onsdag 2 januari 2008

Förhållanden och avstånd dödar vänskapen!

Kanske inte som jag hade trott och förväntat mig. Lite mindre tid i telefonen och lite mer tid till att umgås- Det var mina förhoppningar. Men tydligen inte. Vilket var riktigt synd med tanke på att vi inte ses speciellt ofta. Och nu hade jag faktiskt tagit mig ner hit för att umgås med dig!
Annars kunde jag ju lika gärna dragit till GBG och varit där.

Samtidigt är det sånna här gånger som jag förstår varför jag inte vill ha pojkvän än på ett tag. För jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag behandlade mina vänner så här.

Jag kan verkligen inte förstå hur allt bara kan hamna i skuggan bara för att man träffar någon som man gillar. Att kärleken kan göra så stor skillnad på en människa. Från att ha varit social och jävligt rolig till att bli osocial och jävligt tråkig bara för att man har hittat nån. Och då menar jag inte biten med att vara ute och festa och så. För det skulle jag nog klara mig utan ändå. Jag menar bara det som pratstunder, en fika på stan eller hemma hos någon, att hyra en film- Ja allt det som man kunde göra innan kärleken kom svepande.

Det är flera av mina vänner som hamnat i det där. Visst! Jag är lycklig för deras skull, men jag fattar fortfarande inte att de tror att allt kommer vara bra mellan oss sen. Speciellt inte när de tror att de kan komma tillbaka till en efter att det tagit slut. För visar de inte att man behövs och att de uppskattar en under tiden de har ett förhållande, varför ska jag då ställa upp helt plötsligt bara för att det blir sårade och ledsna? Det handlar väl om ömsesidig respekt?

Sen är det en annan sak jag inte förstår. Något som jag måste sluta med. Jag måste sluta åka och hälsa på alla mina vänner i södra Sverige För det är aldrig någon som kommer och hälsar på mig. Och jag skulle säkert kunna åka på världens roligaste resor utomlands för alla pengar som jag lägger ut på att hälsa på alla. Då börjar man också ifrågasätta hur högt folk värderar vår vänskap. De skyller på jobb, lite tid, att det är så långa resor och att det tar sån tid att åka. Men sen skiter de i om samma sak gäller för mig. Jag har inget jobb(inga pengar), inte all tid i världen och jag har väl inte mer lust än någon annan att sitta på ett tåg i 12-18 timmar. Men det är något som de inte verkar tänka på!

Så mitt 2008 Ska nog bli lite hårdare och lite tuffare. Jag får väl ställa lite krav och säga till folk som tycker att jag ska hälsa på att det är inget som kommer hända så länge de inte har hälsat på mig först! Då kan man rätt enkelt sålla ut också vilka som är varda att ha kvar i sin krets och vilka man kan släppa linan till lite. Sen är det ju självklart att man måste se till hela situationen just då. Men det ska i alla fall bli något som jag ska tänka på.

Sen en annan sak är att jag SKA och MÅSTE börja träna! Men som tidigare blir det väl bara ord som aldrig kommer till handling. Vilket är väldigt tråkigt. Men jag ska försöka!

By the way-
Carro vet allt som har med stånd att göra!

Lägger mig nu med ännu en kväll framför tvn och datorn när du än en gång var upptaget i telefonen. Trots att det är näst sista natten här!

God natt!

Inga kommentarer: