Ledarskapets roll?

Har under den senaste tiden funderat rätt mycket på ledarens roll i en grupp. Hur är en bra ledare och hur ska man på ett bra sätt leda en grupp framåt?

Varför är det idag tabu att vara en ledare med auktoritet? Varför är det så fel av en ledare att sätta gränser och säga ifrån? Varför ska dagens ledare lalla så mycket med sin grupp och hela tiden försöka kompromissa? Jag säger inte att det är dåligt att kompromissa, men ibland hade det varit bättre att ta sin ledarroll på allvar och säga ifrån. Dock gäller det ju att man använder det vid rätt tillfälle och när det gäller rätt saker.

Ibland önskar jag att den gamla typen av lärare fortfarande fanns kvar. Kanske med en lite mer pedagogisk touch. Men jag menar lärarrollen som en auktoritär ledare i en grupp.

Under mina 22 år har jag mött otroligt många olika ledare. Ledare på kyrkans barntimmar, skolan, ssu, arbetsplatser, försvarsmakten osv. Ingen ledare har varit den andre lik. Vissa ledare har varit bra och en del har varit mindre bra. En del har haft ett väldigt pedagogiskt sätt att leda gruppen framåt och en del verkar inte haft en aning om vad den gör i en ledarroll.

När jag tittar tillbaka på de ledare jag har haft och när jag tänker på hur jag vill att en ledare skall vara så dyker en hel del olika sidor fram. Min roll av en bra ledare gjordes nog klar för mig efter mina månader inom försvarsmakten.

Jag behöver en ledare son har struktur, disciplin och engagemang som sina ledord.
En ledare som inte är rädd att slå näven i bordet om det behövs, en ledare som inte vänder kappan efter vinden, en ledare som kan ställa höga krav på sin grupp, en ledare som är organiserad och kan analysera läget och fatta de beslut som krävs just då. En ledare som kan sätta hårt mot hårt.

Samtidigt måste ledaren kunna skratta, skapa goda relationer till sin grupp, visa respekt och vara lyhörd.

Jag har en ledare i huvudet när jag skriver detta. Det är Kapten Dejoung. Han var kapten för BatL plutonen. Jag fick ha honom under min stabsutbildning. Har aldrig haft en ledare som honom. Han hade en skön stil. Där han skojade med oss, gick ut och tog en öl ibland, hälsade alltid och tog sig alltid tid. Samtidigt som han lyckades få oss att förstå hans roll som ledare. När det var allvar så var det allvar. Det var sällan någon som ifrågasatte. Hans ord var vår lag och alla fann sig i det utan problem. Han hade med magiska verktyg lyckats få oss att älska honom!

Han var precis så som jag vill att en ledare ska vara. Det var struktur, det var disciplin och han visade stort engagemang för oss i gruppen och för sitt uppdrag.
Tyvärr är det allt för sällan idag som jag möter en sådan typ av ledare, men jag hoppas att jag i framtiden i kommande arbeten, eller vad jag nu tar för mig av livet, kommer möta en liknande ledare. För då vet jag att min prestation kommer bli väldigt bra!