Ibland slutar jag aldrig att förvånas. Det finns något oss emellan som är obeskrivligt. Det där något som gör att vi drar oss till varandra även om vi vet att det inte är bra. Är du kanske min hemliga Mr. Big? Bara det att jag inte fattat det ännu. Med dig behöver jag inte känna mig obekväm, med dig kan jag vara äkta och naturlig. Jag tänker inte när jag är med dig, jag bara är. Och det finns nog ingen annan som just i de ögonblicken kan få mig att känna mig så där avslappnad och säker.
Jag vet att det egentligen inte alls är en bra idé. Men även om jag försöker lägga band på mig själv så går det inte riktigt. Du får mig ur balans, du får mig att vingla omkull, du får jorden jag går på att röra sig snabbare.
Hjärtat bultar när du möter mig, hjärtat bultar hårdare när våra läppar möts.
Men tiden är fel, sättet är fel, ja allt är egentligen bara fel!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar