Det här är till dig morfar!
Genom rosengården
med de silverpopplar
går jag med min fader, håller hårt hans hand
och från det högsta trädet
hör jag en ensam fågel
sjunga om det grymma, landet utanför
och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
Över rosengården
börjar det att skymma
och jag ser min fågel
svinga sig mot skyn
på sina breda vingar
flyger den rakt mot himlen
Flyger mot det svarta, landet utanför
och mitt hjärta darrar, när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
Mio, min Mio
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
tänker på dig Ida... är det ngt så finns jag här och om du inte orkar ringa så finns jag i din tanke! Kramar
Tänker på dej gumman. /Stina
Skicka en kommentar