män och pojkars relation till sin snopp

Under mina år där jag jobbat på dagis, inom skolan, på fritidsgård och ålderdomhem har jag upptäckt att oavsett ålder så finns det något som inte skiljer sig ett dugg pojkar och män emellan. Och det är pojkarna och männens relation till sitt egna könsorgan. Man märker redan tidigt att det finns en speciell relation.

När barnet är litet handlar det om att utforska. Man ska klämma och känna, se att de själva har något som hänger, men att flickor har något annat, mer som ett hål som går in. Man ska slita och dra lite för att se om den sitter fast eller om den går att rubba.

När de sedan växer lite ska man hålla koll på de första "pubishåren". Och sakta se hur både mängd hår och storleken förändras. Det är då man börjar känna att den är i vägen lite. Därför måste man dra i den och lägga den till rätta. Man kanske också får förståelse över hur ömtålig den kan vara genom en boll eller en spark, kanske att man trillar med cykeln lite.

Vid ännu högre ålder inser man att den är där för njutingens skull. Man sitter och leker med sig själv på toaletten, man har sex med en partner och man fascineras över att se vad den egentligen kan åstadkomma. Vid den här åldern är det väldigt svårt att låta den vara. Man ser ofta en hand nerstucken i byxorna som egentligen bara vilar där i fästet. Men man skulle kunna tro att handen vilar där bara för att man ska vara säker på att den finns kvar.

De två senast nämnda perioder sitter sedan i ett tag. Man passerar också stadiet när man fått barn och frågor från barnen kommer och då ska man på bästa pedagogiska sätt försöka förklara utan att själv bli allt för generad.

Sen när man blir gammal inser man att den kanske inte klarar detsamma som tidigare. Den liksom övriga gubben börjar bli lite rosslig. Den går kanske inte upp utan viagra, man kan ha fått cancer eller annars så får man kanske bara gilla läget över det faktum att den nu mer bara går att pinka med. Dock försvinner ju aldrig behovet av att hålla handen där och vara och pilla, flytta på den och röra vid den. Vilket inte alltid underlättar ett blöjbyte på de riktigt gamla. Ofta innebär det en hel sängbäddning av nya lakan.

Detta är något som jag ibland funderar på.

Vad är det egentligen som skapar denna relation mellan pojkar/män och deras könsorgan? Sitter mycket av stoltheten där eller vad är det som frambringar behovet av att ta på sig själv så mycket?

Tänker på SATC när Charlotte dejtar en VD på ett musikbolag. Han som alltid kliar/drar sig i skrevet? (Avsnittet där Carrie dejtar den nya basebollstjärnan)
Beror det på att många killar går med fel kalsonger?

Hade det varit detsamma idag om man höll sig till Y-front? Har nymodigheter som Boxer hjälpt till att skapa detta behov av beröring?

Och hur skulle det vara om tjejer gjorde detsamma? Om tjejer gick med handen nere i byxorna, hade det varit OK eller hade det varit för stötande? Och hade likheten mellan kvinnor och män i det fallet skapat ytterligare klyftor mellan könen? För det skulle ju vara ett maskulint beteende från kvinnornas håll och hur skulle det då påverka omgivningen?

Ja, ibland undrar man om om pojkar och män kan ha en lika kärleksfull relation till något annat än till sitt könsorgan...