Karin och Carro!

Ibland blir jag bara så glad över att tekniken har utvecklats så mycket.
Internet som ett exempel.
Utan internet skulle jag aldrig höra av Pontus nu när han finns i Italien för studier. Varje gång det dimper ned ett mail från honom blir jag alldeles varm i hjärtat.
Det är så roligt att höra att det går bra för honom och att han mår bra. När man läser hans mail så vet man vad vänskap är. Och det är skönt att få vänskapen bekräftad även om man befinner sig i olika länder. Och allt detta kan vi tacka internet för.

På tal om vänskap.
Vad är egentligen en riktig vän?
En som säger att den älskar en? En som lyssnar och stöttar när du mår dåligt?
Någon som du alltid kan ringa till oavsett tid på dygnet?

Jag vet inte. För ofta säger och gör människor som kallar sig mina vänner det. Men många gånger har jag svårt att tro att de gör det för att de vill. Det kan ibland uppfattas som att de gör det bara för att de känner att det är en plikt.
Och jag vill inte att vänskap byggs på plikter. Vilket många av mina vänskapsrelationer här hemma i Arvidsjaur verkar byggas av.

För jag undrar.. Det är många här hemma som jag kännt sedan länge tillbaka, sen tiden när man sprang i blöjor eller just hade börjat skolan. Men jag känner ändå inte att det är äkta.

Men tittar jag istället på Karin och Carro så känns det helt annorlunda. Vi lärde känna varanda när det bara var några få månader kvar av lumpen. Det var inte länge sedan. Men det känns redan som om jag känner dessa två tjejer mycket bärrte än alla som jag "har" här hemma.
Jag, Karin och Carro kan prata om allt! Och då menar jag allt! Vi ringer till varandra ibland eller så får man ett vykort i brevlådan. Och även om vi inte har hörts vid på ett tag så känns det som om det var igår när vi väl pratar med varandra.
Det var som nu när jag åkte till Karlstad. De båda åkte hem då bara för att kunna träffa mig. Då har vi inte träffats sedan Juli den här sommaren.
Men när jag träffade Karin där på torget så kändes det som om vi aldrig varit från varandra. Det kändes som om vi aldrig hade varit från varandra mer än 1 eller 2 timmar. Sen när jag på kvällen träffade Carro. Det var helt underbart. Kändes som det enda avbrott vi haft från varandra var att någon gick på toa i nån minut. Allt fanns redan där. Inga bekymmer och inga besvär! Och det kanske är det som är äkta vänskap. Vänskap utan plikter, vänskap som byggs längtan och vilja. Vänskap som saknar gränser.


Karin och Carro- Ni är de underbaraste människor jag någonsin stött på! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er. Ni är för mig ett tecken på äkta vänskap!




Håller det på att lösa sig nu?
Ett jobbigt samtal i telefonen samt en hel del sms.
Och en hel del erkännanden som gör mig förvånad.
+ Att ett till jobbigt samtal som väntar imorgon.



Hoppas jag är frisk imorgon så att jag kan gå ut med Rut, Elin och Silje och grabbarna så klart!
Middag med grabbarna imorrn. Ska bli roligt!


Ska till kyrkan i Glommersträsk imorgon. Ska höra när de läser upp farfars namn.
Tänk, nu har det snart gått ett år sen han dog.
Ibland tänker jag inte på det men ibland kan tankarna komma.
Och det är rätt jobbigt. För det var många gånger som jag verkligen inte gillade farfar.
Jag tyckte att han behandlade oss barnbarn rätt orättvist och att han värderade vissa högre än andra. Och jag blev mest arg när han behandlade oss utifrån våra kön.
Men han var min farfar. Och trots att jag ibland var jätte arg på honom så älskade jag honom.
Och det finns en hel del saker som jag skulle vilja ha sagt. Men det går inte nu. Tyvärr.