så att jag slipper stå och läsa direkt från pappret. Vill hellre se ut över publiken. Det ger ett bättre intryck.

Vill, samtidigt som jag inte vill, att vissa hör av sig. Men mest vill jag inte. En konstig känsla.
Som rubbar lite av min vardag.

Fick ett sms idag. Förvånad men orkar inte bry mig om det. För smset beskrev något annat än hur människan behandlar en i verkligheten. Och då tar jag inte åt mig. För så jävla naiv är jag inte att jag tror på att det skulle vara så bra och välvilligt.

Jag blir så arg på folk som säger en sak men inte handlar därefter.
Eller arg blir jag inte, jag tycker bara jävligt synd om dessa människor.



Idag har jag tvättat lite och diskat. Har massa disk kvar men jag rymmer inte all så jag får ta det i omgångar. Måste fortsätta tvätta. Hade ett helt berg av tvätt.
Måsta fylla i papper för SSU, måste få tag i en viss person som jag inte fått tag på sen kongressen och måste fixa massa andra saker.

Varför alla dessa måsten hela tiden!
Men det är skönt att fylla ut tiden iaf.

Längtar till Palmedagarna! Ser verkligen framemot att träffa alla och bara komma bort från arvidsjaur ett tag!

Ser framemot trippen med Mari! Äntligen en stund med en underbar människa! Som jag saknar otroligt mycket!

SÅ JÄVLA GÖTT!

Efter helgen...

Sitter på Expen i Luleå. Kursen som jag varit handledare för i helgen är nu över.

De 20 deltagarna har nu lämnat Expen och det är alldeles tyst och tomt.

För första gången i helgen kan man höra hur klockan tickar. SKÖNT!



Helgen har varit riktigt trevlig. Vi har gjort många roliga saker.

Och jag, som handledare, har kunnat se hur deltagarna vuxit.

Och det är en bekräftelse av att vi har lyckats.



Sofie och Peter har under helgen hjälpt till som handledare och det har fungerat väldigt bra.

Det blev en bra grupp och vi kompleterade varandra bra.

Så just nu känns det bara skönt. Tack till dem!



Är dock sjukt trött. Man blir det av allt för lite sömn och allt ljud som man alltid har omkring sig.

Så i natt kommer jag sova riktigt bra.



Håller också för fullt på med att skriva mitt tal som jag ska hålla i Karlstad den 27 oktober.

Det börjar äntligen ta form. Måste bara komma på ett bra avslut och en bra tvist.

Längtar så otroligt mycket tills att få komma ner dit.



Träffa alla SSUare som man saknar, träffa gamla lumparkompisar för en fika och sällskap, och bara för att komma bort från Arvidsjaur ett tag.



Känner att jag måste det. För just nu känner jag mig bara instängd. Och jag behöver komma till något ställe där ens riktiga vänner finns. De vänner som faktiskt hör av sig ibland. Och de vänner som inte behandlar en som skit hela tiden.

vem är jag då?

Okej, jag kanske inte är
Den som man, som man ska va
Och jag kanske inte är den du helst av allt vill ha
Men jag är nog lite grann
En sån som du gillar ibland
Och jag erkänner att jag kan
Tänka mej det ibland

När hela världen står utanför
Vem ska jag spela då?
Kommer du förstå?
När hela världen står utanför
Vem är jag för dej då?

Someone new?

So is it goodbye?
Is it time to set you free?
Is it time to let it fly?
Is it time to let it bleed?

We used to take turns
To cover up the pain
Deep below it burns
And the feeling still remains

And the road travels on
But I'm still near you
In my life, like a song
I will still hear you

Mr. Perfect!

Hey Mr.Perfect!
you're lucky that you can walk in those shoes
laughing to the others who wanna be so pretty as you
so you've never felt real pain inside, pain in your soul, pain in yourmind.
There will come a day you can walk away from the pain

Mr.Perfect will go insane.

Idiot 3 + Idiot 1 = Dubbelidiot!

Smart 1 som umgås med idiot 1
Kan kalla sig idiot 2 efter att ha varit allt för naiv
och trott väl om idiot 1.


Smart 2 som umgås med Smart 1
kan kalla sig idiot 3 när den börjar umgås med idiot 1
trots att smart 2, dvs idiot3, tidigare uttryckt en viss tveksamhet mot Idiot 1.

Idiot 1 förblir en idiot som tror att den kan behandla smart 1, dvs idiot 2, hur som helst.

Sen när smart 2, dvs Idiot 3, träffar idiot 1 så får man en dubbelidiot!

Det handlar bara om enkel matematik!
Hur enkelt som helst!

Fy Fan!

Jag säger då bara det...

Fy fan!

Huvudvärk!

Nä, om man skulle ta och försöka sova lite. Åker till luleå imorgon.
Ska hålla en SSU kurs. Dock känne rjag att jag har haft väldigt mycket att göra
på senaste tiden vilket har inneburit att kursen har prioriterats bort.
Dock har jag lyckats ta fram ett programm för helgen.

Hoppas bara att deltagarna gillar det.
Och att jag, trots den korta framförhållningen, lyckas fixa de sista föreläsarna.

Är så trött att huvudet värker!
Dock inte bara av trötthet.

Just nu händer det mycket i mitt liv.
För mycket

Jag skulle behöva komma bort från Arvidsjaur ett tag.....

Jag tänker

Jag tänker tillbaks på hur det var
Jag tänker tillbaks på du och jag
Jag tänker tillbaks på varje dag

Kanske pressar jag för mycket, stressar jag för mycket

Jag pallade väl inte trycket men snälla lyssna på den här
Min vän, min ängel inte meningen att det ska bli såhär

Allt jag vill är oss två glada, precis som på gamla goa dagar

Något fattas mig...

Jag sov så bra, vad hände?
Men inte drömde jag, någon vände
Och sen igår, jag tror dig
Har det gått tusen år, vem minns mig?

Ovanligt torr i munnen
Känns inte bra för stunden

När jag vaknar
Är det något jag saknar
Och jag ser att inget fungerar
Minns att någon sa, det är bra att vänta

Så jag ligger kvar och slutar kämpa
Kan inte resa mig upp, vad ska jag göra?
För det finns ingen kropp kvar att röra

Synd att du är så söt...

Det här är sjuka dagar känner mig ju inte så frisk. Det är dig som alla jagar och vi tar en liten risk. Och jag kan inte sova och får inte benen att stå still. Det är svårt att leva när man vet vart hjärtat vill.

Men jag kan vara nöjd då slutar jag se allt så svart. Och jag kan glädjas åt det lilla och komma ingen vart. Man skulle njuta av vår sol och gå i skog och mark. Eller vaka över vattnet i Picassos park.


Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.


Men nu så har du fastnat långt här inom mig. Och jag behöver bränsle som kyssar ifrån dig.
Men hur hanteras kärlek i en dålig konjunktur? Det här är sjuka dagar och det finns en enda kur.

Det är ju du som mej kan hela men du ger mig också men. Med ditt hår som är av guld och med din hud så vackert len. Jag kan då inte hjälpa att du ler som Venus själv. Varför är det bara jag som sitter ensam här ikväll?

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.

Jag har då tappat en och annan välförtjänt poäng i ensamhetens kalla, tomma vattendubbelsäng. Jag borde väl ha läst minst hundra sidor till men morgondagens tenta den får bli hur svår den vill.

För jag har hört att alla kommer på terminens sista fest och gissa vem som tänker bli den som dricker mest. För jag vill ärligt talat inte alls ens vara där för kärleken hos vissa ställer bara till besvär.

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.

Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att du är så söt.
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört.
Vilket otur att hjärtat är förstört.

Mer från Filippinerna

Har äntligen tagit mig tid att sätta mig för att uppdatera bloggen från resan till Filippinerna.

