På en tiondel av en sekund..

Det händer saker i livet som man inte alltid har kontroll över. Helt plötsligt kan du få ett samtal som förändrar din vardag och din värld. Ett samtal som kommer som en chock, ett samtal där du efteråt inte riktigt vet vad du ska ta dig till. Du vill gråta, skrika, vara ensam, stänga in dig och så mycket mer. Men samtidigt är du helt tom inombords. Det finns liksom inga känslor kvar. Allt blir bara tomt. Tankarna kommer sakta igång. Först tror man inte riktigt att det är sant. För det händer inte en själv och det händer ingen som man själv står nära. Sen kommer de andra tankarna om Hur? Var? Varför? När?. Alla tankar som faktiskt får dig att inse sanningen.

Personen finns inte längre kvar i livet. Det enda som finns kvar är minnet av den.

Tänker på Micke! Skotern, ett stort nöje, tog livet av honom i lördags. Tänker på hans familj, på anhöriga och på hans flickvän Johanna. Tänker även på mina vänner som stod honom nära. Stina och Fia framförallt. Jag vet att Micke betytt så himla mycket för dem. Och jag förstår hur förkrossande det måste vara att få ett sådant här besked!



Skrev ett sms igår som jag skickade till väl valda personer.

"Man kan aldrig vara säker på när var och hur det sker. Men när människor runt om kring en helt plötsligt tas ifrån en och inte längre finns kvar hos en förutom i ens minne, kan jag ibland känna hur skammen lägger sig på mitt samvetet. Det finns så många saker som man bör säga till människorna som man bryr sig om, saker som man bör uppskatta och njuta av. Man brukar ju säga att man speglas av sina vänner. Och vad hade jag varit utan dig? Därför vill jag säga att jag bryr mig om dig och du betyder så mycket för mig! Mer än vad du tror!"


Ta vara på livet! Man vet aldrig när det slutar.