Borjade dagen med en redig frukost. Havregrynsgrot, toast och juice. Lika gott som hemma.
Blev lite overvantad nar Angie inte dok upp vid 08.00. Det drojde nastan tills kl 08.45.
Vi satt oss i var egna minibuss och borjade en tre timmar lang resa ner till en provins soder om Manila/Quezon City, den kallades Laguna Victoria. Dar skulle vi traffa de lokala AKBAYAN YOUTH Manniskorna.
Resan dit var valdigt givande. Man sag hela tiden kontrasten mellan fattig och rik. En sekund kunde du se en skyskrapa och nasta stund sag du ruckel som inte ar vardigt boeende aven for de fattiga. Det vara stora reklamskyltar for att symbolisera konsumtion och kapitalism, nar man nasta stund undrade vilka som hade rad att kopa det.
Jollibee, Mc Donalds, KFC fanns overallt. Stora snabbmatskedjor, placerade i varje gathorn.
Det marktes ocksa i luften nar du kommit ut mer pa landet. Antligen kunde du se en glimt av solen och inte bara moln av avgaser. Man kunde kanna skillnaden och det var skont att andas relativt ren luft ett tag, Landsbyggden var otroligt vacker. Fina stora landskap och risfalt som spred sig i langa strackor. Exotiska trad och ett och annat hus.
Framme i Laguna Victoria traffade vi de lokala ungdomarna. Motet var lite stelt i borjan men det gav med sig allt eftersom. Vi bjods pa lunch, anka, flask och ris med goda saser och efter lunchen gjorde vi ett besok pa en arbetsplats.
Vi besokte en ank farm. Agaren hade kom fran sverige, hade bott i danmark och jobbade tidigare som sjoman. Han hade under sin tid som sjoman traffat en filippinska som sedan blev hans fru. Han flyttade hit till Filippinerna for 15 ar sedan for att starta farmen tillsammans med frun. De har hunnit fa tre barn, den aldsta 15 och den yngsta 7. Nasta ar har de planer pa att skicka den aldsta dottern till Sverige, detta pga det farliga laget har i Filippinerna. Det finns mycket att saga om den har mannen Tonni. Han var valdigt speciell. Men inget som jag vagar skriva har efter som att han kanske kan hitta mig har pa bloggen. Det ar saker som jag kommer beratta om nar jag kommer hem.
Vi akte efter vart besok pa farmen till deras kommun hus. Dar traffade vi sekreteraren och mannen som stod pa 1: plats pa listan till kommunfullmaktige i Laguna Victoria. Ett kort mote dar bara det viktigaste blev sagt. Vi fick veta att dar har man mote varje vecka med kommunfullmaktige.
Vi akte vidare fo att titta lite pa en annan by. Dar fick vi se en valdigt gammal katolsk kyrka. En vacker kyrka. Vi at lite middag, en tradionell ratt som jag tyvarr glomt namnet pa. Men gott var det.
Pa vagen hem stannade vi till pa en gard dar man gjorde vin av kokosnotter. Vi fick smaka och efter det skulle inte jag kalla det vin. Det smakade ren sprit! Inte alls gott. Vi stannade ocksa pa en affar som salde lite mer tradionella saker. Synd bara att man inte far ta med sig allt for mycket tillbaka till Sverige. For dar hittade jag massor som jag egentligen ville kopa.
Innan vi skulle bege oss tillbaka till Quezon city/Manila stannade vi till hemma hos en man som akt med oss under dagen. Han bodde i ett valdigt fint och stort hus som var relativt valgjort. Dar satt vi och pratade lite och at lite snacks.
Sen begav det sig tillbaka mot Manila och vart hotell.
Under dagen har vi ocksa hunnit med att prata om de lokala problem som de stoter pa. Vi pratade om hur man kunde fa unga manniskor att engagera sig ovh viljan att organisera sig. De namnde lite om deras lokala val som halls i slutet av oktober och lite on kampanjen de ska driva infor valet. Valdigt intressant mote!
Lite andra sma saker..
Jag har aldrig hukat sa manga ganger nar jag gott pa toaletten som nu. Det ar nog inte meningen att man ska sitta ner. Sen saknar nastan alla toaletter papper och spolfunktion finns inte. Sa det gar inte att skita heller. Man far halla sig hela dagen tills man ar tillbaka pa hotellet. Och ibland ar det riktigt svart.
Nar man aker runt i minibussen, med fonsterna oppna, kanner man sig som en apa i bur. Folk stannar upp och tittar. Men de ler mot en och man ler tillbaka. Sa det ar inte som kanslan nar man ar i tex Turkiet och man hellst av allt skulle vilja sjunka genom jorden. Det ar en annan typ av kansla har. En vanligare kansla. Mer karleksfull.
Sen anvander man inte kniv nar man ater. Man har sked och gaffel till allt. Det ar svart att ata nar man inte klarar av att dela kottet. Men vi lar oss!
Imorgon blir det besok i Metro Manila. Vi ska besoka lite slummomraden och ett museum samt titta i de fina finansdistrikten. Sa dagen imorgon fylls med annu fler och tydligare kontraster an vad vi hittills sett. Spannande men samtidigt lite skrammande.
Nu ar det sova som galler!
Ingat- Filippinskt ord for TAKE CARE!
torsdag 30 augusti 2007
onsdag 29 augusti 2007
More from Manila...
Idag vaknade jag innan klockan ens hade ringt. Duschade i en dusch med droppar istallet for sprut. (Dagens I-lands problem.) Men det ar himla svart att skolja haret som ar fullt med balsam om det inte ar lite fart pa stralen.
Gick sedan ner och at frukost. Det blev toast med butter and jam. En omelett med ost och lite bacon. En helt ok frukost, men imorgon blir det nog havregrynsgrot. Kanns mer mattande.
09.45 bar det ivag till AKBAYANs hogkvarter har i Manila. Ett ratt fint hus med fin planlosning iaf. Dar skulle vart forsta mote hallas. Vi fick traffa "Etta" En kvinna som suttit i parlamentet for AKBAYAN, men som nu blev tvungen att avga nar de forlorade platser i valet 2007. En otroligt glodande dam. Vi fick lyssna pa henne nar hon berattade om valet och om vad de larde sig genom forlusten. Har kommer nagra viktigta punkter. (for manga kanske gamla, for vissa nya)
- Partiet maste organisera och mobilisera sin rostbas och se till att de rostar.
- Alla i partiet maste gora sin laxa och grava djupare for en battre analys.
- och det ar otroligt viktigt med en lokal forankring.
"Etta" pratade ocksa om myglet kring valet. Alla roster,inte bara AKBAYANs, raknades inte. De "tappades" bort i systemet. Dagen innan valet avslojades det att manga valjare blivit mutade till att rosta pa det sittande regeringspartiet. Da kan man genast se en likhet med Sverige dar Moderaterna lovade guld och grona angar. Man skulle fa mer i planboken och de skulle vara det nya arbetarpartiet. Nu ett ar efter valet ser vi resultatet och manga har nu konstaterat att det var Bull shit!
Hon berattade ocksa om hur USA bygger upp en militarbas har pa filippinerna. Men det doljs genom att kalla det for "Medical and dental helthcare center". Detta for att dte ska lata bra hos manniskorna.
Att den sittande regeringen har motarbetar sitt land ar latt att forsta nar det tror att en losning for att bekampa fattigdom ar att lata andra lander komma hit och oppna gruvor. Det skulle vara battre om man har i landet utbildade personal och lata lokala foretag oppna gruvorna istallet. Pa sa satt skulle mer av tillgangarna ga till landet och inte till en rik, vit mans ficka. Som inte bryr sig om landet, utan om vinst.
Vi diskuterade ocksa utbildning och den hoga arbetslosheten.
Har i Filippinerna ar det 51% som gar i grundskolan.
Sager vi att det ar 10 st... sa gar..
6 st fardigt med godkanda betyg.
av de 6 gar
4st vidare till gymnasiet
av de 4 gar
2st vidare till college/university
Det ar helt sjuka siffror.
Av de som borjar College/university ar det 25% som hoppar av.
Angaende lararnas situation ar det mycket allvarligt. Landet saknar ca 10-13 000 larare. Lararna pa grundskolan har ca 44 elever/klass och manga klassrum ar inte storre an 15 kvadratmeter. "Etta" har lagt ett forslag om att lararna ska fa risktillagg for sitt yrke. Ofta ar det hemska forhallanden de maste dras med. Skolan de undervisar i kanligga hogt upp pa ett berg och lararen maste da passera klippor, vattendrag,knappt framkomlig terrang. Och detta pa ryggen av en hast! Tyvarr haller inte regeringspartiet med, men hon har lagt in sitt veto.
"Etta" sager att den storsta malgruppen for AKBAYAN under nasta val ar studenter och unga. Och de maste na folket innan innan de blir korrupterade.
Enligt en undersokning har i Filippinerna,ang. ungas framtid ser det morkt ut. Storre delen av de unga vill emigrera fran landet. framst till USA och Mellanostern. De utbildar sig till sjukskoterskor och sen flyttar de for att tjana pengar och det ar inte manga som valjer att flytta tillbaka.
(Kan liknas med Sverige till stor del nar manga valjer att flytta fran landsbyggden in till de stora staderna for de tror att graset ar gronare pa andra sidan)
10% av den Filippinska befolkningen har emigrerat.
(Liknar Sverige nar 1/3 emigrerade till USA under slutet av 1800- och borjan av 1900-talet)
Under det har motet larde jag mig en hel del om den Filippinska politiken och dess funktion. Och "Etta" ar en grym forebild for manga unga Filippiner.
Efter 2 intensiva timmar var det dags for LUNCH! En god sadan med flask och ris och farsk frukt.
Sen satt vi med Percy och gick igenom vart program for vistelsen har nere. Ett spackat men intressant program.
Kl 13.00 startade vart nasta mote med AKBAYAN EXECOM. Dvs AKBAYANs VU.
Ett intressant mote dar mycket redan hade sagts av "Etta". Darfor orkar jag inte skriva mer om det just nu.
Vi hade kl 16.00 ett mote med The People's House. Dar vi fick information om folkets hus har i Manila som vi varit med och sponsrat. Men nu var jag valdigt trott efter en hel dag av koncentration for att forsta engelskan.
Senare under kvallen/eftermiddagen traffade vi AKBAYAN YOUTH. En trevlig traff med trevliga manniskor. Dar vi mest gick igenom programmet en gang till.
Dar efter foljde de med till ett SUPER MALL for lite shopping. Hittade lite smasaker men vantar till nasta tillfalle for att shoppa mer!
Imorgon aker vi till Laguna, en provins har pa den storsta on i Filippinerna. Ska bli spannande och forhoppningsvis hinner jag blogga lite imorgon ocksa.
Men nu ska jag sova. Det ar sent har.
Ha det bra! Take care!
Ps. Madde lite daligt nar jag handlade nattmat pa McDonalds och nar jag kom ut kom det barn som tiggde pengar men jag gick bara forbi. Men vi har fatt order om att inte ge barnen nagot. Ds.
Gick sedan ner och at frukost. Det blev toast med butter and jam. En omelett med ost och lite bacon. En helt ok frukost, men imorgon blir det nog havregrynsgrot. Kanns mer mattande.
09.45 bar det ivag till AKBAYANs hogkvarter har i Manila. Ett ratt fint hus med fin planlosning iaf. Dar skulle vart forsta mote hallas. Vi fick traffa "Etta" En kvinna som suttit i parlamentet for AKBAYAN, men som nu blev tvungen att avga nar de forlorade platser i valet 2007. En otroligt glodande dam. Vi fick lyssna pa henne nar hon berattade om valet och om vad de larde sig genom forlusten. Har kommer nagra viktigta punkter. (for manga kanske gamla, for vissa nya)
- Partiet maste organisera och mobilisera sin rostbas och se till att de rostar.
- Alla i partiet maste gora sin laxa och grava djupare for en battre analys.
- och det ar otroligt viktigt med en lokal forankring.
"Etta" pratade ocksa om myglet kring valet. Alla roster,inte bara AKBAYANs, raknades inte. De "tappades" bort i systemet. Dagen innan valet avslojades det att manga valjare blivit mutade till att rosta pa det sittande regeringspartiet. Da kan man genast se en likhet med Sverige dar Moderaterna lovade guld och grona angar. Man skulle fa mer i planboken och de skulle vara det nya arbetarpartiet. Nu ett ar efter valet ser vi resultatet och manga har nu konstaterat att det var Bull shit!
Hon berattade ocksa om hur USA bygger upp en militarbas har pa filippinerna. Men det doljs genom att kalla det for "Medical and dental helthcare center". Detta for att dte ska lata bra hos manniskorna.
Att den sittande regeringen har motarbetar sitt land ar latt att forsta nar det tror att en losning for att bekampa fattigdom ar att lata andra lander komma hit och oppna gruvor. Det skulle vara battre om man har i landet utbildade personal och lata lokala foretag oppna gruvorna istallet. Pa sa satt skulle mer av tillgangarna ga till landet och inte till en rik, vit mans ficka. Som inte bryr sig om landet, utan om vinst.
Vi diskuterade ocksa utbildning och den hoga arbetslosheten.
Har i Filippinerna ar det 51% som gar i grundskolan.
Sager vi att det ar 10 st... sa gar..
6 st fardigt med godkanda betyg.
av de 6 gar
4st vidare till gymnasiet
av de 4 gar
2st vidare till college/university
Det ar helt sjuka siffror.
Av de som borjar College/university ar det 25% som hoppar av.
Angaende lararnas situation ar det mycket allvarligt. Landet saknar ca 10-13 000 larare. Lararna pa grundskolan har ca 44 elever/klass och manga klassrum ar inte storre an 15 kvadratmeter. "Etta" har lagt ett forslag om att lararna ska fa risktillagg for sitt yrke. Ofta ar det hemska forhallanden de maste dras med. Skolan de undervisar i kanligga hogt upp pa ett berg och lararen maste da passera klippor, vattendrag,knappt framkomlig terrang. Och detta pa ryggen av en hast! Tyvarr haller inte regeringspartiet med, men hon har lagt in sitt veto.
"Etta" sager att den storsta malgruppen for AKBAYAN under nasta val ar studenter och unga. Och de maste na folket innan innan de blir korrupterade.
Enligt en undersokning har i Filippinerna,ang. ungas framtid ser det morkt ut. Storre delen av de unga vill emigrera fran landet. framst till USA och Mellanostern. De utbildar sig till sjukskoterskor och sen flyttar de for att tjana pengar och det ar inte manga som valjer att flytta tillbaka.
(Kan liknas med Sverige till stor del nar manga valjer att flytta fran landsbyggden in till de stora staderna for de tror att graset ar gronare pa andra sidan)
10% av den Filippinska befolkningen har emigrerat.
(Liknar Sverige nar 1/3 emigrerade till USA under slutet av 1800- och borjan av 1900-talet)
Under det har motet larde jag mig en hel del om den Filippinska politiken och dess funktion. Och "Etta" ar en grym forebild for manga unga Filippiner.
Efter 2 intensiva timmar var det dags for LUNCH! En god sadan med flask och ris och farsk frukt.
Sen satt vi med Percy och gick igenom vart program for vistelsen har nere. Ett spackat men intressant program.
Kl 13.00 startade vart nasta mote med AKBAYAN EXECOM. Dvs AKBAYANs VU.
Ett intressant mote dar mycket redan hade sagts av "Etta". Darfor orkar jag inte skriva mer om det just nu.
Vi hade kl 16.00 ett mote med The People's House. Dar vi fick information om folkets hus har i Manila som vi varit med och sponsrat. Men nu var jag valdigt trott efter en hel dag av koncentration for att forsta engelskan.
Senare under kvallen/eftermiddagen traffade vi AKBAYAN YOUTH. En trevlig traff med trevliga manniskor. Dar vi mest gick igenom programmet en gang till.
Dar efter foljde de med till ett SUPER MALL for lite shopping. Hittade lite smasaker men vantar till nasta tillfalle for att shoppa mer!
Imorgon aker vi till Laguna, en provins har pa den storsta on i Filippinerna. Ska bli spannande och forhoppningsvis hinner jag blogga lite imorgon ocksa.
Men nu ska jag sova. Det ar sent har.
Ha det bra! Take care!
Ps. Madde lite daligt nar jag handlade nattmat pa McDonalds och nar jag kom ut kom det barn som tiggde pengar men jag gick bara forbi. Men vi har fatt order om att inte ge barnen nagot. Ds.
tisdag 28 augusti 2007
Framme pa Filippinerna
Har efter manga timmar pa olika flygplan antligen kommit fram hit. Och visst ar det en helt annan standard har an hemma. Det syns verkligen att det har landet ar fattigt. Skrap langst med gatorna, skrotiga bilar men an sa lange inga tiggarbarn.
Samtidigt ser man spar av kapitalismen. McDonalds och Coca Cola for att namna nagra namn pa stora kedjor av kapitalistiska varumarken.
Resan hit var seg. Det tog tid och det var svart att sova pa planet. Men flygvardinnorna var fint kladda i landsenlig kladsel. Och vi serverades god mat.
Men sen kommer jag i ett notskal. det borjade med att jag fick sitta helt sjalv. alla andra satt vid varandra en del langt fram i planet och de andra langt bak. Men inte jag. Jag hamnade vid ett valdigt osocialt par.
Sen nar vi skulle landa i Bangkok sa inser jag att mina sandaler ar borta. Hittade dem inte vid min plats och hade ingen aning om vart jag hade lagt dem. Sa nar vi var de sista pa planet sa hittade vi dem tillslut. De fanns vid de andras platser, dar jag hade suttit en stund for att prata med Hannah och Susanne. Men jag hade inget minne av att jag lamnat dem dar.
Sen val inne pa flygplatsen gar vi pa ett plant rullband och vad hander? Jo, ida ser inte nar det tar slut och dimper i backen. Alla skrattar inkl jag sjalv. Det maste vara jag av alla manniskor som lyckas med en san sak. Men som tur var gjorde jag min inte illa.
Vi vantade i nagra timmar i Bangkok for att sen aka vidare till Manila.
Hela den resan sov jag. Vaknade snabbt till for att ata lite, men sov sen vidare.
Framme vid hotellet, efter en hemsk biltur, fick vi vara rum och tittade snabbt till dem. Sedan gick vi och at pa Pannkakehouse. Vi at tacos, pannkakor och vafflor. Sjukt gott! Vi passade ocksa pa att handla lite pa 7eleven.
Efter det fanns det tid att tillbringa pa rummet. Men jag och Hannah valde istallet att ga pa spa!
Och det var sa grymt skont! Nu har man en helt ny kropp. Ska hinna med fler spa behandlingar innan resan ar over.
Det blev dock ont om tid. Behandlingen tog ca 1.5 timmar och nar den var klar hade vi 7 minuter pa oss att gora oss fardiga for den stora valkomstmiddagen med systrar och broder fran AKBAYANS olika led. En helt underbar middag med underbara personer. Vi at gott och sjong karaoke och nu sitter jag pa ett internet Cafe med Patrik, den andra SSUaren fran uppsala.
Vi ska alldeles snart ga och lagga oss. For har ar klockan nu 23.15. Sa snart ar det en ny dag har och ni dar hemma har nagra timmar kvar av den 28 augusti 2007.
Take care!
Samtidigt ser man spar av kapitalismen. McDonalds och Coca Cola for att namna nagra namn pa stora kedjor av kapitalistiska varumarken.
Resan hit var seg. Det tog tid och det var svart att sova pa planet. Men flygvardinnorna var fint kladda i landsenlig kladsel. Och vi serverades god mat.
Men sen kommer jag i ett notskal. det borjade med att jag fick sitta helt sjalv. alla andra satt vid varandra en del langt fram i planet och de andra langt bak. Men inte jag. Jag hamnade vid ett valdigt osocialt par.
Sen nar vi skulle landa i Bangkok sa inser jag att mina sandaler ar borta. Hittade dem inte vid min plats och hade ingen aning om vart jag hade lagt dem. Sa nar vi var de sista pa planet sa hittade vi dem tillslut. De fanns vid de andras platser, dar jag hade suttit en stund for att prata med Hannah och Susanne. Men jag hade inget minne av att jag lamnat dem dar.
Sen val inne pa flygplatsen gar vi pa ett plant rullband och vad hander? Jo, ida ser inte nar det tar slut och dimper i backen. Alla skrattar inkl jag sjalv. Det maste vara jag av alla manniskor som lyckas med en san sak. Men som tur var gjorde jag min inte illa.
Vi vantade i nagra timmar i Bangkok for att sen aka vidare till Manila.
Hela den resan sov jag. Vaknade snabbt till for att ata lite, men sov sen vidare.
Framme vid hotellet, efter en hemsk biltur, fick vi vara rum och tittade snabbt till dem. Sedan gick vi och at pa Pannkakehouse. Vi at tacos, pannkakor och vafflor. Sjukt gott! Vi passade ocksa pa att handla lite pa 7eleven.
Efter det fanns det tid att tillbringa pa rummet. Men jag och Hannah valde istallet att ga pa spa!
Och det var sa grymt skont! Nu har man en helt ny kropp. Ska hinna med fler spa behandlingar innan resan ar over.
Det blev dock ont om tid. Behandlingen tog ca 1.5 timmar och nar den var klar hade vi 7 minuter pa oss att gora oss fardiga for den stora valkomstmiddagen med systrar och broder fran AKBAYANS olika led. En helt underbar middag med underbara personer. Vi at gott och sjong karaoke och nu sitter jag pa ett internet Cafe med Patrik, den andra SSUaren fran uppsala.
Vi ska alldeles snart ga och lagga oss. For har ar klockan nu 23.15. Sa snart ar det en ny dag har och ni dar hemma har nagra timmar kvar av den 28 augusti 2007.
Take care!
måndag 27 augusti 2007
On my way
Klockan är nu 01.08. Det är måndag och idag åker jag på en av mina livs resor. 10.45 sätter jag mig på flyget ner till Stockholm för att sedan ta 14.35 flyget vidare till Bangkok. Där väntar jag några timmar för att klockan 09.20, imorgon tisdag, åka vidare till Manila huvudstaden på Filippinerna.
Och det är med stor spänning och förväntan som jag åker.
Spänning för att det ligger så långt bort och att jag måsta prata engelska. Förväntan för att träffa våra systrar och bröder och uppleva en helt ny kultur och ett helt nytt land.
Samtidigt är det också med rädsla och illska som jag åker.
Rädd för att se den verklighet där så många människor måste leva med fattigdom och sjukdom. Illska för att vi , på 2000 talet, inte kommit längre.
Det går inte riktigt att vara beredd på allt man kommer få se. Det är jag väl medveten om men jag har mina bilder i huvudet. Jag vet hur det såg ut i palestina. Alla ruckel till "hus", alla barn som tiggde och vattnet som kunde liknas med ett diskvatten när vi diskat rikigt skitiga saker.
Och då är det långt ifrån allt elände som jag fick uppleva.
Trots de ekonomiska hinder, de usla levnadsförhållanderna och misären så är det en sak jag avunnas dessa människor. Och det är dess lycka. För dem kan en liten, liten sak eller handling innebära lycka i flera dagar, veckor och år. En lycka som jag tyvärr ser allt för lite av här hemma. Tänk om alla, inklusive jag, kunde känna sig lycklig för att få gå i en gratis skola, få mat på bordet varje dag och möjligheten att ta en dusch i rent vatten när man vill. Istället har iaf jag en ovana att klaga över allt för mycket. Jag måste lära mig om lyckan i enkelheten.
Det får räcka för ikväll. Jag kommer i mån av tid och möjlighet uppdatera bloggen när jag är där. Ska försöka lägga upp lite bilder också. Men ni får ha det så bra här hemma i rika Sverige! Duscha, ät och gå till skolan. Känn lycka för dessa saker och sänd gärna en tanke till de delar av världen som kanske inte har det lika bra ställt som oss.
Och Linnea- Jag kommer hem levande, inte i en kista!
Och det är med stor spänning och förväntan som jag åker.
Spänning för att det ligger så långt bort och att jag måsta prata engelska. Förväntan för att träffa våra systrar och bröder och uppleva en helt ny kultur och ett helt nytt land.
Samtidigt är det också med rädsla och illska som jag åker.
Rädd för att se den verklighet där så många människor måste leva med fattigdom och sjukdom. Illska för att vi , på 2000 talet, inte kommit längre.
Det går inte riktigt att vara beredd på allt man kommer få se. Det är jag väl medveten om men jag har mina bilder i huvudet. Jag vet hur det såg ut i palestina. Alla ruckel till "hus", alla barn som tiggde och vattnet som kunde liknas med ett diskvatten när vi diskat rikigt skitiga saker.
Och då är det långt ifrån allt elände som jag fick uppleva.
Trots de ekonomiska hinder, de usla levnadsförhållanderna och misären så är det en sak jag avunnas dessa människor. Och det är dess lycka. För dem kan en liten, liten sak eller handling innebära lycka i flera dagar, veckor och år. En lycka som jag tyvärr ser allt för lite av här hemma. Tänk om alla, inklusive jag, kunde känna sig lycklig för att få gå i en gratis skola, få mat på bordet varje dag och möjligheten att ta en dusch i rent vatten när man vill. Istället har iaf jag en ovana att klaga över allt för mycket. Jag måste lära mig om lyckan i enkelheten.
Det får räcka för ikväll. Jag kommer i mån av tid och möjlighet uppdatera bloggen när jag är där. Ska försöka lägga upp lite bilder också. Men ni får ha det så bra här hemma i rika Sverige! Duscha, ät och gå till skolan. Känn lycka för dessa saker och sänd gärna en tanke till de delar av världen som kanske inte har det lika bra ställt som oss.
Och Linnea- Jag kommer hem levande, inte i en kista!
söndag 26 augusti 2007
Det är vi som är framtiden!
Att ta steget och engagera sig inom politiken är för oss unga inte alltid så lätt. Helt plötsligt har man händerna fulla med ansvar. Ett ansvar som inte alltid är det lättaste att axla med. Man ska boka in möten, åka iväg på kurser och konferenser, man ska sitta med och fatta beslut som får konsekvenser för så många andra och inte alltid bara för en själv.
Jag minns själv hur det kändes ibörjan. Jag var osäker och vågade inte riktigt säga ifrån och ställa de krav som jag och många andra unga människor faktiskt kan och har rätt till. Det är först nu, efter 8 år inom politiken, som jag har fått den självkänslan som behövs för att stå på sig, ställa krav och våga säga ifrån.
För mig är det viktigt att unga människor engagerar sig och att de vill hjälpa till att förändra Sverige och världen till något bättre. För det är vi unga som är Sveriges och världens framtid! Det är nu vi måste börja fundera på hur vi vill att vårt Sverige och vår värld ska se ut när vi tar över efter de äldre.
Det är vi unga som vet hur det är att gå i dagens skola, det är vi unga som vet hur det är en kväll ute på stan och det är vi unga som vet vilka behov vi har. Det finns ingen annan än vi som, på ett ärligt sätt, kan berätta hur det är. Därför är det viktigt att vi unga vågar engagera oss.
Det är svårt att förbättra något när man står ensam, men genom sammarbete och gemensamma krafter kommer man mycket längre. Där kommer SSU med in i bilden. Med SSU åker man på kurser och läger för att träffa andra SSUare från hela landet. Man får chansen till erfarenhetsutbyten som man har stor hjälp av hemma i sin kommun eller sitt distrikt. Där handlar det om att vi tillsammans hjälps åt för att förbättra unga människors livsvillkor både inom politiken och utanför.
Sammarbete är också viktigt mellan generationerna. De äldre har ett ansvar gentemot oss yngre inom politiken. Det handlar om att de ska lära oss hur saker och ting fungerar. För det är inget vi kan bara så där. Men vi yngre har också ett ansvar gentemot de äldre. Vi måste visa att vi vill och att vi klarar av att ta över. Därför är det viktigt att vi lyssnar och tar till oss av den hjälp de äldre ger oss.
Det är du och jag som är Sveriges och världens framtid. Det är vi tillsammans som tar över när de äldre måste gå. Det är i våra händer Sverige och världen vilar. Kom ihåg det!
Jag minns själv hur det kändes ibörjan. Jag var osäker och vågade inte riktigt säga ifrån och ställa de krav som jag och många andra unga människor faktiskt kan och har rätt till. Det är först nu, efter 8 år inom politiken, som jag har fått den självkänslan som behövs för att stå på sig, ställa krav och våga säga ifrån.
För mig är det viktigt att unga människor engagerar sig och att de vill hjälpa till att förändra Sverige och världen till något bättre. För det är vi unga som är Sveriges och världens framtid! Det är nu vi måste börja fundera på hur vi vill att vårt Sverige och vår värld ska se ut när vi tar över efter de äldre.
Det är vi unga som vet hur det är att gå i dagens skola, det är vi unga som vet hur det är en kväll ute på stan och det är vi unga som vet vilka behov vi har. Det finns ingen annan än vi som, på ett ärligt sätt, kan berätta hur det är. Därför är det viktigt att vi unga vågar engagera oss.
Det är svårt att förbättra något när man står ensam, men genom sammarbete och gemensamma krafter kommer man mycket längre. Där kommer SSU med in i bilden. Med SSU åker man på kurser och läger för att träffa andra SSUare från hela landet. Man får chansen till erfarenhetsutbyten som man har stor hjälp av hemma i sin kommun eller sitt distrikt. Där handlar det om att vi tillsammans hjälps åt för att förbättra unga människors livsvillkor både inom politiken och utanför.
Sammarbete är också viktigt mellan generationerna. De äldre har ett ansvar gentemot oss yngre inom politiken. Det handlar om att de ska lära oss hur saker och ting fungerar. För det är inget vi kan bara så där. Men vi yngre har också ett ansvar gentemot de äldre. Vi måste visa att vi vill och att vi klarar av att ta över. Därför är det viktigt att vi lyssnar och tar till oss av den hjälp de äldre ger oss.
Det är du och jag som är Sveriges och världens framtid. Det är vi tillsammans som tar över när de äldre måste gå. Det är i våra händer Sverige och världen vilar. Kom ihåg det!
måndag 20 augusti 2007
Ovisshet- vän eller fiende?
Varför krävs det alltid så många svar. Kan man inte acceptera att allt kanske inte har sin förklaring. Ogillar när folk vill veta allt, veta mer än vad man själv gör trots att orden som blev sagda kommer från en själv.
I lumpen fick vi alltid höra
- Ovisshet är soldatens värsta fiende.
Men jag säger nog så här
-Ovisshet är MÄNNISKANS värsta fiende.
Förstå vad många människor som gräver ner sig totalt bara för att de lever i ovisshet.
Tycker synd om dessa. De kan inte vara ett roligt liv att leva.
Tänk vad många roliga saker man skulle förlora om man levde utan ovisshet.
Inga roliga möhippor/svensexor
Inga överraskningspartyn
Inga Sista-minuten-resor
Inga spontanhångel på krogen
Listan kan göras längre.
Jag vill inte leva i en värld där tavlan redan har ett motiv..
Jag vill leva livet som en omålad duk där mina erfarenheter och upplevelser blir det som bildar motivet.
I lumpen fick vi alltid höra
- Ovisshet är soldatens värsta fiende.
Men jag säger nog så här
-Ovisshet är MÄNNISKANS värsta fiende.
Förstå vad många människor som gräver ner sig totalt bara för att de lever i ovisshet.
Tycker synd om dessa. De kan inte vara ett roligt liv att leva.
Tänk vad många roliga saker man skulle förlora om man levde utan ovisshet.
Inga roliga möhippor/svensexor
Inga överraskningspartyn
Inga Sista-minuten-resor
Inga spontanhångel på krogen
Listan kan göras längre.
Jag vill inte leva i en värld där tavlan redan har ett motiv..
Jag vill leva livet som en omålad duk där mina erfarenheter och upplevelser blir det som bildar motivet.
Hyllning till de som byggde järnvägen...
De var alla pionjärer.
Bröt mark så rakt som ingengören kunde rita.
Ung skog föll, urskog föll.
Män stupade och begravdes enkelt i heta sommardagar
vid sidan av det som skulle bli järnväg.
De kallades rallare och kom från fattiga trakter,
där syskonskaran var för stor och jordtegen för liten.
Inlandsbanan blev deras monument,
en rälsbana genom fattiga moränsverige.
När du hör tågets dunk mot rälsen,
minns deras släggslags fasthet och rytm.
Minns de män som närmande Sverige!
Bröt mark så rakt som ingengören kunde rita.
Ung skog föll, urskog föll.
Män stupade och begravdes enkelt i heta sommardagar
vid sidan av det som skulle bli järnväg.
De kallades rallare och kom från fattiga trakter,
där syskonskaran var för stor och jordtegen för liten.
Inlandsbanan blev deras monument,
en rälsbana genom fattiga moränsverige.
När du hör tågets dunk mot rälsen,
minns deras släggslags fasthet och rytm.
Minns de män som närmande Sverige!
lördag 18 augusti 2007
Inte mer än ett samtal bort...
Fick ett telefonsamtal idag. En kille som heter joel ringde från Malmö. Men jag känner ingen från Malmö som heter Joel. Han verkade inte känna mig heller. Så det hela var verkligen konstigt.
Men sen blev det ännu konstigare. Jag fick ett sms av samma nummer och fattade direkt att det var den här Joel. Han sa att han kom ihåg mig. Han låg inne på K3 och han hade träffat mig på krogen i Skövde i våras.
SHIT! Tänkte jag. Undra vad jag har gjort med honom. Jag vet att vi inte låg med varandra. Det är jag 100% säker på. Men hånglade vi? Pratade vi bara? Eller vad gjorde vi egentligen?
Det här är helt sjukt. Ibland undrar jag varför man dricker alkohol, speciellt när man inte kommer ihåg allt dagen efter. Tur är väl det att det inte händer allt för ofta!
Men det är väldigt kul att han hörde av sig! En till man kan hålla kontakten med! Alltid roligt!
Ringde till Jonas från SSU Jämtland(men han bor i Uppsala) här om dagen. Ett riktigt trevligt samtal. Väldigt oväntat dock. Men jag kände att jag vara tvungen ringa och prata med honom. För trots sin kostym (ha ha), så är han jävligt rolig! Och det är väldigt lätt att prata med honom. Så jag hoppas bara att jag tar tjuren i hornen och ringer honom fler gånger!
Ta tjuren i hornen bör jag göra oftare. Ta och höra av mig till fler kompisar. Framförallt SSU kompisar. Skulle bara kunna slänga iväg ett sms för att höra hur allt står till. För det är så sällan jag träffar vissa av dem och det skulle göra mig gott att höra av dem lite oftare. Men det handlar om att ge och ta.
Idag fredag flyttar Carro till Oslo. Hon har fått jobb där. Jag kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting. Hon är en av mina nyaste vänner. Vi har bara känt varandra i ca 6 månader men ändå vet hon mer om mig än mina vänner här i Arvidsjaur. Men vi funkar helt enkelt så jävla bra ihop! Hon känns som min syster. Inget slår den tid jag får tillbringa med henne. Och ingen slår oss när vi är tilsammans! Vet inte vad det är. Men vi kompletterar bara varandra så bra!
Trots att de flesta av mina absolut närmsta vänner bor så långt bort är de inte mer än ett samtal bort...
Tack för telefonen-Alexander Graham Bell!
Men sen blev det ännu konstigare. Jag fick ett sms av samma nummer och fattade direkt att det var den här Joel. Han sa att han kom ihåg mig. Han låg inne på K3 och han hade träffat mig på krogen i Skövde i våras.
SHIT! Tänkte jag. Undra vad jag har gjort med honom. Jag vet att vi inte låg med varandra. Det är jag 100% säker på. Men hånglade vi? Pratade vi bara? Eller vad gjorde vi egentligen?
Det här är helt sjukt. Ibland undrar jag varför man dricker alkohol, speciellt när man inte kommer ihåg allt dagen efter. Tur är väl det att det inte händer allt för ofta!
Men det är väldigt kul att han hörde av sig! En till man kan hålla kontakten med! Alltid roligt!
Ringde till Jonas från SSU Jämtland(men han bor i Uppsala) här om dagen. Ett riktigt trevligt samtal. Väldigt oväntat dock. Men jag kände att jag vara tvungen ringa och prata med honom. För trots sin kostym (ha ha), så är han jävligt rolig! Och det är väldigt lätt att prata med honom. Så jag hoppas bara att jag tar tjuren i hornen och ringer honom fler gånger!
Ta tjuren i hornen bör jag göra oftare. Ta och höra av mig till fler kompisar. Framförallt SSU kompisar. Skulle bara kunna slänga iväg ett sms för att höra hur allt står till. För det är så sällan jag träffar vissa av dem och det skulle göra mig gott att höra av dem lite oftare. Men det handlar om att ge och ta.
Idag fredag flyttar Carro till Oslo. Hon har fått jobb där. Jag kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting. Hon är en av mina nyaste vänner. Vi har bara känt varandra i ca 6 månader men ändå vet hon mer om mig än mina vänner här i Arvidsjaur. Men vi funkar helt enkelt så jävla bra ihop! Hon känns som min syster. Inget slår den tid jag får tillbringa med henne. Och ingen slår oss när vi är tilsammans! Vet inte vad det är. Men vi kompletterar bara varandra så bra!
Trots att de flesta av mina absolut närmsta vänner bor så långt bort är de inte mer än ett samtal bort...
Tack för telefonen-Alexander Graham Bell!
onsdag 15 augusti 2007
Vi bör lära av historien...
Läser just nu en bok som vi fick i samband med kongressen. Boken handlar om SSU och dess 90 år i rampljuset. Har dock inte hunnit speciellt långt, men det är mycket som man redan nu funderar över och tänker på.
Väldigt intressant att läsa om vikten av att vara lojalt mot partiet. Intressant att läsa om diskussionerna hur vida man skulle vara försvarsnihilister eller ej. Och läsa om de konflikter och åsiktsolikheter som sorterade in förbundet i olika riktningar.
Och det är jävligt intressant att läsa om alla dessa MÄN! Män, Män, Män (ironi)
Klart att det bara var män med i bilden. Kvinnorna fick ju inte ens rösta. Så hur skulle kvinnorna kunna tillföra historien något? När en kvinna på den tiden inte vara mer än en slav som skulle passa upp på mannen hela tiden. En hel del recept och städtips fick man kanske ut från det. Men nog hade jag hellre sett kvinnans frihet och delaktighet gå före receptet på köttsoppa med klimp.
Men trots allt..
Är det kanske ändå bra att titta tillbaka i historien. Den har nog en hel del att lära oss. Kan man historien så bör man inte begå dess misstag. Då bör det vara enklare att förutse skadan och åtgärda den innan skadan är skedd. Kanske kan historien få oss att öppna ögonen en liten bit till. Få oss att ta in det där lilla extra under en föreläsning eller en debatt. Få oss att inse att vi bara har den värld vi lever i och SSU som ett lån. Vi måste se till att lämna efter oss något som inte är trasigt och eländigt. Vi måste lämna ifrån oss en värld som klarar av oss människor. En värld som inte ständigt hotas beroende på vad vi människor väljer att göra eller inte göra. En värld som trots sin ålder klarar av att leva i många hundra år till.
Vi måste också lämna ifrån oss ett SSU som är enat. Inte ett SSU där 90 åriga konflikter fortfarande finns kvar. Vi måste lämna ifrån oss ett SSU som är starkare än tidigare och ett SSU som strävar för att gå mot samma håll. Självklart måste vi vara partiet lojalt. Men vi måste också stå för de ungas röster och vara en lite mer radikal rörelse än partiet. För många av de beslut som fattas i riksdagen kommer i grunden från oss unga människor i SSU. Det visar att när vi i SSU går tillsammans, mot samma håll, så blir vi en otrolig kraft som inte många orkar stå emot. Och det är genom våra viljor som vi kan förändra! Och det är upp till oss att lämna över SSU och världen i ett bättre skick än vad vi fick dem i!
Väldigt intressant att läsa om vikten av att vara lojalt mot partiet. Intressant att läsa om diskussionerna hur vida man skulle vara försvarsnihilister eller ej. Och läsa om de konflikter och åsiktsolikheter som sorterade in förbundet i olika riktningar.
Och det är jävligt intressant att läsa om alla dessa MÄN! Män, Män, Män (ironi)
Klart att det bara var män med i bilden. Kvinnorna fick ju inte ens rösta. Så hur skulle kvinnorna kunna tillföra historien något? När en kvinna på den tiden inte vara mer än en slav som skulle passa upp på mannen hela tiden. En hel del recept och städtips fick man kanske ut från det. Men nog hade jag hellre sett kvinnans frihet och delaktighet gå före receptet på köttsoppa med klimp.
Men trots allt..
Är det kanske ändå bra att titta tillbaka i historien. Den har nog en hel del att lära oss. Kan man historien så bör man inte begå dess misstag. Då bör det vara enklare att förutse skadan och åtgärda den innan skadan är skedd. Kanske kan historien få oss att öppna ögonen en liten bit till. Få oss att ta in det där lilla extra under en föreläsning eller en debatt. Få oss att inse att vi bara har den värld vi lever i och SSU som ett lån. Vi måste se till att lämna efter oss något som inte är trasigt och eländigt. Vi måste lämna ifrån oss en värld som klarar av oss människor. En värld som inte ständigt hotas beroende på vad vi människor väljer att göra eller inte göra. En värld som trots sin ålder klarar av att leva i många hundra år till.
Vi måste också lämna ifrån oss ett SSU som är enat. Inte ett SSU där 90 åriga konflikter fortfarande finns kvar. Vi måste lämna ifrån oss ett SSU som är starkare än tidigare och ett SSU som strävar för att gå mot samma håll. Självklart måste vi vara partiet lojalt. Men vi måste också stå för de ungas röster och vara en lite mer radikal rörelse än partiet. För många av de beslut som fattas i riksdagen kommer i grunden från oss unga människor i SSU. Det visar att när vi i SSU går tillsammans, mot samma håll, så blir vi en otrolig kraft som inte många orkar stå emot. Och det är genom våra viljor som vi kan förändra! Och det är upp till oss att lämna över SSU och världen i ett bättre skick än vad vi fick dem i!
tisdag 14 augusti 2007
En sagans värld!
Nu börjar det dra ihop sig. Hannah och christer gifter sig om 2 veckor. Längtar som bara den till att se dessa 2 underbara och vacka människor och höra hur de med lycka i ögonen säger JA till varandra! Hela temat för bröllopet är sagornas värld. Vill se allas kreativitet och påhittighet! Vet dock inte själv riktigt vad jag ska ha på mig. Kanske ska vi som står i lönnkrogen/ tre fräcka flickor försöka komma överens om nått tema. Foton kommer att tas och jag ska fösöka lägga uppp dem på min sida på pixbox.
På onsdag är jag ledig. Då ska jag ängna dagen till att städa och fixa lite i lägenheten. För det är något som verkligen behövs! Sen ska jag och Kicki träffas för att dricka lite vin och titta på sex in the city! Så underbart!
Anmälde mig även till hemvärnet igår. Ska bli spännande och se vad man får göra där. Jag hoppas att jag får komma igång snabbt för att hålla kvar mina kunskaper från lumpen. Vill så gärna ta på mig gröna kläder igen och ligga på skjutbanan och skjuta lite. Vill också tillbaka till skogen. Ligga ute i fält öve stridsparsstrid och gruppstrid! Linnea har ryckt in för att göra utlandstjänst i Kosovo. Är lite avundsjuk på det. För jag vill också. Men det finns ju fler möjligheter senare.
Måste även prata lite med Johan Hasselfrån FS. Han pratatde något om att jag ska på nån kurs med folk och försvar. Detta på grund av mig otroliga insats under kongressen rörande säkerhetspolitik! Känner mig grymt stolt!
Måste också kontakta Jonas från Jämtland och Micke från Östergötland för att spinna vidare på vårt lilla projekt med ett nätverk som behandlar internationella och säkerhetspolitiska frågor. Ser framemot det med spänning och vilja! Hoppas bara att fler vill ingå så att det kan bli något bra av det!
Än har inte besvikelsen efter valet av ordförande för SSU lagt sig. Känner fortfarande en oro i magen som säger att det kanske inte håller.Men jag vill ge det en chans!
Nu längtar jag bara till dess att Norrbotten ska ha DS möte. Känner att kongressen gav mig en nytändning.Vill också hålla en KLU i januari. Hoppas att intrycket från kongressen gav positiv klang.
Om två veckor är jag på Filippinerna! Åker runt mellan olika öar för att se och uppleva landet. Ska bli kul att träffa våra vänner där och höra hur det går för dem. Längtar till våra lediga dagar på Bohol. En fin semester resort med hyddor och fint snorkelvatten! Är bara lite orolig med tanke på de nya stridigheterna som visat sig. När gerillagäng nu har återupptagit striden. Gerillagäng som är kända för att kidnappa väserlänningar och begära lösensumma för att släppa dem. Skulle inte förvåna mig om jag blir tagen. Men mina vänner där skulle aldrig ta mig till ett ställe där risken är stor. Så förhoppningsvis kommer jag hem hel! Med ännu fler erfarenheter i bagaget. Hannah som gifter sig ska också med! Det kunde inte ha blivit bättre! Vi kommer ha så roligt ihop! Den tid när vi inte är delade och på varsitt håll vill säga. Mer om resan när det börjar dra ihop sig.
Jobbar ännu en natt. Rätt lungt förutom en tant som hela tiden springer på larmmattan. Ibland undrar man hur dom orkar när klockan snart är 2 på natten.
Nu är det inte länge kvar tills skolorna börjar. Vilket innebär en hel del underbara människor som kommer tillbaka till Arvidsjaur. Människor man saknat sjukt mycket under hela sommaren! Ska bli roligt och spännande att se dem igen! Framförallt för att se om något har förändrats.
En annan bra sak med att skolorna börjar är nya klasspresentationer kan hållas. Ska göra så många som jag hinner med!
Slutar nu för denna gång. Hinner kanske med ett till inlägg senare under natten!Annars imorgon natt och på onsdag. Fram till dess- Sov gott!
På onsdag är jag ledig. Då ska jag ängna dagen till att städa och fixa lite i lägenheten. För det är något som verkligen behövs! Sen ska jag och Kicki träffas för att dricka lite vin och titta på sex in the city! Så underbart!
Anmälde mig även till hemvärnet igår. Ska bli spännande och se vad man får göra där. Jag hoppas att jag får komma igång snabbt för att hålla kvar mina kunskaper från lumpen. Vill så gärna ta på mig gröna kläder igen och ligga på skjutbanan och skjuta lite. Vill också tillbaka till skogen. Ligga ute i fält öve stridsparsstrid och gruppstrid! Linnea har ryckt in för att göra utlandstjänst i Kosovo. Är lite avundsjuk på det. För jag vill också. Men det finns ju fler möjligheter senare.
Måste även prata lite med Johan Hasselfrån FS. Han pratatde något om att jag ska på nån kurs med folk och försvar. Detta på grund av mig otroliga insats under kongressen rörande säkerhetspolitik! Känner mig grymt stolt!
Måste också kontakta Jonas från Jämtland och Micke från Östergötland för att spinna vidare på vårt lilla projekt med ett nätverk som behandlar internationella och säkerhetspolitiska frågor. Ser framemot det med spänning och vilja! Hoppas bara att fler vill ingå så att det kan bli något bra av det!
Än har inte besvikelsen efter valet av ordförande för SSU lagt sig. Känner fortfarande en oro i magen som säger att det kanske inte håller.Men jag vill ge det en chans!
Nu längtar jag bara till dess att Norrbotten ska ha DS möte. Känner att kongressen gav mig en nytändning.Vill också hålla en KLU i januari. Hoppas att intrycket från kongressen gav positiv klang.
Om två veckor är jag på Filippinerna! Åker runt mellan olika öar för att se och uppleva landet. Ska bli kul att träffa våra vänner där och höra hur det går för dem. Längtar till våra lediga dagar på Bohol. En fin semester resort med hyddor och fint snorkelvatten! Är bara lite orolig med tanke på de nya stridigheterna som visat sig. När gerillagäng nu har återupptagit striden. Gerillagäng som är kända för att kidnappa väserlänningar och begära lösensumma för att släppa dem. Skulle inte förvåna mig om jag blir tagen. Men mina vänner där skulle aldrig ta mig till ett ställe där risken är stor. Så förhoppningsvis kommer jag hem hel! Med ännu fler erfarenheter i bagaget. Hannah som gifter sig ska också med! Det kunde inte ha blivit bättre! Vi kommer ha så roligt ihop! Den tid när vi inte är delade och på varsitt håll vill säga. Mer om resan när det börjar dra ihop sig.
Jobbar ännu en natt. Rätt lungt förutom en tant som hela tiden springer på larmmattan. Ibland undrar man hur dom orkar när klockan snart är 2 på natten.
Nu är det inte länge kvar tills skolorna börjar. Vilket innebär en hel del underbara människor som kommer tillbaka till Arvidsjaur. Människor man saknat sjukt mycket under hela sommaren! Ska bli roligt och spännande att se dem igen! Framförallt för att se om något har förändrats.
En annan bra sak med att skolorna börjar är nya klasspresentationer kan hållas. Ska göra så många som jag hinner med!
Slutar nu för denna gång. Hinner kanske med ett till inlägg senare under natten!Annars imorgon natt och på onsdag. Fram till dess- Sov gott!
Dålig, men ska bli bättre...
Har insett att jag är väldigt dålig med det här att blogga. Det är inte alls så ofta det kommer ett inlägg som jag önskar att det gjorde. Men nu jävlar ska jag ta mig själv i kragen och leverera lite!
Har varit på kongress i Örebro under veckan. Ett alltid lika spännande uppdrag. Speciellt denna kongress. Då tänker jag främst på valet av ordförande. Själv var och är jag anhängare till Laila! Värdens kanske skönaste och grymaste tjej! Men tyvärr blev det inte hon som tog hem det. Med 115 röster mot Jyttes 131 röster förlorade Laila. Det är med stor besvikelse och sorg som man måste acceptera resultatet av ett demokratiskt val.
Jag hade gärna sett Laila stå där och tacka för förtroendet. Hört på hennes under bara stämma och känna känslan av engagemang som kryper runt i kroppen. Men i stället var det Jytte som skulle försöka få mig att känna det. Men jag är ledsen. Jag kände inget engagemang som kröp runt i kroppen och jag kände ingen glädje.
Det är tidigt att döma. Det har nu bara gått ett par dagar och jag tycker ändå att man ska ge Jytte och den nya förbundstyrelsen en chans. Kanske visar det sig att det bli en positiv överraskning. Även om det just nu känns svårt att tro.
Jag har alltid sett mig själv som neutral. Alltid gått in för att lära känna personen i fråga. Sen är det en sak att vi kanske inte alltid tycker lika rent politiskt. Och det är en inställning som jag saknar hos flera som är med i SSU. För tänk om fler tänkte så. Så mycket mindre interna dispyter som skulle finnas.
Jag har ett tips! LÄR ER LYSSNA!
Lyssnar man på varandra, och visar man att man kan ta och ge, så blir förutsättningarna för en kompromiss större. Och det är det som måste till för att förbättra SSU. Vi måste lyssna mer på varadra. Men det är jävligt svårt när det snackas skit, när knivar stöts i ryggar och när våra egna sprider ut information som skadar mer än den gör nytta.
Kanske skulle det vara dags för ett stort generationsbyte! För en stor orsak till att SSU nu befinner sig i den situation som det gör beror nog på att det är för många gamla rävar med i spelet. De som inte riktigt klarar av att lämna SSU och gå vidare. De är istället kvar och bidrar till att konflikten lever vidare. Speciellt när man vissa gånger använder sig av riktigt fula metoder. Tänk om dessa människor bara kunde gå vidare. skaffa ett liv utanför SSU och lämna det till oss yngre som verkligen vill förändra och förbättra SSU! Vi som lyssnar på varandra och vi som kan sammarbeta över gränserna! Då skulle vi nog bli större och så jävla mycket bättre!
Lite tankar från mig bara...
Tänkte berätta lite om Människor som visat sig betyda mycket för mig under kongressveckan i Örebro och människor som får mig att vilja stanna kvar i SSU!
Åsa- Ordförande i SSU Norrbotten. Vilken tjej! Hon har ett otroligt engagemang och en stark vilja! Hon är en bra förebild för många! Hon har gjort ett väldigt bra jobb i en hårt pressad valberedning under veckan! Och jag är stolt över henne!
Szögi- Vår underbara delegationsledare! Alltid varit oss till hands och ställt upp när vi behövt hjälp på de politiska områderna. Alltid haft ett öra som kunnat lyssna och hjälpa till att analysera. Han är guld värd!
Kenny- Lillgrabben från Värmland. Endast 16 år med sjukt duktig politiskt! Har läst hans blogg och det är svårt att se en 16 åring bakom de orden. Han har under veckan alltid haft en kram till hands, alltid ett leende på läpparna och alltid en åsikt och tanke kring allt. Vill och hoppas att man får se mer av honom nu och i framtiden!
Otto- Också han från värmland. Han som aldrig kan sluta prata om att jag är lik Sara Asp. En gammal SSUare från värmland. Otto, precis som Kenny, alltid ett leende på läpparna. En riktigt go kille!
Emelie- Bruden från Dalarna! Alltid glad och alltid kramsjuk! Och så himla söt!
Björn- Min "lillebror" från Luleå. Endast 16 år men så otroligt duktig! Rolig och påhittig. Går inte riktigt att beskriva, men jag ser framemot att förlja hans utveckling inom SSU.
Kalle- En av världens skönaste killar. Kung på dansgolvet och kung på att höja stämmningen. Kommer sakna honom otroligt mycket nu när han inte längre får sitta kvar i FS. Hoppas verkligen bara att han inte försvinner från SSU. För jag behöver honom och det vet jag fler som gör!
Sen finns det självklart fler människor jag skulle vilja skriva om. Men det får bli en annan gång.
Måste gå hem för att sova lite nu så att jag orkar med natten på ålderdomshemmet där jag jobbar./ Ida
Har varit på kongress i Örebro under veckan. Ett alltid lika spännande uppdrag. Speciellt denna kongress. Då tänker jag främst på valet av ordförande. Själv var och är jag anhängare till Laila! Värdens kanske skönaste och grymaste tjej! Men tyvärr blev det inte hon som tog hem det. Med 115 röster mot Jyttes 131 röster förlorade Laila. Det är med stor besvikelse och sorg som man måste acceptera resultatet av ett demokratiskt val.
Jag hade gärna sett Laila stå där och tacka för förtroendet. Hört på hennes under bara stämma och känna känslan av engagemang som kryper runt i kroppen. Men i stället var det Jytte som skulle försöka få mig att känna det. Men jag är ledsen. Jag kände inget engagemang som kröp runt i kroppen och jag kände ingen glädje.
Det är tidigt att döma. Det har nu bara gått ett par dagar och jag tycker ändå att man ska ge Jytte och den nya förbundstyrelsen en chans. Kanske visar det sig att det bli en positiv överraskning. Även om det just nu känns svårt att tro.
Jag har alltid sett mig själv som neutral. Alltid gått in för att lära känna personen i fråga. Sen är det en sak att vi kanske inte alltid tycker lika rent politiskt. Och det är en inställning som jag saknar hos flera som är med i SSU. För tänk om fler tänkte så. Så mycket mindre interna dispyter som skulle finnas.
Jag har ett tips! LÄR ER LYSSNA!
Lyssnar man på varandra, och visar man att man kan ta och ge, så blir förutsättningarna för en kompromiss större. Och det är det som måste till för att förbättra SSU. Vi måste lyssna mer på varadra. Men det är jävligt svårt när det snackas skit, när knivar stöts i ryggar och när våra egna sprider ut information som skadar mer än den gör nytta.
Kanske skulle det vara dags för ett stort generationsbyte! För en stor orsak till att SSU nu befinner sig i den situation som det gör beror nog på att det är för många gamla rävar med i spelet. De som inte riktigt klarar av att lämna SSU och gå vidare. De är istället kvar och bidrar till att konflikten lever vidare. Speciellt när man vissa gånger använder sig av riktigt fula metoder. Tänk om dessa människor bara kunde gå vidare. skaffa ett liv utanför SSU och lämna det till oss yngre som verkligen vill förändra och förbättra SSU! Vi som lyssnar på varandra och vi som kan sammarbeta över gränserna! Då skulle vi nog bli större och så jävla mycket bättre!
Lite tankar från mig bara...
Tänkte berätta lite om Människor som visat sig betyda mycket för mig under kongressveckan i Örebro och människor som får mig att vilja stanna kvar i SSU!
Åsa- Ordförande i SSU Norrbotten. Vilken tjej! Hon har ett otroligt engagemang och en stark vilja! Hon är en bra förebild för många! Hon har gjort ett väldigt bra jobb i en hårt pressad valberedning under veckan! Och jag är stolt över henne!
Szögi- Vår underbara delegationsledare! Alltid varit oss till hands och ställt upp när vi behövt hjälp på de politiska områderna. Alltid haft ett öra som kunnat lyssna och hjälpa till att analysera. Han är guld värd!
Kenny- Lillgrabben från Värmland. Endast 16 år med sjukt duktig politiskt! Har läst hans blogg och det är svårt att se en 16 åring bakom de orden. Han har under veckan alltid haft en kram till hands, alltid ett leende på läpparna och alltid en åsikt och tanke kring allt. Vill och hoppas att man får se mer av honom nu och i framtiden!
Otto- Också han från värmland. Han som aldrig kan sluta prata om att jag är lik Sara Asp. En gammal SSUare från värmland. Otto, precis som Kenny, alltid ett leende på läpparna. En riktigt go kille!
Emelie- Bruden från Dalarna! Alltid glad och alltid kramsjuk! Och så himla söt!
Björn- Min "lillebror" från Luleå. Endast 16 år men så otroligt duktig! Rolig och påhittig. Går inte riktigt att beskriva, men jag ser framemot att förlja hans utveckling inom SSU.
Kalle- En av världens skönaste killar. Kung på dansgolvet och kung på att höja stämmningen. Kommer sakna honom otroligt mycket nu när han inte längre får sitta kvar i FS. Hoppas verkligen bara att han inte försvinner från SSU. För jag behöver honom och det vet jag fler som gör!
Sen finns det självklart fler människor jag skulle vilja skriva om. Men det får bli en annan gång.
Måste gå hem för att sova lite nu så att jag orkar med natten på ålderdomshemmet där jag jobbar./ Ida
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)