Det här inlägget kommer att handla om vårat besök på "Smokey mountains" och Makati.

Fredag den 31 Augusti

Vi hämtades upp vid 08.30 av våra vänner i AKBAYAN YOUTH.
De tog oss till de riktigt fattiga områderna i Manila. Vårt första stopp var ett litet område där husen var fallfärdiga och omgivningen var otroligt skitig. Där skulle vi träffa en kvinna som återvann plast. Efter att ha gått mellan dessa fallfärdiga hus i smala gångar kom vi fram till hennes hus. Utanför samlades det ett hav av vuxna och framförallt barn. De stod bara där och tittade på oss, 2 vita människor som trots sina försöka att inte se "rika ut", misslyckades. Vi hade gympaskor på fötterna, långa heltäckande byxor och urtvättade t-shirtar. Det var mer kläder än vad många i detta område ens ägde. Det känndes jobbigt.

Vi fick gå en rundtur i området och fick se hur stegen vid återvinningen gick till. Där är det verkligen inga maskiner som gör jobbet.

I det skitiga vattnet, som vi skulle kalla avloppsvatten, stod det några yngre män. Runt sig låg det sopor och plast som flöt omkring. Detta samlade männen in för att sen skölja och rengöra plasten. Sedan togs plasten upp och några kvinnor delade plasten och hängde upp den för att torka. Sedan skickades plasten vidare till nån fabrik eller liknande.

Jag förstår, samtidigt som jag inte förstår. Vattnen dessa män jobbade är giftigt. Det finns inte en chans i världen att kroppen mår bra efter allt för mycket tid i vattnet. Det var brunt, nästan svart. Och det är väl nog ett teken på ett dåligt, giftigt vatten?

När samtalet med kvinnan skulle börja fick jag sitta på en trasig soffa som jag trodde skulle braka ihop om jag satt mig på den, men den höll. Då kom det en liten flicka, mager och säkert jättehungrig, med stora mörka bruna ögon och bara tittade på mig. Då kändes det i hjärtat. Dessa ögon, det går inte att beskriva. Men klumpen man fick i magen, då man visste att den här lilla flickan aldrig skulle få en chans att studera, få ett värdigt liv. Det tog hårt, jävligt hårt!

Efter besöket där åkte vi vidare till "Smokey mountains".

Det är en soptipp inne i Manila. Men inte en soptipp som här hemma. Skillnaden är den att på soptippen där bor det folk. De har byggt sina hus av sopor och plankor som de hittat där. Husen var här ännu mer fallfärdiga än de på området vi besökte innan.

På den här soptippen gjorde man kol. Så rök och lukt av eld syntes och kändes överallt. Barnen hade trasor till kläder, om de ens bar kläder. De var skitiga och de hade inte tillgång till rent eller drickbart vatten. Så de måste lida av en vätskebrist som vi sällan kan uppleva.

När vi kom in på området och gick där kom det en liten kille, kanske 4 år, mot mig. Han tittade på mig med lika stora, mörka, bruna ögon som tjejen innan. Sen gick han fram till mig och rörde vid mig. Jag log mot honom och då tog han tag i min arm. Sen gick jag där, med den lilla killen runt min arm. Han bara följde med och tittade på mig hela tiden som vi gick. När vi kom fram till koleldarna släppte han taget, stannade till, log mot mig och sprang sedan iväg. Det var ett av de mest känslofyllda ögonblick i hela mitt liv. Det var då det inte gick att hålla tårarna tillbaka. Hans ögon kommer jag aldrig att glömma.

Det var då jag började tänka. Är det det enda man behöver för att göra en annan människa glad? Då kan jag ta många barn i min hand och bara gå.

