Är det viktigare att Mona avgår än att vi får en ny regering?

Den frågan ställer jag till alla de "sossar" som vill att Mona avgår. Är det viktigare att kämpa för att se Monas avgång än att se till att sossarna vinner valet dels nu den 7 juni och sedan i september 2010? Jag förstår verkligen inte hur de människor som säger sig vara sossar tänker. Speciellt inte när de hellre kämpar för att se Mona petas från sin post än att kämpa för en röd valseger. Mona är för mig en fantastisk kvinna! Hon är en bra ledare och hon har nya tankesätt. Dock är det kämpigt att alltid behöva slå i underläge. Jag tror inte att det finns många andra där ute som skulle kunna ta sig an hennes uppgift och göra det bättre än vad hon gör. Allt handlar bara om att ge henne en chans. När Göran var partiets ordförande gick snacket att han var för bufflig. Han körde över folk och lyssnade inte speciellt mycket andra. Han körde sitt race. Sen när Mona tog över så ville hon försöka få bort det gubbiga och buffliga sättet att styra. Och vad händer då? Jo hon klassas som svag och handlingsförlamad. Folket behöver en "landsfader" någon som leder och styr vårt land. Det kan jag hålla med om. Frågan är ju bara på vilket sätt det ska göras. Är det Görans buffliga sätt eller Monas lyssnande sätt? För vi kan inte längre låta Reinfeldt göra det. Inte när vi ser hur lite han faktiskt gör för den "vanliga" människan.

Jag har träffat Mona många gånger. Hon är verkligen en underbar människa med en otrolig värme och ett stort hjärta. Hon lyssnar för hon vill låta folket komma till tals och hon tror att vi, du och jag, kan hjälpa henne med nya sätt att tänka och lösningar på problem. Tyvärr håller inte alla med mig. Tittar man sedan på vilka det är som vill se hennes avgång så kan man ju dra en slutsats. Gubbvälde! Det är nästan bara äldre gubbar från partiet som kritiserat henne. Det är äldre gubbar som vill se hennes avgång. Det är äldre gubbar som fortfarande lever kvar i en tid som varade för länge sedan i en annan värld och i ett annat Sverige. Till dem säger jag- Gubbar välkomna till dagens verklighet. Kvinnorna står inte längre fastkedjade i spisen, de är inte alls lika självklart att det är vi kvinnor som tar ut all föräldraledighet och det går visst för en kvinna att ta sig in i politikens finrum och nå toppen! Har ni missat det så tycker jag att ni ska börja studera verkligenheten i dagens Sverige!

Vi kommer aldrig vinna valet om vi i de egna leden inte ställer oss bakom de val som vi själva har tagit. För det är just det. Det är vi Socialdemokrater som valt Mona till den post som hon nu sitter på. Det är vårt ansvar att se till att hon kan känna sig trygg där. Vi måste ställa upp för henne och visa att vi vill något annat än den borgerliga regeringen! Så sluta tjaffsa och förena eder! Kämapr vi inte tillsammans för att nå samma mål så kommer vi inte att vinna och då blir det fyra år av baksmälla igen! Det har inte jag tänkt acceptera och ställa upp på!

Så kom igen nu! Alla tillsammans!

Kampanj dag in i det sista!

Har sedan tidigt i morse varit ute på kampanj. Har varit på Angeredsgymnasiet för att dels kampanja och sedan vara med på en aulapresentation med Åsa Westlund som sitter i Europaparlamentet för Socialdemokraterna. Det blev en bra diskussion trots alla elever som kom och gick och som inte kunde vara tysta. Några kommer definitivt att fundera på en del efter den presentationen. Åsa var vekligen super! Sedan i kväll har vi knackat dörr i ett studentområde. Vi bjöd på korv och sojakorv för de som ville komma ut och prata med Åsa och fråga om EP valet som är nu den 7 juni! En riktigt lyckad kväll måste jag säga!

Glöm inte att ni kan poströsta redan från den 20 maj! För det är ett viktigt val! Röstar inte vi så kanske Sverige Demokraterna tar en plats i parlamentet. Det skulle jag skämmas för om det hände!


Ciao!

R.I.P Morfar

Erling Eliasson

Vid soluppgången den 25 mars insomnade vår kära Erling Eliasson, Malå, 77 år. Hans närmaste är hustrun Siv och barnen med familjer.

Erling föddes i Skalmodal som tredje barnet av tolv till Henning och Agnes. Familjen flyttade till Slätvik och så länge som föräldrarna levde återvände han gärna dit.

Erling träffade sin hustru Siv genom sin syster. Efter brevväxling blev de ett par som fick nästan 50 år tillsammans. Många trevliga stunder med aktiviteter, minnen och samtal förgyllde deras vardag.

Familjen bosatte sig i Finnliden och sonen Joakim föddes. Erling och Siv gifte sig och drygt ett år senare fick de dottern Disa. Tredje barnet Anna led av hjärtfel och avled endast ett dygn gammalt. Familjen flyttade till Malå och sonen Nils-Erik föddes.

Erling arbetade åt Domänverket och skadade ryggen av ett fallande träd. Han utbildade sig då på högskolan i Härnösand. Efter utbildningen fortsatte han ändå åt Domänverket fram till pensionen.

Familjen skaffade en stuga i Åbacka där de kom kom att tillbringa åtskilliga somrar. Erling tyckte om att bygga och fixa, de fiskade och upplevde naturen. Efter att Erling insjuknat såg familjen till att han varje år fick återkomma till Åbacka.

Efter att Erling insjuknat såg familjen till att han varje år fick återkomma till Åbacka.

Erling var mån om sin familj, han blev morfar och farfar till tre barnbarn och två veckor innan han avled fick han besked om att han skulle bli farfar igen.

Erling var en fantastisk människa som var händig och inte rädd för utmaningar. Han hade många konstnärliga talanger. Han fixade det mesta, allt från att laga leksaker och sy bonader till att meka i motorer och bygga stugor. Han var uthållig och tålmodig, lade gärna pussel eller skapade konst av små glasbitar.

Han var en godhjärtad och omtänksam make som såg till att leva jämställt. Som pappa var Erling uppfinningsrik och när han inte arbetade borta var han tillsammans med oss barn och tillverkade många leksaker till oss. Som morfar och farfar var han nyfiken och intresserad av vad som hände i barnbarnens liv. Erling lämnar ett stort tomrum efter sig men vi glömmer aldrig allt det fantastiska som han givit oss.

Familjen

Bryssel- En resa i sig

Har hunnit med en resa till Bryssel. En resa som var väl behövd och intressant. Det är egentligen otroligt så mycket mer jag lär mig av att vara på plats. Mycket mer än att bara läsa mig till all kunskap. Så den här resan har inte bara gett kunskap, den har också gett lite energi. Även om jag nu var jättetrött efter resan så känne jag att energin för valrörelse har blivit större. Under resan till Bryssel träffade vi folk från olika fackliga organisationer. Vi besökte parlamentet och kommissionen. Vi gick stadsvandringar och åkte kanaltur med båt. Det som slog mig mest under resan var nog alla dessa byggnader. Överallt fanns det byggnader gjorda av en helt otrolig arkitektur. När man såg dessa byggnader så insåg man verkligen vilket tråkigt land Sverige är. Jag vet ingen byggnad som kan mäta sig med de kyrkor och byggnader som jag fick se där nere.








Sällskapet som jag och MaR åkte med var folk från olika fackavdelningar i väst. En salig blandning av folk. Somliga bättre än andra. En det var riktigt roliga faktiskt. Men nog var det mycket som fick mig att fundera. Klart som fan att det blir hetsjakt på Wanja när det är en sådan otrolig grabbig jargong inom fackföreningsrörelsen. Wanja gör det bra som står ut. När män som jag åkte iväg med slänger ur sig högst olämpliga kommentarer så börjar man ju fundera en del.
"Det finns inga kompetenta kvinnor inom facket" var en kommentar som var mer än olämplig. Framförallt när det fanns flera kvinnor i rummet som var där på fackligt mandat. Kvinnor som har styrelseuppdrag och som i mina ögon var betydligt mer kompetenta än många av de män som fanns där.
Att det sedan kom en kommentar om en föreläsare "Undra vad den lilla tösen har att säga" Redan innan den kvinnan hade börjat sin föreläsning hade de redan tagit i från henne allt. De hade förminskat henne och gjort henne till något litet och mindre viktigt. Vilket i mina ögon är en ren jävla härskarteknik!
Det som kanske i detta sammanhang är något att tänka på är att Veronica Nilsson(Kommentaren var inte om henne) som jobbar där nere för LO/TCO/SACO var den som hade den absolut bästa föreläsningen. Den kvinnan kunde nog mer än någon annan. Jag kan nästan lova att man kunde fråga henne vad som helst om facket och facklig/politisk samverkan och hon kunde ge dig ett svar på frågan. Hon om någon tog mig med storm under vistelsen i Bryssel.

Sen under en liten egen tur i stan så tog jag mig till Pisspojken! Ett måste om man är i Bryssel. Dock är han en besvikelse för den som förväntar sig något stort. Statyn var inte mer än typ 30 cm hög. Den stod som gömd i ett hörn och inte mitt på torget. Men det var helt klart en upplevelse att se den.





Vädret där nere var blandat. På dagarna när vi hade föreläsning och satt inne så var det strålande sol och varmt. Sen på kvällarna när vi skulle gå stadsvandring eller skulle ta oss till middagen så regnade det. Inget paraply hade jag packat ner- så ett tips till er som ska till Bryssel, ta med ett paraply!

Köpt med mig lite choklad hem. Himmelskt gott! Så nu ska jag sätta tänderna i en bit och sedan sova!

Imorgon är det kampanj hela dagen! Åsa kommer till stan! Så kamrater- Sov gott!

Ciao!

Så kul blev det inte

Hittade den här på en väns blogg. Tänkte att dte skulle vara roligt att göra den.


1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v
6. Utmana ett par personer Kickan, Lisa och Malin!!

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? -Okej, kanske drar förbi om en stund om jag orkar

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? -Hej, vad gör ni?

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? -Hp deskjet f 2200 serie

4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende? -Porten haha

5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? -Jag är utanför posten nu.

6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom? -Så nu tar jag vagnen från krokslätt

7. Vad vill du höra mest av allt?- Nej, tyvärr

8. Vad kommer bli dina sista ord i livet?- Ok, Gunnar kan hämta dig på flyget om du vill?

9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?- När kommer du på onsdag?

Norr är mitt hem

Nu var det ett tag sedan den här uppdaterades. Kände att det började bli dags för det. Har hunnit vara uppe i norra delarna av landet för att vila upp mig lite. Körde en hel del skoter- Skönare känsla finns inte. Att bara vara hemma på riktigt. Det var verkligen guld värt. Jag har inte varit uppe på 5 månader innan jag åkte upp nu. Det är rätt lång tid egentligen. Så att bara få komma hem och ha föräldrar som rår om en ett tag. Helt underbart. På bordet stod det lagad mat, kvalitets tid med pappa under en skoter tur runt byn, mys med mamma i soffan och utgång med vänner som jag inte sett på länge. Kul att SiL OCH LiL kom till jauret på besök. Har verkligen saknat dem. Sen att bara kunna få vara. Stiga upp på morgonen och sätta på sig täckbyxorna och sedan sätta sig vid uteplatsen. Äta grillat till lunch och bara njuta i solens värme trots all snö. Ja, norr är och kommer nog alltid förbli mitt riktiga hem. Allt annat handlar bara om att gästspela på olika orter. Sen om det är Arvidsjaur eller något annat ställe där uppe det är osagt. Men norr är något för sig och det kan inget ställe i södra delarna av landet slå.

