fredag 27 mars 2009

Jag var beredd men ändå inte...

Jag borde ha förstått då när du tittade bort
Att allting har ett slut
Att allt det vackra är kort
Nu sitter jag och fryser på en regnig perrong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Vi möttes mitt i vintern när mitt hjärta var tömt
Jag placera' dej i drömmen som jag borde ha glömt
Nu faller den från himlen som en trasig ballong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag sitter ensam kvar och hör varje tåg
Vissla hallå ifrån ett ringlande spår
Var är du?
Man kan undra när timmarna går
Du borde sett hur underbart jag mår

Jag ska bygga mej en båt och segla tills det blir vår
Jag ska försöka att förtränga doften av ditt hår
Jag ska skrika så det hörs igenom all grå betong
För här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag sitter ensam kvar och hör varje tåg
Vissla hallå ifrån ett evigt spår
Men det är slut
Det är dags att slå en knut
Öppna grinden för nu går jag ut

Här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång




En låt vars refräng stämmer rätt bra just nu. Känslor över ett dödsfall som inte riktigt går att styra, vårkänslor i luften som skapar pirr i magen, längtan att åka uppöver för att vara med familjen och goda vänner, Resan till Bryssel som fyller mig med spänning, glada överraskningar som får hjärtat att vilja hoppa ut, förälskelse som sprudlar och jobbet som stressar. Hela känslocirkeln finns inom mig. Frågan är bara hur jag ska använda alla känslor utan att det blir kaos!

Kan inte riktigt kontrollera mig själv just nu. Framförallt inte kontrollera mina känslor. En jobbig sits som jag inte vill sitta i. Inte just nu. Men förr eller senare bör jag väl hamna rätt igen. Komma tillbaka till vardagen. Men det kommer ta ett tag och jag hoppas att ni har överseende för detta. Ibland behöver jag kanske en kram och ibland behöver jag bara få vara för mig själv. Måste hantera det här på mitt sätt. För även om det var väntat så kommer det ändå alltid som en chock. Jag var beredd men ändå inte...

1 kommentar:

Anonym sa...

Tänker på dej, Ida. Kram/Anetty