Det är så jävla svårt att sitta här hemma, där allt är så jävla bra, och försöka måla upp bilden över hur det var där borta. Det går liksom inte att förklara och beskriva. Man måste ha varit där, sett allt och känt lukten för att ens få ett hum om hur det kan vara. Och även om man nu, som jag, har varit där, så går det nog ändå inte riktigt att förstå.

Vi satt med på ett möte med han som var "borgmästare" på Soptippen/området. Han förklarade att de enda de önskade sig var vatten att dricka och laga mat med. Sen var önskan om el också stor. Men önskan om vattnet kom först. På mötet när han satt och berättade om hur landets president Gloria ville riva hela området och hur de behandlade människorna som levde där grät jag igen. Att det finns så onda människor! Då började en kvinna som satt med på mötet också gråta. Hon förklarade att hon grät för att jag grät. För då hade hon förstått att jag tagit till mig av besöket där och att jag genom mina tårar hade visat att jag verkligen brydde mig om hennes folk. När hon förklarade det grät jag bara ännu mer. Det var också ett starkt ögonblick.

När mötet var slut fick jag en stor och lång kram av kvinnan och hon viskade i mitt öra, Thank you..Thank you so much...

Vi åkte vidare, helt fyllda med känslor och med tankar. Tankar som hur i hela friden ska jag kunna förklara och berätta för de där hemma om det jag sett och upplevt idag. Det kommer aldrig att gå... och finns det något man kan göra för dessa männsikor, mer konkret. Det enda jag kommer på är väl att man fortsätter engagera sig och jobba politiskt. Framförallt här hemma! För det finns inte så mycket mer kan kan göra....

Nästa stopp var på ett Day care center för handikappade barn. Det var en borgmästare i ett annat område som hade startat upp det för att ge dessa barn legitimitet. De fick tillstånd att existera och vara synliga. En helt otrolig man den här borgmästaren!

Lunch sen. Den åt vi på ett grisslakteri. Det var en av de godaste luncherna som jag åt under hela min tid på Filippinerna! Vi fick ett salt och gott kött! Bland det godaste jag har ätit. Till det serverades.... RIS! ingen nyhet..

Vi träffade han som ägde grisslakteriet och satt i möte ed honom. Vi berättade om det vi gjort tidigare under dagen och resan. Mest intressant var att prata upplevelserna från förmiddagen. Han blev helt ställd. Jag visade bilder som jag tagit och han började genast fundera om det fanns något han kunde göra.

Efter mötet och lunschen åkte vi vidare. Idag var det kontrasternas dag för oss.
För nästa stop var på Makati Greenbelth. Ett stort köpcentrum i finansområderna.

Vi möttes av stora höga skyskrapor, fina bilar, männsikor i Prada, Dolce Gabbana och Gucci kläder.
Det var helt sjukt! Att det finns så helt olika världar på så liten yta och i samma stad!

Vi gick runt lite i köpcentrumet och sen gick vi till ett muséum. Där tittade vi på Filippinernas historia och på tavlor av några av landets största konstnärer. Väldigt intressant och skönt att ta det lungt en stund efter allt man sett. Att sen få mer kunskap om deras historia var bra. Man insåg att det här är ett folk som slagit så många gånger för de sina. De har kämpat och aldrig gett upp. De finns en hel del för oss att lära av dessa människor!

Efter besöket där åkte vi vidare till ett universitet. Där träffade vi elever och aktiva medlemmar ur AKBAYAN YOUTH. de visade oss runt på skolan och vi fick träffa lärare. Men man fick inte ta in politiskt engagerade på skolan så därför fick vi ljuga och säga att vi skulle träffa elevrådet och att vi kom från en svensk organisation som jobbade mot elevråd. Och vi hade nu startat ett internationellt elevrådsprojekt. Ingen genomskådade oss och dte var väl tur. Då vet jag inte vad som hade hänt. Mötet med elverna var väldigt intressant och det var kul att lyssna på hur det fungerade med elevdemokrati på deras skola.

Middag ute med AKBAYAN YOUTH och sen tillbaka till hotellet. Dagen imorgon skulle börja tidigt med flyg till ön Mindanao i södra Filippinerna.



Fortsätter uppdateringen senare. Måste gå. Mörker kurragömma väntar!


Lev väl! Men tänk efter före!

Lugn kväll

Sitter hemma hos Ek, Ströhm och Happis. Det är en lugn Fredagskväll. Finns inte så mycket att göra här i lilla Arvidsjaur. Ser film och gör sextest på nätet. Väldigt intressant.

Måsta ta mig i kragen nu och uppdatera bloggen från resan till Filippinerna. Har lovat det väldigt länge nu. Om det inte blir gjort i helgen så gör jag det på måndag natt. För då jobbar jag och då finns det tid.

Kenny- Om vi nu har riktigt tur så kommer jag få åka till Karlstad på Palmedagarna!! Hoppas och längtar! Saknar dig lilla hjärtat!

INGAT!

Hemma igen..

Är nu hemma igen efter min vistelse på Filippinerna. Det är med blandade känslor som jag äntligen har fått kommit hem och sett min lägenhet, tagit en dusch, och andas frisk luft.

Har några dagar från resan borta i bloggen. Detta pga resor runt om i landet och ingen tillgång till internet. Men de kommer att uppdateras imorgon eller på måndag. Det har jag lovat mig själv.

Ikväll är det fest! Många man vill träffa igen och många man inte sett på ett tag.

Slutar nu för kvällen. Med lite alkohol i blodet.

puss

Visit in Laguna Victoria, Philippines!

Borjade dagen med en redig frukost. Havregrynsgrot, toast och juice. Lika gott som hemma.
Blev lite overvantad nar Angie inte dok upp vid 08.00. Det drojde nastan tills kl 08.45.

Vi satt oss i var egna minibuss och borjade en tre timmar lang resa ner till en provins soder om Manila/Quezon City, den kallades Laguna Victoria. Dar skulle vi traffa de lokala AKBAYAN YOUTH Manniskorna.

Resan dit var valdigt givande. Man sag hela tiden kontrasten mellan fattig och rik. En sekund kunde du se en skyskrapa och nasta stund sag du ruckel som inte ar vardigt boeende aven for de fattiga. Det vara stora reklamskyltar for att symbolisera konsumtion och kapitalism, nar man nasta stund undrade vilka som hade rad att kopa det.

Jollibee, Mc Donalds, KFC fanns overallt. Stora snabbmatskedjor, placerade i varje gathorn.

Det marktes ocksa i luften nar du kommit ut mer pa landet. Antligen kunde du se en glimt av solen och inte bara moln av avgaser. Man kunde kanna skillnaden och det var skont att andas relativt ren luft ett tag, Landsbyggden var otroligt vacker. Fina stora landskap och risfalt som spred sig i langa strackor. Exotiska trad och ett och annat hus.

Framme i Laguna Victoria traffade vi de lokala ungdomarna. Motet var lite stelt i borjan men det gav med sig allt eftersom. Vi bjods pa lunch, anka, flask och ris med goda saser och efter lunchen gjorde vi ett besok pa en arbetsplats.

Vi besokte en ank farm. Agaren hade kom fran sverige, hade bott i danmark och jobbade tidigare som sjoman. Han hade under sin tid som sjoman traffat en filippinska som sedan blev hans fru. Han flyttade hit till Filippinerna for 15 ar sedan for att starta farmen tillsammans med frun. De har hunnit fa tre barn, den aldsta 15 och den yngsta 7. Nasta ar har de planer pa att skicka den aldsta dottern till Sverige, detta pga det farliga laget har i Filippinerna. Det finns mycket att saga om den har mannen Tonni. Han var valdigt speciell. Men inget som jag vagar skriva har efter som att han kanske kan hitta mig har pa bloggen. Det ar saker som jag kommer beratta om nar jag kommer hem.

Vi akte efter vart besok pa farmen till deras kommun hus. Dar traffade vi sekreteraren och mannen som stod pa 1: plats pa listan till kommunfullmaktige i Laguna Victoria. Ett kort mote dar bara det viktigaste blev sagt. Vi fick veta att dar har man mote varje vecka med kommunfullmaktige.

Vi akte vidare fo att titta lite pa en annan by. Dar fick vi se en valdigt gammal katolsk kyrka. En vacker kyrka. Vi at lite middag, en tradionell ratt som jag tyvarr glomt namnet pa. Men gott var det.

Pa vagen hem stannade vi till pa en gard dar man gjorde vin av kokosnotter. Vi fick smaka och efter det skulle inte jag kalla det vin. Det smakade ren sprit! Inte alls gott. Vi stannade ocksa pa en affar som salde lite mer tradionella saker. Synd bara att man inte far ta med sig allt for mycket tillbaka till Sverige. For dar hittade jag massor som jag egentligen ville kopa.

Innan vi skulle bege oss tillbaka till Quezon city/Manila stannade vi till hemma hos en man som akt med oss under dagen. Han bodde i ett valdigt fint och stort hus som var relativt valgjort. Dar satt vi och pratade lite och at lite snacks.
Sen begav det sig tillbaka mot Manila och vart hotell.

Under dagen har vi ocksa hunnit med att prata om de lokala problem som de stoter pa. Vi pratade om hur man kunde fa unga manniskor att engagera sig ovh viljan att organisera sig. De namnde lite om deras lokala val som halls i slutet av oktober och lite on kampanjen de ska driva infor valet. Valdigt intressant mote!



Lite andra sma saker..

Jag har aldrig hukat sa manga ganger nar jag gott pa toaletten som nu. Det ar nog inte meningen att man ska sitta ner. Sen saknar nastan alla toaletter papper och spolfunktion finns inte. Sa det gar inte att skita heller. Man far halla sig hela dagen tills man ar tillbaka pa hotellet. Och ibland ar det riktigt svart.

Nar man aker runt i minibussen, med fonsterna oppna, kanner man sig som en apa i bur. Folk stannar upp och tittar. Men de ler mot en och man ler tillbaka. Sa det ar inte som kanslan nar man ar i tex Turkiet och man hellst av allt skulle vilja sjunka genom jorden. Det ar en annan typ av kansla har. En vanligare kansla. Mer karleksfull.

Sen anvander man inte kniv nar man ater. Man har sked och gaffel till allt. Det ar svart att ata nar man inte klarar av att dela kottet. Men vi lar oss!

Imorgon blir det besok i Metro Manila. Vi ska besoka lite slummomraden och ett museum samt titta i de fina finansdistrikten. Sa dagen imorgon fylls med annu fler och tydligare kontraster an vad vi hittills sett. Spannande men samtidigt lite skrammande.

Nu ar det sova som galler!

Ingat- Filippinskt ord for TAKE CARE!

More from Manila...

Idag vaknade jag innan klockan ens hade ringt. Duschade i en dusch med droppar istallet for sprut. (Dagens I-lands problem.) Men det ar himla svart att skolja haret som ar fullt med balsam om det inte ar lite fart pa stralen.

Gick sedan ner och at frukost. Det blev toast med butter and jam. En omelett med ost och lite bacon. En helt ok frukost, men imorgon blir det nog havregrynsgrot. Kanns mer mattande.

09.45 bar det ivag till AKBAYANs hogkvarter har i Manila. Ett ratt fint hus med fin planlosning iaf. Dar skulle vart forsta mote hallas. Vi fick traffa "Etta" En kvinna som suttit i parlamentet for AKBAYAN, men som nu blev tvungen att avga nar de forlorade platser i valet 2007. En otroligt glodande dam. Vi fick lyssna pa henne nar hon berattade om valet och om vad de larde sig genom forlusten. Har kommer nagra viktigta punkter. (for manga kanske gamla, for vissa nya)

- Partiet maste organisera och mobilisera sin rostbas och se till att de rostar.
- Alla i partiet maste gora sin laxa och grava djupare for en battre analys.
- och det ar otroligt viktigt med en lokal forankring.

"Etta" pratade ocksa om myglet kring valet. Alla roster,inte bara AKBAYANs, raknades inte. De "tappades" bort i systemet. Dagen innan valet avslojades det att manga valjare blivit mutade till att rosta pa det sittande regeringspartiet. Da kan man genast se en likhet med Sverige dar Moderaterna lovade guld och grona angar. Man skulle fa mer i planboken och de skulle vara det nya arbetarpartiet. Nu ett ar efter valet ser vi resultatet och manga har nu konstaterat att det var Bull shit!

Hon berattade ocksa om hur USA bygger upp en militarbas har pa filippinerna. Men det doljs genom att kalla det for "Medical and dental helthcare center". Detta for att dte ska lata bra hos manniskorna.

Att den sittande regeringen har motarbetar sitt land ar latt att forsta nar det tror att en losning for att bekampa fattigdom ar att lata andra lander komma hit och oppna gruvor. Det skulle vara battre om man har i landet utbildade personal och lata lokala foretag oppna gruvorna istallet. Pa sa satt skulle mer av tillgangarna ga till landet och inte till en rik, vit mans ficka. Som inte bryr sig om landet, utan om vinst.

Vi diskuterade ocksa utbildning och den hoga arbetslosheten.
Har i Filippinerna ar det 51% som gar i grundskolan.

Sager vi att det ar 10 st... sa gar..

6 st fardigt med godkanda betyg.

av de 6 gar

4st vidare till gymnasiet

av de 4 gar

2st vidare till college/university

Det ar helt sjuka siffror.

Av de som borjar College/university ar det 25% som hoppar av.

Angaende lararnas situation ar det mycket allvarligt. Landet saknar ca 10-13 000 larare. Lararna pa grundskolan har ca 44 elever/klass och manga klassrum ar inte storre an 15 kvadratmeter. "Etta" har lagt ett forslag om att lararna ska fa risktillagg for sitt yrke. Ofta ar det hemska forhallanden de maste dras med. Skolan de undervisar i kanligga hogt upp pa ett berg och lararen maste da passera klippor, vattendrag,knappt framkomlig terrang. Och detta pa ryggen av en hast! Tyvarr haller inte regeringspartiet med, men hon har lagt in sitt veto.

"Etta" sager att den storsta malgruppen for AKBAYAN under nasta val ar studenter och unga. Och de maste na folket innan innan de blir korrupterade.

Enligt en undersokning har i Filippinerna,ang. ungas framtid ser det morkt ut. Storre delen av de unga vill emigrera fran landet. framst till USA och Mellanostern. De utbildar sig till sjukskoterskor och sen flyttar de for att tjana pengar och det ar inte manga som valjer att flytta tillbaka.

(Kan liknas med Sverige till stor del nar manga valjer att flytta fran landsbyggden in till de stora staderna for de tror att graset ar gronare pa andra sidan)

10% av den Filippinska befolkningen har emigrerat.
(Liknar Sverige nar 1/3 emigrerade till USA under slutet av 1800- och borjan av 1900-talet)

Under det har motet larde jag mig en hel del om den Filippinska politiken och dess funktion. Och "Etta" ar en grym forebild for manga unga Filippiner.

Efter 2 intensiva timmar var det dags for LUNCH! En god sadan med flask och ris och farsk frukt.

Sen satt vi med Percy och gick igenom vart program for vistelsen har nere. Ett spackat men intressant program.

Kl 13.00 startade vart nasta mote med AKBAYAN EXECOM. Dvs AKBAYANs VU.
Ett intressant mote dar mycket redan hade sagts av "Etta". Darfor orkar jag inte skriva mer om det just nu.

Vi hade kl 16.00 ett mote med The People's House. Dar vi fick information om folkets hus har i Manila som vi varit med och sponsrat. Men nu var jag valdigt trott efter en hel dag av koncentration for att forsta engelskan.

Senare under kvallen/eftermiddagen traffade vi AKBAYAN YOUTH. En trevlig traff med trevliga manniskor. Dar vi mest gick igenom programmet en gang till.

Dar efter foljde de med till ett SUPER MALL for lite shopping. Hittade lite smasaker men vantar till nasta tillfalle for att shoppa mer!

Imorgon aker vi till Laguna, en provins har pa den storsta on i Filippinerna. Ska bli spannande och forhoppningsvis hinner jag blogga lite imorgon ocksa.

Men nu ska jag sova. Det ar sent har.

Ha det bra! Take care!

Ps. Madde lite daligt nar jag handlade nattmat pa McDonalds och nar jag kom ut kom det barn som tiggde pengar men jag gick bara forbi. Men vi har fatt order om att inte ge barnen nagot. Ds.

Framme pa Filippinerna

Har efter manga timmar pa olika flygplan antligen kommit fram hit. Och visst ar det en helt annan standard har an hemma. Det syns verkligen att det har landet ar fattigt. Skrap langst med gatorna, skrotiga bilar men an sa lange inga tiggarbarn.

Samtidigt ser man spar av kapitalismen. McDonalds och Coca Cola for att namna nagra namn pa stora kedjor av kapitalistiska varumarken.

Resan hit var seg. Det tog tid och det var svart att sova pa planet. Men flygvardinnorna var fint kladda i landsenlig kladsel. Och vi serverades god mat.

Men sen kommer jag i ett notskal. det borjade med att jag fick sitta helt sjalv. alla andra satt vid varandra en del langt fram i planet och de andra langt bak. Men inte jag. Jag hamnade vid ett valdigt osocialt par.
Sen nar vi skulle landa i Bangkok sa inser jag att mina sandaler ar borta. Hittade dem inte vid min plats och hade ingen aning om vart jag hade lagt dem. Sa nar vi var de sista pa planet sa hittade vi dem tillslut. De fanns vid de andras platser, dar jag hade suttit en stund for att prata med Hannah och Susanne. Men jag hade inget minne av att jag lamnat dem dar.

Sen val inne pa flygplatsen gar vi pa ett plant rullband och vad hander? Jo, ida ser inte nar det tar slut och dimper i backen. Alla skrattar inkl jag sjalv. Det maste vara jag av alla manniskor som lyckas med en san sak. Men som tur var gjorde jag min inte illa.

Vi vantade i nagra timmar i Bangkok for att sen aka vidare till Manila.

Hela den resan sov jag. Vaknade snabbt till for att ata lite, men sov sen vidare.

Framme vid hotellet, efter en hemsk biltur, fick vi vara rum och tittade snabbt till dem. Sedan gick vi och at pa Pannkakehouse. Vi at tacos, pannkakor och vafflor. Sjukt gott! Vi passade ocksa pa att handla lite pa 7eleven.

Efter det fanns det tid att tillbringa pa rummet. Men jag och Hannah valde istallet att ga pa spa!
Och det var sa grymt skont! Nu har man en helt ny kropp. Ska hinna med fler spa behandlingar innan resan ar over.

Det blev dock ont om tid. Behandlingen tog ca 1.5 timmar och nar den var klar hade vi 7 minuter pa oss att gora oss fardiga for den stora valkomstmiddagen med systrar och broder fran AKBAYANS olika led. En helt underbar middag med underbara personer. Vi at gott och sjong karaoke och nu sitter jag pa ett internet Cafe med Patrik, den andra SSUaren fran uppsala.

Vi ska alldeles snart ga och lagga oss. For har ar klockan nu 23.15. Sa snart ar det en ny dag har och ni dar hemma har nagra timmar kvar av den 28 augusti 2007.

Take care!