Misslyckas- är det så farligt?

Vi svenskar är bland de i världen som är mest rädda för att misslyckas. Ett faktum som jag egentligen inte tycker om. För vad är det egentligen för farligt med att misslyckas. Om man aldrig misslyckades, när skulle man då lära sig?

Jag tror stenhårt på att man lär sig av sina misstag. Och jag tycker att det är hemskt att folk håller tillbaka sina drömmar och mål för rädslan att inte uppfylla dem. Om man inte försöker hur ska man då kunna veta vad man egentligen kan klara av?

En annan sak som jag upplever bland oss svenskar är att man hela tiden måste känna samhörighet. Man måste göra saker med någon annan. Jag åkte själv till Turkiet Jag ville på semester och ingen hade tid att följa med. Klart att jag åker själv då. Jag tänker inte låta andra människor sätta stopp för mina planer. Min resa kunde sluta i ett totalt fiasko. Men den blev riktigt lyckad!

Har erbjudit några kompisar att hänga med till Senegal nu i vinter. Men jag har börjat känna mer och mer för att åka själv. För då vet jag att jag kan göra allt jag vill hinna med under tiden där nere. Inga andra som säger till mig vad jag ska göra och inte göra. För det är verkligen inte bara en nöjesresa jag har tänkt göra Då kan man lika gärna åka till Bulgarien, Turkiet eller något liknande. Jag åker dit för att få erfarenheter och mer i mitt bagage. Jag vill lära mig om landet, om kulturen och det politiska läget. Jag vill inte bara ligga på stranden hela dagen eller åka in till Dakar och dricka. Jag vill se allt som bara går att se under tre veckor! Enda sättet är nog att åka själv!

Men åter igen till där jag började. Att misslyckas gör inte så att världen går under.
Man måste våga för att vinna. Så länge man gör sitt allra bästa så finns det ingen som kan slå en på fingrarna.