Packat och klart

Nu bär det snart av upp mot norr. Har packat ikväll och det är mer packning nu för 5 dagar uppe än när jag åkte till senegal i 3,5 veckor. Men nu ska tjocka vinterkläder med upp. Och det tar fruktansvärt stor plats i väskan.

Jag längtar verkligen tills jag får komma upp, möta mamma och sen de övriga i familjen. Det blir första gången på väldigt länge, nästan 6 månader sedan, jag var uppe i norr sist. Ska bli otroligt roligt att möta vänner som man inte sett på länge och bara umgås och vara. Jag har verkligen längtat till den här helgen. Det är nog första gången som påskhelgen betyder så mycket för mig. Ska koka senegalesisk saft med min farmor, åka och hälsa på mormor, Besöka farmors mamma och sen bara vara.

Det finns nog inga ord som beskriver den hemlängtan som jag har just nu.

Jag hoppas att grabbarna kommer till Arvidsjaur så att jag får se lite av dem också. Skulle kännas gött att komma "hem" till bra folk ett tag. Där allt är så avslappnat, där man verkligen kan säga och tycka exakt vad man vill. Där man bara kan vara.

Nä nu måste jag sova. Ska ta all energi som jag har att göra klart det mesta på jobbet så att jag kan koppla av på riktigt när jag väl kommer upp.


Kvällen ikväll ska jag kanske nämna lite. Hade en trevlig lång fikastund med massa SSUare. Det var faktiskt riktigt trevligt. Innan dess blev jag bjuden på mat hos JoH. Han fick mig verkligen att skratta idag. Det var länge sedan jag skrattade så mycket. När vi var ute idag så sket en fågel på honom, han blev upprörd och jag tyckte att det var skit, haha skit haha, roligt. Så då åkte vi hem till honom för att han skulle byta byxor. Han har en trevlig familj. Sen fick han följa mig ner i källaren och plocka fram min resväska. Vågar inte gå ner dit ensam. Men nu är väskan packad och jag ska sova.

Ciao!

sluta spekulera tack!

Har börjar bli lite less på att folk hela tiden ska spekulera i hurvida folk bara är kompisar eller inte. Verkar inte som om de personer som gör det förstår att det bidrar bara till att situationen blir värre. För det blir definitivt inte bättre!

När ska en tjej och en kille få vara kompisar och bara kompisar utan att det hela tiden ska spekuleras i hurvida man egentligen tycker om personen mer än vänskapligt.

Och om dte nu mot all förmodan skulle finnas mer känslor så blir det då definitivt inte bättre av att folk kommenterar, spekulerar och ska lägga sig i.

Vi är vuxna människor nu, inte kids på högstadiet...

Hem, jävlat nu!

Jag fattar inte att man gång efter gång dras till helt fel folk. Det gåller både vänner och övrigt folk. När fasen ska jag känna att jag har rätt folk i min omgivning? När ska jag kunna hitta det där som blir avgörande? För jag är helt fel ute just nu. Känner det speciellt efter ikväll. Inte alls roligt! Måste verkligen ta tag i det här. För det är ett problem.


Har för övrigt varit en snabbis till Sthlm. Träffade i fredags kväll goda vänner som jag inte sett på väldigt länge. Sen under lördagen hade vi återträff med Alva och Helga nätverken. Det var roligt att träffa de som tagit sig dit. Dock var det tråkigt att så många inte dök upp. Hade sett framemot att träffa folk som man inte sett röken av på typ 3 år. Vi skulle nog ha en hel del att ta igen. Men jag är nöjd med de som fanns på plats. Helt underbara återseenden. Måtte det komma någon mer chans till något liknande.

Imorgon tvättning, städning och packning på "att göra" listan. Snart åker jag upp till norr för lite ledighet och avkoppling. Längtar så otroligt mycket. Går nästan inte att beskriva i ord. Bara känslan av att få komma "hem" är obeskrivlig! Nästan så att tårarna kommer när jag tänker på lyckan att vara "hemma" ett tag.

Som jag sa när jag var liten och familjen var i fjällen
- Jag ska hem jävlat nu!

Det är precis så jag känner just nu!