Mr.Big

Ibland funderar jag på om jag redan har hittat min Mr.Big. Det finns en person som återkommer i mitt liv lite till och från. Och när vi ses finns det en spänning mellan oss som jag inte har upplevt med någon annan. Det känns som om vi klär av varandra med blicken och att vi bara väntar på ett tillfälle där vi får chans att ta på varandra. Det har sällan varit några gräl oss emellan, men han är omöjlig att få kontakt med. Han kan nå mig, men jag kan inte nå honom... Han kan nå mig, men jag kan inte nå honom.

Jag vet verkligen aldrig hur det blir gång till gång när vi möts. Tiden får hela tiden utvisa händelserna. En liten beröring känns som en spontanorgasm i kroppen. En liten blick får hjärtat att hoppa upp i halsgropen, ett leende gör mig varm.

Samtidigt vet jag att det aldrig skulle funka, han har gång på gång bevisat det för mig. Så egentligen vet jag inte varför jag fortfarande faller i samma mönster.

Vill egentligen bli kvitt hela grejen, men varje gång blir jag född som på nytt. Känner mig stark och framförallt känner jag mig trygg i hans famn. Det är väl det värsta jag kan göra? Känna mig trygg. När vi ligger där svettiga och skedar, han drar handen genom mitt hår och låter den gå så där långsamt kittlandes längst med sidan av min kropp så känner jag mig odödlig. Jag känner mig odödlig och som om hela världen runtomkring har stannat till. Det är få som får mig att känna så.

Tyvärr är det fel person som lyckas...