torsdag 22 maj 2008

Ro, jag kan känna ro!

Dessa tåg. Finns det inte en liten rogivande effekt av att sätta sig på ett tåg och veta att man har några timmars resa framför sig?. En resa när man kan sitta på samma plats och bara titta ut genom fönstret och se på den vackra naturen som sveper förbi liksom en dröm plockat från natten.
Njuter verkligen av att sitta här. Man hinner få så mycket gjort. Göra bort lite av jobbet, läsa lite ur en underbar bok och bara vara stilla. Sen slipper man få dåligt samvete över att man förstör allt för mycket av miljön.

Sen brukar jag sitta och hitta på historier om de andra som åker med tåget. Varför har de valt tåget?, vart ska de åka?, vilka ska de träffa?, vad ska dom göra?, vad har de gjort? ja det finns så många frågor som man kan fantisera fram ett svar på. Det bidrar också till att resan blir lite roligare. För ibland får man sig riktigt goda skratt inombords.

Jag sitter på ett tåg som ska ta mig samma sträcka som till norra Italien. Helt ofattbart. Det känns faktiskt rätt skönt att komma iväg.

En intressant sak på tåg är att se hur sociala kontakter skapas. Min erfarenhet av tågresande säger att det är gamla människor 55år och uppåt och unga människor mellan 5-20år som är de mest sociala. De räds inte att ta kontakt med folk. Om än det bara handlar om att fråga om de kan låna tidningen eller att de ber en flytta sig lite så att de kommer förbi. Jo, det finns en grupp människor till som inte är blyga att ta kontakt. Det är fyllesvinen. De som suttit i restaurangvagnen eller i sin kupé och supit till. De som tappat all fattning och inte förstår att andra vill försöka sova när klockan närmar sig 3 på natten och som tror att tåget skulle vara motsvarigheten till DÅtidens Studio 54. Dessa människor tycker jag mest bara synd om.

Sen finns det andra männsikor som jag bara tycker synd om. De är dom som gör tabbarna så att jag sen kan njuta av deras misstag! (Hehe)

Klockan är nu snart 19.45. Jag har inte ens kommit halva vägen till mitt slutmål. Det är fortfarande en lång väg kvar. Så jag hinner med minst ett inlägg till.

I'll be back!..

Inga kommentarer: