Framme pa Filippinerna

Har efter manga timmar pa olika flygplan antligen kommit fram hit. Och visst ar det en helt annan standard har an hemma. Det syns verkligen att det har landet ar fattigt. Skrap langst med gatorna, skrotiga bilar men an sa lange inga tiggarbarn.

Samtidigt ser man spar av kapitalismen. McDonalds och Coca Cola for att namna nagra namn pa stora kedjor av kapitalistiska varumarken.

Resan hit var seg. Det tog tid och det var svart att sova pa planet. Men flygvardinnorna var fint kladda i landsenlig kladsel. Och vi serverades god mat.

Men sen kommer jag i ett notskal. det borjade med att jag fick sitta helt sjalv. alla andra satt vid varandra en del langt fram i planet och de andra langt bak. Men inte jag. Jag hamnade vid ett valdigt osocialt par.
Sen nar vi skulle landa i Bangkok sa inser jag att mina sandaler ar borta. Hittade dem inte vid min plats och hade ingen aning om vart jag hade lagt dem. Sa nar vi var de sista pa planet sa hittade vi dem tillslut. De fanns vid de andras platser, dar jag hade suttit en stund for att prata med Hannah och Susanne. Men jag hade inget minne av att jag lamnat dem dar.

Sen val inne pa flygplatsen gar vi pa ett plant rullband och vad hander? Jo, ida ser inte nar det tar slut och dimper i backen. Alla skrattar inkl jag sjalv. Det maste vara jag av alla manniskor som lyckas med en san sak. Men som tur var gjorde jag min inte illa.

Vi vantade i nagra timmar i Bangkok for att sen aka vidare till Manila.

Hela den resan sov jag. Vaknade snabbt till for att ata lite, men sov sen vidare.

Framme vid hotellet, efter en hemsk biltur, fick vi vara rum och tittade snabbt till dem. Sedan gick vi och at pa Pannkakehouse. Vi at tacos, pannkakor och vafflor. Sjukt gott! Vi passade ocksa pa att handla lite pa 7eleven.

Efter det fanns det tid att tillbringa pa rummet. Men jag och Hannah valde istallet att ga pa spa!
Och det var sa grymt skont! Nu har man en helt ny kropp. Ska hinna med fler spa behandlingar innan resan ar over.

Det blev dock ont om tid. Behandlingen tog ca 1.5 timmar och nar den var klar hade vi 7 minuter pa oss att gora oss fardiga for den stora valkomstmiddagen med systrar och broder fran AKBAYANS olika led. En helt underbar middag med underbara personer. Vi at gott och sjong karaoke och nu sitter jag pa ett internet Cafe med Patrik, den andra SSUaren fran uppsala.

Vi ska alldeles snart ga och lagga oss. For har ar klockan nu 23.15. Sa snart ar det en ny dag har och ni dar hemma har nagra timmar kvar av den 28 augusti 2007.

Take care!