Om Mellanöstern, frihet och fred

Vänner

Det här är ett tal som handlar om varför jag har valt att engagera mig, varför jag har valt att bry mig och varför jag har valt att kämpa för frihet och fred!

Om du stanna upp och lyssnar så förstår du säkert varför.


Den värld som vi idag lever i, är full av orättvisor.

Just nu, i denna stund, som vi står här.

I trygghet och utan hot mot varken oss som människor eller mot vårt land

kan en person i Gaza stoppas vid en vägspärr, kanske kläs av naken och visiteras.

ett barn kan skjutas på gatan i Ramallah

och en kvinna kan tvingas föda vid vägspärren i Nablus, för att hon av den israeliska militären inte får ta sig till ett sjukhus.

Våldet i Mellanöstern skapar lidande för hela befolkningen,

men de människor jag tänker på allra mest är de barn som varje dag behöver vara rädda,

De barn som tvingas leva i en värld fylld av hat, våld och krig.

De barn som är de oskyldigaste av alla

När våra barn får uppleva trygghet, värme och kärlek

Upplever barnen på Västbanken, Gaza, Irak eller Afghanistan,
pansarvagnar och beskjutningar, minor och bombhot.


Det är vardagen för hundratusentals barn i Mellanöstern.

Jag menar inte att vi har det allra bäst här eller att vi inte ska klaga över tillvaron,

men det råder ingen tvekan om att tillvaron för barnen i Israel och Palestina är dystrare än för våra barn här i Sverige.

Våra barn kan, när de vill, gå ut och leka, de kan själva gå till och från skolan och de behöver aldrig vara rädda.

Men ett palestinskt barn som går till eller från skolan vet aldrig om han eller hon blir beskjuten av en Israelisk bosättare.

Ett israeliskt barn vet aldrig om han eller hon befinner sig i närheten av en Palestinsk självmordsbombare som när som helst kan utlösas.

Jag väljer att prata om det här för att jag själv har sett det med egna ögon.

För 5 år sedan åkte jag själv till Palestina och Israel tillsammans med några andra socialdemokrater, alla mycket äldre än mig.

Redan på flygplatsen fick jag ta del av den orättvisa behandlingen man utsätter människor för. Jag fick svara på flera frågor om varför jag var där, jag blev förd in i ett rum för att prata med polisen, men det var bara jag. Ingen annan i mitt sällskap blev utfrågade och förda till ett annat rum.

Orsaken kan ha varit den att jag var ung och vit och jag kunde vara ett hot.

När vi en dag skulle till Gaza blev vi fast i en check point. i över 6 timmar fick vi vänta.
I 6 händelserika timmar.

Bilar stannade och genomsöktes, människor visiterades och mitt i allt utbryter en skottlossning mindre än 500 meter från platsen där jag stod.

Som tur var, får jag väl säga, hände det på andra sidan muren som omringade Check pointen. Men jag hörde skotten, jag hörde människor skrika och jag märkte av oron bland de människor som stod där med oss.

När vi åkte ut på landsbygden och stannade för en bensträckare, samlades barnen runt oss. De kom från alla olika håll, vissa sprang mot oss och andra var mer tillbakadragna och stannade på avstånd.

De rörde vid mig och tittade på mig med stora mörka ögon, ögon som talade sitt tydliga språk.

De ville inte leva i den värld som de tvingades att leva i.

Det var ett ögonblick som aldrig kommer försvinna, ett ögonblick som alltid kommer att finnas kvar, djupt inom i mig.

Jag minns besöket där muren hade upprättas mitt genom en byn. Man hade skilt vänner och släktingar åt. Och jag minns hur jag hjälpte den gamla kvinnan att få sig upp på muren och sen över genom att putta på henne samtidigt som en ung palestinsk kille stod på muren och drog i kvinnans arm.

Jag minns besöket på högkvarteret i Ramallah, där jag fick möjligheten att träffa Yassin Arafat. Tala med honom och höra hur han med egna ord säger
- jag tror och jag vet att en dag så kommer det bli fred här i Mellanöstern.
Men jag tror och jag vet också att detta inte kommer att ske under den tiden som jag finns i livet.

Ord som beskriver hopp och drömmar, ord som sitter som klister vid min ryggrad. Ord som jag hör i mitt huvud, varje gång jag ser att det händer något nytt i Israel och Palestina.

Och jag minns när vi skulle hem, hur jag på flygplatsen, bland säkert 100 med resenärer, plockas ut.
Hur jag blir förd av säkerhetsvakter in, i en vad vi skulle kalla provhytt. Jag fick klä av mig till bara underkläderna, för att sedan kroppsvisiteras.

Allt detta upplevde jag när jag nyss fyllt 17 år. Jag var bara ett barn då och jag vet vilka känslor som fanns hos mig.

Jag var arg, ledsen och det gjorde så ont inombords.

Samtidigt var det svårt att förstå. Förstå att det jag upplevt under en vecka, upplever dessa människor och barn varje dag.


Det är som sagt en orättvis värld vi lever i och den måste bli mera rättvis.

Rättvis för dessa barn som varje dag måste leva i en värld full av ilska och hat, hot och våld, krig och rädsla. I en värld som de inte själva valt att leva i.


Alla barn bör ha rätt till en trygg uppväxt i en miljö som inte präglas av hat, våld och allra minst krig


Kära vänner,

Vi har alla ett gemensamt ansvar att tillsammans fortsätta kämpa, kämpa för våra systrar och bröder runt om i världen. Vi ska kämpa för våra gemensamma rättigheter, våra gemensamma möjligheter och våra gemensamma drömmar om en värld fri från våld och krig.

Anser vi att alla människor på denna jord är av lika värde, har vi samtidigt även ett ansvar att kämpa för varandra och beskydda varandra. Det är vår plikt som medmänniskor.

Vi kan inte längre blunda för allt som händer runt omkring oss. Vi måste säga ifrån!
Vi måste säga ifrån för det handlar inte om min värld, om din värld, det handlar inte om någon annans värld.

Det handla om vår gemensamma värld där vi lever tillsammans som systrar och bröder, där vi alla är skapta av samma kött och blod!

Och så länge vi blundar och håller tyst så godkänner vi och accepterar vi våldet, förtrycken och krigen som sker runt om i världen.


Det handlar om solidaritet, min vänner! Om Solidariteten som en förutsättning för frihet och fred.

Den ömsesidiga solidariteten är inte bara ett begrepp som vi socialdemokrater använder för att det klingar positivt.

Den individuella, den internationella och den gemensamma solidariteten är en förutsättning för att uppfylla, Olof Palmes dröm om, alla människors frihet och hela världens fred!